En elektronisk komplott

Mobilen har börjat starta om sig själv, mp3spelaren tjuter och stänger av och mitt nät har varit nere sedan igår kväll. Hade jag inte just fått igång mixern, brödrosten och kaffebryggaren skulle jag nysta konspirationsteorier.

Eftersom folk är usla på att lösenordsskydda sina nät kan jag surfa trots att visit är stendött, men då kommer jag inte åt nätdisken där jag har all musik och.. ja. Irritation. Så imorse klockan 9 när Visits kundtjänst vaknade hängde jag på telefonluren. Efter att ha valt kundtjänst/support fick jag vänta i en kvarts ingen-svarar-tut innan en röst välkomnade mig till Visit och berättade att det var samtal före. Sedan fick jag sitta med en dryg halvtimmes tut-tut-tut-ingen-svarar-tjut i örat. Emellanåt avbröts det av ett "tack för att du väntar" eller ett "välkommen till Visit" och alltså, att ha "Välkommen till Visit" som pausmeddelande är idiotiskt; jag hoppade till varje gång och trodde att nu äntligen har jag en levande människa på tråden. Men okej, efter 45 minuters telefonkötortyr började det tuta upptaget så jag kopplades bort och sedan var det bara att börja om.

När jag väl kom fram till kundtjänsttjejen berättade hon att det var (är) ett allmänt störningsfel i stadsnätet. Och om hon inte hade gett mig ett så glatt och trevligt bemötande hade jag upplyst henne om hur urbota korkat det var av dem att inte uppge den informationen under hemsidans "driftstörningar" eller åtminstone i sin "tryck 1 för aktuella driftstörningar"-information. Då hade de undvikit att bli nedringda. Och jag hade sluppit en morgons irritation.

From the Corpses Flowers Grow

Med stor sorg kan jag meddela att min stereo har totalhavererat. Det händer precis när jag vill provlyssna på nybrända skivor och jag försöker förtvivlat trycka på knappar och vrida på rattar men alla lampor blinkar dött. Och visserligen har jag fått vittring på min efterlängtade lön, men tyvärr ser jag ändå inte någon ny stereo i min närmaste framtid. Så om jag inte vill rigga ihop min bärbara cd-spelare med högtalarna får jag nog hålla mig till datorn som ändå allt som oftast är sammankopplad med stereon. För utan musik överlever jag nog inte särskilt länge.

Nu ska jag roa mig med att slinga hår och plantera om blommor. Alla som har datorn fullsmackad med klassiska konståknings-mp3or får gärna skicka hit förresten. Tosca och Romeo och Julia-soundtrack vill jag ha. Och kom igen, de styckena har säkert alla.

Bild: People.

No Time for Education so Let's Go

Beskrivning av tentamenstillfället	Betygsfördelning
Finfinakursen 5.0 p TENT:Tentamen 5.0 p	Betyg Antal U 78 G 12

Vad i hela friden alla 78 U-personer gjorde under kursens gång är en gåta. Inte lär de ha öppnat böckerna särskilt många gånger i alla fall.

Och jag lär för evigt förbanna att jag istället för att skriva formeln försöker förklara S/E-bidraget med ord. Men att det var så banalt kunde jag bara inte föreställa mig.

"Vad innebär S/E-bidraget?" Svar:

S/E x Rt + (Rt - Rs) = Re.

HELLO ESTEBAN, GE MEJ MINA TVÅ POÄNG. Otroligt.

Sotlugg och linlugg

Vi samlar på oss turistbroschyrer, reklamblad och gratistidningar. "Den här då?" utbrister rödlätta damen bakom disken och viftar med en flyer för sportlov och ungdomsläger. "Nej tack" säger jag leende och påpekar att det var nästan tio år sedan jag som 15-åring tyckte det var aktuellt med ungdomsläger.

Och så undrar jag varför tanterna på systemet blänger?

För övrigt finns det numera en stol inne på Myrorna som bär mitt namn. På den har jag suttit och räknat sprickor i taket. Jag började med att memorera tvättråd och sortera böcker i alfabetisk ordning (det behövdes), men övergick alltså sedan till stolen. Inne på Myrorna finns ett helt blodomlopp av sprickor. Och uppenbarligen en väldig massa oemotståndliga tyger och dukar och gardiner och spets.

Sotlugg lämnar staden.

Searching for an Eskimo, Someone, Like You

Eskimåmamma landar i Linkeboda iklädd lager-på-lagerdun och med vad som ser ut som en flådd kanin virad om benen. Hennes svarta ögon smälter in i natten när hon sträcker sig upp för att ge mig en kram och ja, hon ser mest ut som en liten påpälsad docka, en liten eskimå-My. Återigen slås jag av häpnad över att vi delar gener den här människan och jag. Vari ligger likheten mamma?

Men all is good och sömnen, den hinner vi knappt med. Eskimåmor och dotter bastar, äter munkar, petar i fiskdiskar, kokar sylt och skrattar [läs: shoppar, shoppar & shoppar]. Emellanåt hejar vi på Sverige och köper skor [Well, shoppar]. Nu är eskimåmamman matad, nyklippt och nedbäddad bland nytvättade täcken. Vem var det som skulle göda vem?

En långtradare kommer lastad

(Nytt försök, råkade deleta fel inlägg) Min kära lilla mor liftar långtradare söderut och kommer på besök. Inatt någon gång (snart?) tror hon att hon ska vara framme. Att jag bor ganska centralt betyder att jag måste ut i någon förort och hämta upp henne. "Nej, du behöver inte, jag vill inte ha dig ute på vägarna den tiden" säger hon alltid. Och så packar hon femtielva kassar fulla med kläder och mat (hon är övertygad om att jag svälter och bör gödas) och förväntar sig att jag ska sitta och rulla tummarna medan hon ensam släpar sig fram längs gatorna i en stad hon inte känner? Riight.

Mommy dearest älskar, minst sagt, att ränna runt i affärer. Favoriten i Linkeboda är exklusiva Myrorna. Där vandrar hon gärna dagarna i ända och sliter i spetsar, gardiner, dukar och tyg och... sist köpte hon en parkbänk. Ja, en parkbänk. Som hon faktiskt fick med sig hem tillsist (Den är fortfarande isärskruvad), även om det såg mörkt ut rätt länge. Normalt sett gillar jag också att shoppa, men allt har liksom en gräns. Mammas shoppingturer passerar den gränsen flera gånger om. Så visst ska det bli toppen att träffa henne igen, men jag fasar för veckans möte med Myrorna. Verkligen.

A Box Full of Suggestions for Your Possible Heart

Vill lämna huvudet hemma idag. Under huvudkudden. Jag blir nog mindre marktung så. Vi kommer inte riktigt överens just nu, mitt huvud och jag.

1 Horsepower = 745.699872 watts

Känner ni igen hästen? På vägen till universitetet cyklar jag förbi en Shellmack. Shell tycker att fler borde inse deras storhet och gör därför reklam för sig själva genom färgglada reklampelare som bryter av fint mot ett i övrigt snödaskigt Linköping. Reklampelarna pryds av den stora svarta häst som alltså gillar Shell V-power. V-power skiter jag fullständigt i, men jag tycker mycket om hästen som faktiskt påminner en hel del om den svarta hingst jag dyrkade som barn. Eftersom reklampelarna är strategiskt utplacerade vid ett par trafikljus och jag nödvändigtvis måste försöka hinna se en skymt av hästen varje gång jag korsar vägen, händer det ofta att jag orsakar kaos i trafiken.

Därför har jag nu laddat ner reklamfilmen. Och några wallpapers. Förhoppningsvis kan jag hädanefter korsa vägen utan större problem. Jag är sedan tidigare en hängiven prenumerant av Hööks magasin. Inte för att jag skulle få för mig att beställa något, men hästarna på bilderna är ju så ruskigt vackra! En gång hästtjej alltid hästtjej?

Godmorgon & grattis R, grattis E.

Re = Rt + (Rt - Rs) x S/E

Mamma ärver pengar efter sin farbror. Eftersom han levde ett grymt spartanskt liv blev vi smått chockade när det visade sig att människan hade pengar både på banken och under huvudkudden. Tydligen härrör hans lilla förmögenhet från en så glamourös sysselsättning som att slakta djur. Yes. Enligt hans lilla kalender som nu är helt nedsölad och gul av ålder, slaktade han fem får den 4e februari 1968, tre oxar den 6e, sju getter måndagen veckan därpå osv osv.

Men nu får alltså mamma och övriga släktingar dela på kalaset. Inte för att det rör sig om några jättebelopp i dagens mått mätt, men där uppe gör det en enorm skillnad. Så på frågan hur mycket hon egentligen fick, blir mamma först helt tyst i luren. På svenska vågar hon inte säga summan alls, så istället viskar hon den tyst två gånger på franska. "Oj, mamma," säger jag och blir glad för hennes skull. "Så nu är du rik!" Då fnittrar hon till i luren. Senare går hon och köper sig ett par stövlar för 150 kronor. Och tårta.

Pausbild V.

Balkongmöbler bör tas in om vintrarna. Har jag hört.

Terapeutiska Tees.

Finns de som t-shirts? Eller, ge mig några stora bilder så kan jag trycka t-shirts själv. En för varje veckodag.

Pausbild IV.

Courtesy of M:

Ryd, Linköping, en bekant syn för inflyttade Linköpingsstudenter som automatiskt förvisas hit. Många tillbringar sedan resten av sin studietid med att försöka byta upp sitt boende och ta sig härifrån. Själv stod jag ut i ett år.

Soundtrack: Bright Eyes - Landlocked blues.

If you love something give it away.
So you walk that way, I'll walk this way.

Pausbild III

Pausbild II

Perspektiv.

Night Cracked like a Skull

"Skriv begripligt!" "Du borde skriva långa innehållsrika inlägg, som hon den där Foxy." "Skriv mer personligt." "Varför tog du bort DET inlägget?" "Vaddå kaffe och paus, helt obegripligt."

"Nå", säger jag. Ska jag skriva att jag sitter och huttrar i linne och jeans och sniffar rökelse och räknar på avkastningskrav och substansvärden? Att jag längtar till värmen, förfäras över Islamvärldens våldsreaktioner, flaggar för borgerlig framfart, käkar tårta, öppnar brev från kvinnohälsan, plitar på CV:t och vill, vill, vill? Det kan jag naturligtvis. Jag skulle även kunna blogga om vad exakt jag vill och varför jag vill det och varför jag inte vill andra saker och kanske vad jag måste göra men inte borde.

Men jag har valt att inte göra det. Jag har valt att blogga om sådant jag kan blogga om utan att behöva bända upp mitt innersta med kofot. För jag har inte Foxys talträngdhet. Vissa saker vill jag behålla för mig själv; smeka dem till sömns om natten och vältra mig i känslor som bara är mina, mina, mina. Visst kan jag glänta på dörren ibland när det rinner över. Men det är en svår balansgång att ta den vägen utan att lämna ut någon som kan ta illa vid sig. Och det skrämmer mig. Eftersom det hänt.

Visst kan jag göra detta till en politik-/mode-/dejting-/hund-/matblogg. Men läs då hellre någon av de tusen andra bloggare som redan skriver om just dessa ämnen, där känslor filtreras och analyseras och politiska diskussioner förs på hög nivå. Läs Foxy när hon kommer tillbaka. Läs Bianca.

Själv dricker jag honungssötat Champagne Cream-te och försöker hålla trötta ögon öppna med lite Esteban-klur. Tentan närmar sig och jag har inte tid med mitt liv. Än mindre med bloggen. Men jag behövde få ur mig detta. För jag misstänker att jag kommer fortsätta skriva om det som knackar och vill ut. Om de delar av mitt liv jag är villig att dela med mig av. Varför känns det som om jag ska behöva be om ursäkt för det? Sjukt.

Pausbilden.

Ta en kaffe vetja.

You Said Careful what You Carry, With this Stupid Heart in Hand, It Almost Detonated.

I did my very best

To appear to you in riches
My ambition’s on the ground
Like scattered little stitches.
-Gloria.

And I Want to Keep You Alive so there's Always the Possibility of Murder - Later.

Ja, VERKLIGEN, VERKLIGEN! Nu är det jag som sätter mig ner och läser. Stenhårt.

Men....

Varför satt jag inte på biblioteket? Varför satt jag inte på biblioteket? Varför satt jag inte på biblioteket? Varför satt jag inte på biblioteket?

ÅÅH. Och det här känns ungefär som det mest menlösa inlägg jag någonsin gjort, men jag borde verkligen, verkligen, verkligen ha spö.

Shimmering, Warm and Bright

Modeblogg:

• Gul stickad tomteluva med självlysande egenskaper. Fungerar fint som måltavla. Det heter inte "jag såg dig på stan igår" utan "jag såg din mössa på stan igår."

• Röd dunjacka från -70talet, speciellt lämpad som riktmärke i snölandskap. Ingen kan påstå att de misstog dig för en älg.
  

• Jeans, JC, tre storlekar för stora. "Casual fit." Den perfekta modellen för två! På jakt efter mammakläder? The jeans for you.
  

• Skor från -98, Knapps skor, Hudik. Tar in mycket vatten.

• Hund, mindre modell, Lund. "Livlig."

Idag Torsdag. Datorn har åkt på en släng av influensan och nu har jag plötsligt 14 kopior på alla mail i inbox. Allt ledigt diskutrymme har försvunnit och kvar finns bara 54 kb. Programmen skriker i högan sky, klagar på minnesfel och begår slutligen kollektivt självmord. Men det är okej.

Dagens låttips: Bel Canto - Shimmering Warm and Bright.

Life of a Blogger

- "Men, har inte du en sån där..... blogg....?"

- "Mmmmmmjo....." "......" "Che bloggar också nu."

- "VA?! Bloggar CHE? Jaha, då vet jag vad jag ska göra ikväll."

Veckans bästa action

Mamma skickar sin 24-åriga dotter 120 kr att handla mat för eftersom CSN dröjer. Två stycken 2:10 frimärken och ett 1:40 frimärke pryder kuvertets framsida tillsammans med några Bic-blå hjärtan. Brevets baksida är märkt "Elisheba", fast mamman inte alls heter så i förnamn. I kuvertet finns, förutom sedlarna, en bild på Arnold Schwarzenegger och Jamie Lee Curtis, troligtvis från någon tv-bilaga. "Veckans bästa action" står boldat som rubrik ovanför Arnolds huvud. Under rubriken står textat i mammans snirkliga handstil: "Pour notre fille, Love mam + dad". Tre bic-hjärtan omger texten.

Arnold och Jamie Lee ser ut att trivas så bra i varandras armar att jag funderar på om mamma pikar mig? Tycker hon det är dags att jag slår mig till ro, skaffar volvo och villa? Men så ser jag att just där, i den vinkeln, är Arnold förskräckligt lik pappa. Och kikar man närmare så visst är det mamma han håller i sin famn? "Skickar du mig en bild på Arnold Schwarzenegger, mamma?" frågar jag senare i telefon. "Ja, ser du inte, det är ju pappa och jag," säger hon. "Förstår du inte att jag ville skicka dig en uppmuntrande tanke?" "Jo," mumlar jag jag. "Jag saknar ju er också."

I'll Take the Chance, Bring Me the Calm

Vissa låtar slungar sig direkt ända in i min själ. Där ligger de i fyra minuter och kramar om mitt hjärta så att alla känslor jag besitter löper amok och jag kokar över. Antingen av hysterisk glädje eller djup bedrövelse. Är mitt förhållande till musik helt sunt? Kanske borde jag läggas in på en avvänjningsklinik ett tag. Så idag har jag som mål att cykla till campus UTAN att dra igång mp3spelaren. Istället ska jag lyssna på snön som smälter.