i'll grow back like a starfish

I can tell from your eyes you've never been by the riverside

2011-10-13T20:16:00.000+02:00

Historien om badkaret.

2010-07-16T21:06:00.002+02:00

Inatt övervägde jag starkt att bädda i badkaret. Nog borde det vara lite svalare där?

Efteråt.

2009-11-17T21:58:00.002+01:00

AJ, vad ont jag fick i armen. Igårkväll skulle jag inte ha en spruta alls. Idag ångrade jag mig visst. Skönt att jag agerar så eftertänksamt och strukturerat.

All I want is the Shore.

2009-11-08T22:28:00.004+01:00

Jag springer mellan regionaltåg, tunnelbanetåg, pendeltåg och så en hel massa bussar nu för tiden. Styrketräning får jag på köpet i form av alla odrägligt tunga väskor jag envisas att släpa med mig. Fortsätter det såhär behöver jag åtminstone inte ha dåligt samvete för min obefintliga gymträning.

Hör och häpna.

2009-10-16T17:02:00.003+02:00

I helgen flyttar vi. Ja, inte jag, men ungefär halva jag. Åtminstone halva min lägenhet. Eller kanske 80 %. För det blir inte mycket kvar; en skamfilad soffa och möjligen en tjockteve från första halvan av 80-talet. Och så jag.

Så för första gången på fem år ska jag nu få somna, vakna, och rå om mig själv i min egen lägenhet. Helt själv.

Fantastiskt.

Then I shall Bow in Humble Adoration.

2009-09-01T21:27:00.003+02:00

Det är synd och skam att många Elivslåtar är i så dålig ljudkvalitet. Jag skulle gärna somna till lite Elvis just nu. Efter denna monsterdag på jobbet.

Sopåkare kanske inte vore så tokigt ändå.

Alla är vi barn i Bullerbyn.

2009-08-19T21:14:00.003+02:00

Det finns flera tecken på att folk är tillbaka från semestertider. Ett är förstås all alcogel som numera står uppradade överallt där det finns en yta stor nog att rymma en flaska alcogel. Ett annat är förstås de färgglada planscher som så tydligt illustrerar hur man tvättar sina händer rena på effektivast sätt.

Igår stod även en flaska hårspray på toaletten närmast min hörna. Idag prydde en tandborste och en tandkrämstub handfatet. Den stora frågan är förstås vad som kommer att hända imorgon. Jahopp, så spännande är min vardag.

Modemland i mitt hjärta.

2009-07-13T20:53:00.002+02:00

Sådär. Ytterligare ett streck i almanackan. Nu fyra okryssade dagar kvar innan fyra veckors ljuv semester. Jag har beställt sol också. I modemland. Nämnde jag det?

Det obligatoriska inlägget om MJ.

2009-07-08T22:12:00.004+02:00

Sjunga kunde han ju faktiskt karln trots allt. Sådär med lite lagom lidande och hjärtskärande stämma. Det inser jag förstås något för sent. Har inte lyckats se förbi fasaden tidigare.

Klimatsmarta SL.

2009-06-29T21:23:00.005+02:00

Enligt en insändare i metro har SL smärre problem med AC:n i sina bussar. Jag är benägen att hålla med.

30 grader varmt i solen. I stadsbussen droppar svetten längs ryggraden och jag hoppar av tre hållplatser för tidigt för att jag helt enkelt inte står ut - måste andas! Kommer svettig och flåsande fram till jobbet.

30 grader varmt i solen. I långfärdsbussen från förorten till storstan får jag gåshud av den isande kalla vinden och fryser rejält om näsan. För att överleva resan tvingas jag packa med mig koftor. Kommer nedkyld och huttrande fram till jobbet (tacksam över fem minuters promenad i den värmande solen).

Får jag föreslå en kombination av de tu?

Nu när jag måste poströsta i EU-valet

2009-06-01T21:56:00.004+02:00

... och bara fått röstkort från Sossarna, hur ska jag tolka det?

Tack, men nej tack?

I am a schlagernerd baby, Yes I am.

2009-05-19T20:05:00.003+02:00

Och nu spelar vi så grannarna blir glada. Olivträdet virvlar runt bland dammtussar och halvätna chipspåsar (sponsrade från hårproduktsföretaget förstås). Själv har jag pack-ångest. Comme toujours.

Det kostar att ligga på topp, baby.

2009-05-07T19:47:00.003+02:00

Det var ungefär såhär dags vi insåg att det kunde vara lämpligt att överväga ett medlemskap i facket.

Två ord räcker.

2009-05-04T18:21:00.001+02:00

Omorganisation.

Igen.

Back to Black.

2009-05-03T14:45:00.002+02:00

Deklarerat, packat upp, sandat av, handlat, powerwalkat med glamourbloggerskorna.

Back to reality.

Ya Nour el Ein.

2009-02-07T12:11:00.002+01:00

Sveriges elit i min hall.

2009-01-28T21:52:00.006+01:00

Alla modebloggare borde förbjudas.

Särskilt de två som just nu står i min hall och diskuterar andra bloggares kärleksliv så jag inte kan komma åt min kära, kära tandborste. Jag vill sova.

Jag intygar härmed dyrt och heligt att jag ämnar ta väl hand om mina stövlar. Får jag köpa dem då?

2008-11-23T10:26:00.006+01:00

Skoaffärers främsta uppgift måste anses vara att sälja skor. Föga förvånande där. Så hur kommer det sig att säljspersonalen plötsligt blivit oerhört mån om att folk verkligen sköter sina skor? I kassan, där jag bara vill betala för mina skor så snabbt som möjligt så jag kan fly folkmassorna utan att stressa sönder helt, utsätts jag plötsligt för ett ihärdigt förhör av en leende butikssäljare med för mycket läppstift.

"Är du riiiiktigt säker på att du veeerkligen har just denna exklusiva läderputs hemma?" "Jasså inte just detta märke? Så vad heter den puts som du påstår att du har hemma?" Tonårstjejen innan mig i kön börjar nästan gråta på grund av kassatjejens påträngande frågor. När det blir min tur ler jag stramt och intygar dyrt och heligt att "Joo, visst har jag preciiis denna kräm hemma". Kassatjejen köper inte mitt svar och blir sur när jag helt enkelt vägrar diskutera saken vidare. Hon ser oerhört besviken ut och snörper lite sådär "skylldigsjälvaktigt" på munnen.

Låt mig då backa lite. Vad var nu skobutikens affärsidé? Precis, det borde vara att sälja skor. Många par skor. Om jag plötsligt uppmanas att smörja in mina skor med diverse olika produkter för att få dem att uppnå optimal livslängd, motverkar det liksom inte skoaffärens syfte? Jag skulle gärna vilja veta vilken marginal de har på sina skovårdsprodukter. Den lär inte vara så liten.

Äntligen!

2008-11-01T14:42:00.004+01:00

Slappehelg!

ÅH, så härligt. Kan knappt minnas när jag tog det lugnt senast.

And Every Shadow Filled up with Doubt.

2008-10-14T19:47:00.005+02:00

På frågan om jag bloggar svarar jag blankt nej.

Vilket inte kan sägas ligga långt från sanningen.

Sedan gör vi oss lustiga över fenomenet bloggare. Jag skrattar högst.

End of an Era.

2008-10-06T19:56:00.004+02:00

Mobilfrossan den ökända brukar slå till varje år vid den här tidpunkten.
Så även i år. Men det är finanskris och skit, bäst att hålla hårt i slantarna då?

/(En ynklig småsparare med betoning på små).

Klimatskillnad.

2008-09-21T22:26:00.002+02:00

Det är runt 10-grader utomhus och kidsen i fjollträsk anser det vara tillräckligt kallt för att dra fram sina Kanadensiska gäss ur garderoben.

I norrland sprang min familj runt med brunbrända axlar och linnen i helgen.

Japp. Just wanted to say.

Sorg.

2008-09-15T19:03:00.007+02:00

Jag har sett in i ögonen på en mor som just förlorat sin yngste son.

Nu vet jag vad sorg är.

Men tråkigare video får man leta efter?

2008-09-07T18:44:00.001+02:00

Det händer mycket grejer i mitt liv just nu. Fantastiska sång.

Saknad.

2008-08-23T11:12:00.007+02:00

Så hittar jag honom på Facebook. Och trots att jag inte träffat honom de senaste åren ser jag direkt släktskapet i hans ansikte. Det kunde ha varit min yngsta bror. Så lika är de. Samma svarta ögon, samma mörka, allvarliga blick.

Dear God. Livet är så fruktansvärt grymt.

Jag minns. Alltid. Glömmer inte.

Starts with Goodbye.

2008-08-23T11:01:00.001+02:00

När det väl hände trodde jag inte att jag skulle gömma mig bakom skygglappar och fokusera på att springa allt snabbare för att inte låta mig snärjas av svarta moln och sorg.

När det väl hände upptäckte jag att jag har haft fel hela tiden.

Because Today is the Day.

2008-08-12T11:41:00.002+02:00

As Long as I'm Breathing.

2008-08-10T20:16:00.001+02:00

Sommarbild. För att jag brukar.

Tillbaka till Storstan.

2008-08-10T16:10:00.004+02:00

I exakt 9 minuter har jag varit i Fjollträsk när jag får mitt första utbrott.

Älskade Stockholm.

(Förhatliga Pressbyrån)

Radioskugga.

2008-07-29T14:16:00.002+02:00

Modemland och strålande sol. Nu följer en stunds tystnad.

Fast olika världshav.

2008-07-26T20:57:00.004+02:00

Idag är det i alla fall dag 12. Det vet jag med bestämdhet.

Och vi delar strandlivet och det salta vattnet.

Dag 7.

2008-07-21T12:42:00.001+02:00

Nu drar vi norrut.

Dag 5/6.

2008-07-20T09:23:00.002+02:00

Det regnar. Igen. Fortfarande.

Some things never change.

Dag 4.

2008-07-18T20:53:00.005+02:00

Semester. Äntligen. Så overkligt.

Böckerna stängda. Vi firade lösningen på finansiella leasingdilemmat med en kaka bakad av fröken Thorn. Bordsgrannen genomled ett frustrerat raseri och kastade sönder ett tangentbord. Semester, äntligen.

Dag 3.

2008-07-17T22:10:00.005+02:00

En dag till semester. Hur ska jag orka?

Linköping bråkar; böckerna vill ej stängas.

Dag 2.

2008-07-16T19:46:00.000+02:00

Israel-Libanon-Syrien.

Tvättid.

Dag 1.

2008-07-15T22:07:00.001+02:00

Och jag lyssnar på Viva Forever i repeat.

Pinsamt, no shit.

2008-07-14T20:15:00.002+02:00

Halvårsbokslut.

Dags att inventera, inkuransförklara, uppdatera lagersaldo.
Fast i huvet, ungefär så.

Mellis 08.

2008-03-16T16:44:00.001+01:00

Sanna i all ära, men seriöst, "my life goes on, just like the moon"??

So Long Lidingö, I will Remember You.

2008-03-10T22:10:00.005+01:00

Förorten rockar fett, yeah.

Här har jag utsikt över sprakande eldflammor och murkna fasader. Skogen härjar i knutarna och bussen går ända fram till dörren.

Jag är fett (här i förorten kör vi med ghettoslang, yeah) med förtjust i min fina blå stjärnhimmelslampa som min mor skänkte mig i inflyttningspresent. Jag inbillar mig att jag hade blivit nästan lika förtjust om jag fått den som blåögd sjuåring i krulliduttland.

Min nya (men ack så stenhårda) säng (som för övrigt tog en rövare från Uppsala på ett takräcke men sedan blev utbytt och uppgraderad mot en något mjukare variant i Barkarby och sedan upprullad sex våningar i förortshuset med de nya lyxiga och väldoftande tapeterna.) är också älskvärd. Nät har jag också; en havsutsikt från Linkeboda.

Bye bye Ropsten!

2008-01-19T09:51:00.000+01:00

För jag har blivit med lägenhet! Hipp hipp!

Revival?

2008-01-13T15:30:00.000+01:00

Jag har köpt ny dator. För första gången sedan 1997. Nu när allt fungerar sådär jättebra och det inte tar en evighet att ladda en sida, kom jag alltså på tanken att börja blogga igen.

Kanske. Jag ska sova på saken.

Miss Spree, Shopping Spree.

2007-10-28T10:11:00.000+01:00

Vädrets påverkan på vårt humör är märkligt. Bara för att solen visar sig bakom molnen fylls vi av en aldrig sinande energikick.

Alla benvärmare bör se upp. Klänningar likaså. Och söta toppar.

En Ensam Volvo.

2007-10-27T14:18:00.000+02:00

På Lidingö har vi slö soff-slitar dag. Fruktträdet tjöt av glädje imorse vid 11 när det stod klart att 4+ visar första 13 avsnitten av Heroes i ett enda löp under hela förmiddagen.

Efter att ha blivit beordrad att stanna hemma tors/fre pga total utmattning, är jag nu så sakteligen på väg att bli mitt gamla vanliga jag igen. Hädanefter ska jag se till att få mina 8 timmars sömn om nätterna. Annars kommer jag definitivt frontalkrocka med den så omtalade väggen inom en snar framtid. Typ lagom till jul.

Vad har förresten hänt med Virvla?

Tyck synd om mig.

2007-09-30T13:58:00.001+02:00

Jag har köpt en skinnjacka!

Och ett par ridstövlar (typ). Erika tyckte att det var det fulaste hon någonsin sett i skoväg. Själv älskar jag dem. Fruktträdet låter också positiv till min investering.

Sedan är jag inne på kontoret (och jobbar) en söndag. Det är synd om mig.

Told you so.

2007-09-17T13:44:00.000+02:00

Robert Jordan har dött.

Vad var det jag sa?

Karl suger.

2007-09-15T21:50:00.000+02:00

Fruktträdet med tillhörande pojkvän ska gå på Carl Cox. Sådana tillställningar har tydligen en tendens att börja någon gång vid midnatt. För att övervinna tröttheten spelar de Eurodiscolåtar. Högt, högt. Helst vill de spela trancelåtar för fulla muggar, men där satte jag stopp.

"För jag måste arbeta" påpekar jag.
I säkert 10 minuter höll mitt argument. Sedan börjar de spela trance i alla fall. Mina sympatier går nu till grannarna.

Sorry. Jag försökte.

Vår hustomte.

2007-09-15T11:49:00.000+02:00

Såhär är det. Vi har ett spöke i vår lägenhet. Ett spöke som uppenbarligen tycker om att leka med oss. Fruktträdet konstaterar gång på gång hur först osthyvel, sedan potatisskalare försvinner spårlöst för att strax därefter dyka upp på de mest besynnerliga ställen. Igår sprang hon runt i badrummet i vild förtvivlan och letade en morgonrock. "Den var här alldeles nyss - skriker hon. Jag är helt säker på att jag la den på min tvättkorg, precis HÄR", säger hon och pekar på en väldigt tom tvättkorg. 10 minuter senare kommer hon in till mig där jag står och rör i min fil. "Den där morgonrocken du vet, ja, den dök upp nu. Precis där jag sa att den skulle vara. Det är ju tur att vi har att göra med ett snällt spöke i alla fall."

And You are still Shooting the Sky. Still Shooting. Me.

2007-09-15T11:41:00.000+02:00

Han stänger ner tv:n och jag känner panik. Vad ska vi nu diskutera?

Men den förväntade tystnaden uppstår aldrig.

Enough is enough.

2007-09-14T19:56:00.001+02:00

"Du är så intensiv" får jag höra och jag skäms och tänker att ja, jo, det stämmer ju. Det är jag. Ibland är livet bara jobbigt och frustrerande och retsamt. Någon spelar mig ett stort skämt just nu.

Något sjukt här ligger begravet.

2007-09-13T05:53:00.000+02:00

Konstatera kan vi åtminstone göra att jag gjorde en stor fet blunder när jag lämnade mitt riktiga telenummer till Sminkexperten som gav oss "gratis" rådgivning i början av sommaren. En mer efterhängsen person får vi leta rätt länge efter. Ideligen ringer människan och försöker få mig engagerad i diverse sminkrelaterade uppdrag. "För du verkade så intresserad sist vi pratades vid". Uppenbarligen en miss från min sida. Hade jag vetat vilka konsekvenser en dos hövlighet skulle få hade jag garanterat varit mer otrevlig. Och det mest komiska är att jag för tillfället går på knäna av den arbetsbörda som ligger på mitt bord. Skulle jag dessutom planera in ett möte för att diskutera sminkprodukter? SMINK? (Som dessutom är oerhört mycket sämre än det relativt billiga kladd som går att köpa i vanlig affär). Jag fick ett hysteriskt skrattanfall igår när jag lade på luren. Fruktträdet försökte trösta. Igen.

Söndag i skärgården.

2007-09-09T15:16:00.000+02:00

Dagens shoppingfynd består av: Vics blå, Vics citron, Vics Red Energy och så Bafucin. Jag anar ett tema.

Havsutsikten.

2007-09-08T09:48:00.000+02:00

Tjohoo. Helgen är här. Som jag har väntat. Jag har krupit fram i våra inglasade korridorer och uppför rulltrappor och snörvlat och harklat mig och väntat. Vi har flyttat, från grönt landskap, till rött. Numera sitter vi flashigt och ensamma och kan börja säga på riktigt att vi faktiskt sitter på "ekonomiavdelningen". Sedan kom chockbeskedet att prognoser och uppföljningar ska vara klara på två dagar. Två dagar eftersom jag är nerskickad till Linkeboda på konferens. MOI. Vad jag ska tillföra återstår att se. Jag är smånervig och har prestationsångest som alltid. Så jag har med mig trettielva pärmar hem som jag ska försöka sammanställa till något vettigt.

Fruktträdet och jag var uppe med tuppen imorse och springer runt lägenheten i våra mysbyxor. Gardiner ska hängas upp och strykas, kartonger gömmas undan och golv dammsugas. Här ska städas inför kvällen. Hoppas min hals kryar på sig. Snabbt. Lakritste?

2007-09-04T19:28:00.000+02:00

And you know you can always sell any dream to me.

Linkeboda i mitt hjärta.

2007-09-02T13:09:00.001+02:00

Det är skönt ibland att ha sådär riktigt ångest-ont i hjärttrakten.
Då vet jag åtminstone att jag lever.
Och känner.

Parce qu'on sait jamais.

2007-09-02T08:02:00.001+02:00

Hör & Häpna.

2007-08-29T19:43:00.000+02:00

Jag har nät!

Mitt!

2007-08-15T16:57:00.001+02:00

Be Patient.

2007-08-15T16:29:00.000+02:00

Jag är nätlöst.
I'll be back, som Arnold skulle ha sagt.

Dagen då jag försökte åka med 4 inställda tåg.

2007-08-06T21:01:00.000+02:00

Vad är det för FEL på Södertäljetågen? Snälla SL fixa tågen snarast. Så underhållande är inte asfalten på 13/14-perrongen.

24 timmar från storstaden.

2007-08-05T19:20:00.000+02:00

Det är jättefint ute på Lidingö. Det har jag upptäckt idag. Runt, runt, har vi åkt. Bland smala gator, Medelhavsinspirerade hus och Blonderade tjejer i röda cabrioletter som styr kosan mot småbåtshamnen. Sen fick vi blåsa alkotest. Polisen (haha, så komiskt!) var trevlig. Skinkpizza med Gorgonzola landade i magen och vi rev och slet med fingrarna som blev plågsamt kladdiga. Det var fint och gott och tillfredsställande på så många belåtenhetsnivåer. Men heltäckningsmattan är fortfarande lika blå. Så trots att solen brände näsan hela dagen är allt sig precis så likt som när jag åkte. Förutom att jag har en ny väska och två toppar i garderoben. Courtesy of Linköping.

Flykten från stan.

2007-08-04T07:16:00.000+02:00

Färgglada flaggor i alla vrår sticker i mina ögon.
Så slår det mig.
Vilken fenomenalt bra helg att åka ifrån Storstorstan.

A long, long Time Ago.

2007-07-29T17:04:00.000+02:00

Sista helgen i förorten?

2007-07-29T09:27:00.000+02:00

Såhär är det. Jag ligger nerkrupen i soffan (där jag somnade inatt) med Fruktträdets dator i knät (eftersom min dator gett upp - förslag på vilken dator jag nu ska köpa mottages tacksamt). Kaffe har jag orkat hinka i mig, men jag är fruktansvärt trött. Och godissugen.

Ute i förorten har mataffärerna knepiga öppettider, men jag antar att de måste ha öppat vid 10? Då ska jag klampa iväg i mysbyxor och flipflops och investera i lite käk inför veckan som kommer. Jag tänker sallad, sallad är min nya vision. Om jag ska träna i jobbets lokaler bland fittade människor i uniform måste jag smälta in. Så sallad blir bra.

Sen måste jag städa så Fruktträdet inte blir förtvivlad. Och stoppa ner mina saker i lådor. För nästa helg byter jag förort. Det känns inte det minsta sorgligt. Förutom att jag börjat lära känna människor här ute nu. Det är illa planerat.

Vad gör förresten Milo i Fergies video? Passar han in där, verkligen. Mr Gangstah.

Lagen om allts eländighet.

2007-07-29T09:10:00.000+02:00

Det måste vara Murphys lag som ligger till grund för att jag alltid, jämt, precis missar pendeln. Så precis att jag ser svansen försvinna iväg över spåren. Detta är oavsett när på dygnet jag åker, men främst från stan eftersom jag har någorlunda koll på tågen som går från förorten. Bittert får jag stå och vänta i minst 20 min på nästa. Varför är det så? Hur kommer det sig att jag aldrig någonsin har tur och lyckas tajma in så jag slipper vänta hela väntetiden? Speciellt frustrerande är det förstås när jag ska ta mej hem sent på helgerna och får stå och trängas med alla kräksjuka fjortistjejer och hattprydda poppojkar.

Un matin avec Sasha et la fruktträd.

2007-07-28T09:47:00.001+02:00

Sällan jag gör listor. Denna kändes lagom okomplicerad.

Sminkar du dig varje morgon?
Om mascara klassas som smink är jag skyldig.
Tvättar du håret varje morgon?
Nej. Försöker låta bli. Luggen kan jag få tvätta varje morgon däremot.
Rena underkläder varje morgon?
Såklart.
Äter du frukost varje morgon?
Bara när jag har något hemma och inte är sen. På mitt gamla jobb åt vi alla frukost tillsammans vid 9, så mina frukostvanor är inte vad de borde vara längre.
Lägger du fram kläder kvällen innan?
Nej, mina mornar är kaos vilket oftast innebär att jag får skippa frukosten.
Vad är det första du gör på morgonen?
Snoozar och somnar om. Om inte Fruktträdet är vaket och provar kläder. Då har jag svårt att somna om.
Hur lång tid behöver du på dig?
15 min? Men jag tar gärna en timme på mig, minst. Då hinner jag fixa matlåda också.
Surfar du innan du går till jobbet?
Bara om jag ska vänta på fruktträdet.
Är du morgonpigg eller skit-trött?
Fruktansvärt trött och okontaktbar. Fruktträdet däremot är alltid munter på morgonen och tjattrar gärna glatt om någon metroartikel hela färden in till stan. Själv sitter jag ihopsjunken bakom ett par solglasögon med hörlurarna intryckta i öronen och muttrar som svar på hennes glada utrop. Jag vaknar inte förrän jag får kaffe i mig, och det hinner jag sällan med på morgonen.
Vad har du för sorts väckarklocka?
En röd telefon.
Lyssna på musik på morgonen?
Nyheterna och trafikinfon är på. Men övervakar Fruktträdet eventuella förseningar händer det att jag lyssnar ipod medan jag speglar mina ögonfransar.
Sover du i pjamas/nattlinne?
Tshirt eller linne bara.
Läser tidning på morgonen?
Bara genom Fruktträdet. Jag har som filosofi att jag ska börja läsa åtminstone metro. Istället brukar jag surfa tidningar på jobbet. För att vakna. Jag blir mkt effektivare sedan, jag lovar.

Hittad hos Virvla.

Until there's Nothing Left to Say.

2007-07-27T18:27:00.000+02:00

Jag önskar jag kunde skriva mer om vad jag jobbar med. För det är mkt spännande. Men det kan jag alltså inte. Och det är en av nackdelarna med det jobb jag nu har.

5 Saker ja hatar med pygmelägenheten

2007-07-24T22:35:00.000+02:00

- den droppande kranen i badrummet som aldrig sluta droppa
- sittbadkaret med den höga kanten som alltid får mig att ramla och slå näsan i kaklet
- det läckande kylskåpet (om två hyllor som knappt rymmer varsin mjölkliter och ett frysfack stort som ett fiskpinnepaket kan kallas ett kylskåp) som även fungerar som kamin
- ventilationen som viner som en fläkt
- kinarestaurangen på gatan mitt emot som håller mig vaken om kvällarna

Feber.

2007-07-22T19:33:00.000+02:00

I min ägo har jag ett par nya (snygga) tant-sandaler med klack. Så nu ska jag klappra runt på mitt nya kontor med en kopp java i handen och... se lika förvirrad ut som vanligt. Nya jobbet är jättekul (ofta) men otroligt krävande; det är med bävan (hjärtat i halsgropen) jag ser fram emot höstens utmaningar. Min ena visdomstand gör jätteont och vägrar inse att den inte får plats.

Slutrapport för denna gång. Jag läser hellre andras bloggar än skriver i min egen just nu. Allt har sin tid.

De 3 lägenheternas dag.

2007-07-16T21:33:00.000+02:00

När jag kommer hem har orden tagit slut. Varje dag beväpnar jag mig med små, vassa ord; jag stoppar dem innanför jackan innan jag kliver utanför dörren på morgonen och slappnar inte av helt förrän jag låst om mig på eftermiddagen. När jag inte knyter nävarna hårt om orden i jackfickan för att parera & blockera, ja då sliter jag fram dem, likt små knivar, och kastar dem på rörliga mål. När jag kommer hem är jag matt och vill sova; jag har en knepig känsla i magen. Och ett överfallslarm på min nyckelknippa. Där bor det granne med inte mindre än 3 par lägenhetsnycklar. Tre nycklar - tre lägenheter.

2007-07-10T21:00:00.000+02:00

Det blir inte mkt bättre än såhär.

2007-07-08T20:34:00.000+02:00

Mitt SL-kort & jag. (kan inte skriva i titel-fältet, så detta är alltså stand-in-titeln.)

Jag kan sammanfatta min vistelse i stor-stor stan såhär.

Regn, regn, regn och åter regn; jag trampar djupt i alla vattenpölar med mina flipflops.

Restaurangen ute i förorten där jag käkade goda äggnudlar (trots att jag inte är överförtjust i ägg) spelade non-stop schlagerhits vilket jag fann otroligt komiskt.

Jag har köpt ett paraply på HM. Regnar det verkligen så mkt ute, sa kassörskan. Alla kommer visst in och köper paraplyn idag. Jag försäkrade henne att så var fallet.

Mitt nät fungerar inte. Vet ej om det är nätverkskortet som strular eller om mina forna LuftNet-inställningar komplicerar situationen. Önskar att jag vore ett data-geni som förstod mig på sånt.

Fikat med en otroligt självupptagen person som fått vara med i tv på grund av sin blogg. Personen i fråga var oerhört stolt över att ha "groupies" på sin MSN. Jag rös ända ut i fingertopparna och hade svårt att få ner kycklingmackan.

Jag har förälskat mig i mitt nya, fina, dyra, SL-kort.

En bunt rosor. Självgod? Nej, men jag vill minnas.

2007-07-07T09:12:00.000+02:00

Av avdelningen fick jag ett presentkort på en relax-avdelning. "Vi tycker att du är värd detta" Mina ögon var nära att tåras.

När stora, trinda avdelningschefen kommer in och ger mig en bamsekram och säger att det har varit jättekul att arbeta med mej, då är mina ögon nära att tåras.

Du har varit jätteomtyckt, hoppas att du vet om det, säger Gargamelsnubben som jobbar på annan avdelning. Härliga jobbarkompis, vi kommer att sakna dig allihopa. Då är mina ögon nära att tåras.

Det kommer bli otroligt tomt utan dig, säger projektledare, du har satt spår här hos oss. Mina ögon är nära att tåras.

Du är den bäst vi har haft! säger grovarbetarna och ger mig ett gäng biocheckar. De som gått på semester ringer in och önskar lycka till. Jag sväljer tugnt ner klumpen som byggs upp i halsen, harklar mig, försöker få fram ord, stakar mig, börjar om på nytt. Mina ögon är väldigt nära att tåras.

Det kommer inte bli samma sak nu, det kommer inte bli kul att komma in på kontoret längre. För när man kommer in o ser er tjejer, då blir man glad! säger en grovarbetare från annan avdelning. Det blir säkert bra, försöker jag. Nej, sasha, säger han allvarligt, det blir inte det. Och mina ögon är mkt nära att tåras.

Av receptionisten får jag ett vinställ i form av en hund. Hennes ögon är röda när hon lämnar över den och jag känner hur hennes hand liksom sträcker sig ut och kramar om mitt hjärta. Och alla hämningar brister - mina ögon svämmar över. Ute vid kopiatorn står vi och kramar om varandra och låter tårarna tröstlöst rinna. Jag kommer sakna dig, läser jag på kortet. Jag kommer sakna dig också, hulkar jag fram mellan tårarna och vägrar släppa taget.

Det trodde vi inte när vi började skriva om receptionisten. Att det hela skulle sluta så.

Status:

2007-07-06T16:54:00.000+02:00

Jag har arbetat sista dagen på mitt gamla jobb och kastat mig ut i det okända.

Och gråter.

That's how great I'm doing. I två dagar är jag arbetslös.

Ska sätta upp en "do not disturb"-skylt på dörren, spela öronen blodiga och vältra mig i självömkan och saknad.

Stör ej - jag har sorg.

Vet han, anar han, eller?

2007-07-04T18:23:00.000+02:00

Idag kallade han mig för en ängel, så kommer du skriva idag i din... dagbok... eller hur? säger han med glimten i ögat.

Jag ler. Ja just det! svarar jag lite halvsarkastiskt. Och går hem och skriver... just det.

3 dagar kvar.

2007-07-03T21:14:00.000+02:00

Receptionisten har fördärvat min musiksmak. Så är det bara. Blipp, blipp, dunka-dunk, låter det när jag kopplar in ipoden i stereon. Che väntar tålmodigt på att dunket ska avta i styrka, men när det bara ökar, och fortsätter... och fortsätter lite till, ger han tillsist upp. Nä, nu orkar jag inte lyssna mer, säger han och stänger av (till förmån för sporten, behöver jag säga mer..). Jag ser trumpen ut men stoppar in hörlurarna i öronen istället. Tills nästa kväll då jag försöker igen. Och ett litet tag går det ju..

Lyssnar du på sådan HÄR musik, kommenterade en projektledare i fredags när jag förfestade på kontoret bland fakturor och receptionistens musik. Min respons blev att plocka upp ipoden ur väskan och låta honom lyssna på lite normalare Sasha-musik. Typ mer gurgel och elände och mindre hjärnlöst blipp. Ja, nu känner jag igen dig, sa han och log mot mig.

Jag kommer sakna mitt kontor.

Tjuvlyssning i örat.

2007-07-02T21:25:00.000+02:00

Bekymrad vis person till förorts-wannabe-Sasha:

Jag tycker att du ska skaffa ett par pösiga grå mysbyxor och en grå hoodie.. ja en, mysdress helt enkelt. Med ett vitt linne till, lite sådär.. gammaldags idrottsdräktaktigt. Och så går du runt med hästsvans och eventuellt en sån där skärm. Ingen keps, bara skärm. Det är förortschict. Gärna ett par pumps till också, då är du inne.

Life is Like...

2007-07-01T22:32:00.000+02:00

Meet the new (old) me.
En berg & dalbana av känslor.

Tysken & Jag.

2007-06-27T18:28:00.000+02:00

På tåget mot Storstan hamnar jag bredvid en tysk. Irlänning? tänker jag, och sneglar på hans rödfräkniga hy, när jag på hans "ursäkta, ursäkta" uppfattar att han inte är helt svensk. Tysk visar han sig alltså vara. In i det längsta försöker jag undvika samtal. När han suckar, stånkar, vrider och skruvar på sig i stolen, höjer jag envist ipodvolymen i öronen. Tillsist tar han upp sin lilla väska i knät och börjar lusläsa sina biljetter. Stig-Helmer-pedantisk ordning har han i väskan. Allt på sin plats; banan, chokladkaka, långkalsonger (nåja, klädesplagg åtminstone) pennfodral och böcker. Aj, aj aj, tänker jag och flinar tyst.

Men slutligen börjar vi samtala han och jag. Först lågmält och motvilligt, sedan öppnar vi på locket och bubblar på som om vi aldrig gjort annat. När vi diskuterar språk och språklära vet jag inte till mig av glädje. "Du tycker mycket som språk?" frågar han på sin knöggliga svenska. "Jaaaaa, säger jag. Det är ett av mina stora intressen!" "Ja, jag ser, dina ögon blir jättestora och lyyser," skrattar han. Med mig hem fick jag en lista musiktips à la Tyskland. Återstår att se om karl har någon musiksmak.

Hör här: Han gav mig dessutom komplimanger för att jag pratade så rent och lättförståeligt. Detta är första gången (någonsin) som någon tyckt att jag pratar långsamt och tydligt. Första gången. Jag har annars gjort mig ett namn på att vara den som alltid sluddrar fram vad jag vill ha sagt i all hast. Jag är nu mäkta stolt.

42 år men bara sex vårar

2007-06-23T20:16:00.000+02:00

Kära Misha,

Om du läser detta vill jag bara att du ska veta att du finns i mina tankar varje dag. Speciellt en bemärkelsedag som denna. Jag minns det som i går när du ramlade in i mitt liv, en blöt augustidag för sex år sedan. Nu har du hinnit bli stora grabben, ja, för att inte säga gubbe - hela 42 år!

Grattis på din stora dag Misha! Dina gyllene sammetsöron och din våta svarta nos saknas mig! När jag kommer till Modemland på besök lovar jag att plocka med mig ett par grisöron och någon korvring så vi kan fira dig med dunder och brak, bubbel och glamour. Från djupet av mitt hjärta ber jag så hemskt mycket om ursäkt att jag så när på missade din födelsedag i år. Hade du inte varit så tyst och finkänslig hade den varit lättare att minnas!

Många stulna kramar,
Din hängivna matte-matte

Spray Date

2007-06-23T15:38:00.000+02:00

För första gången någonsin önskar jag att jag hade ett spray-date konto.

En snabb sökning på killar i åldern 25-35 i Linköping resulterar i en mängd intressanta "kap". "Kap" jag i någon form känner eller känt. Nu kliar det i fingrarna av lust att skicka iväg ett litet "found you". Skit också.

Eller så kan jag vänta till på måndag. "Tja kollega, du ser halvgalen ut på din presentationsbild..." osv. Could be fun.

Ville? Depp?

2007-06-22T10:34:00.001+02:00

Vad händer? Är detta ett (dåligt) skämt?

Villes sång (ja rösten, upplägget med den kvinnliga duetten och kompet - hela stuket) ger mig Nick Cave-vibbar (and I will give to you summer wine) så det står härliga till. Och hans look är definitivt en klockren, om än sliskigare och mer budgeterad version av, Jack Sparrow. Nej tack. Min förhoppning är att Pirat-Villes regering över de sju haven blir kortlivad.

Trevlig (regnig) midsommar!

2007-06-22T09:41:00.000+02:00

Irrbloss med nakna tår.

2007-06-19T22:38:00.000+02:00

Jag är en av alla dom som har ett liv utan nätter, utan dagar.
Jag är en av alla dom som kan gå vilse, när som helst, om jag behagar.

Och jag går gärna vilse just inatt.

Njutsnoozning.

2007-06-18T20:09:00.000+02:00

Nackdelen med att ha en alltför bra sång som alarmsignal är att snooze, istället för att bara vara ett oerhört lockande alternativ, blir en nödvändighet.

Så hur känns det att leka psykolog, frågar högsta hönset senare, när jag väl blivit ensam.

2007-06-18T17:04:00.000+02:00

Vet du om att det går rykten om oss på kontoret? frågar jag och kikar upp mot honom* genom lugg, osäker på hur han ska reagera.

Han slutar bläddra i pärmen och rynkar pannan. Vad menar du? frågar han osäkert.

Jag har fått mig både en och två pikar, just för att du som nu, stannar till och pratar med mig. Min vapendragare, var det någon som kallade dig, fast då trodde jag att de syftade på receptionisten. Någon annan frågade om du stöter på mig, så mkt tid som du spenderar på mitt kontor.

Va? Vem säger så....? Hoppas du berättade sanningen.

Vad tror du om mig? säger jag och ler oskyldigt. Naturligtvis sade jag som det var.

Äh, låt dem prata, säger han efter en stunds tystnad. Dumt att kasta sten när man sitter i glashus... för jag förstår nästan vem som pratat. Han grimascherar.

Mm, jag blir bara förbannad, påpekar jag. Bättre att jag sitter här ensam och allena kanske? Från början var det ju eran klick som välkomnade mig, det klart jag tyr mig till er då.

Just då stövlar receptionisten in och kastar några papper åt mig. När hon ser honom stå där rynkar hon på ena ögonbrynet. Va, är du här ÄN? kastar hon ur sig lite spydigt.

Jajjemän, säger han och flinar stort, heeeeela dagarna.
Du, Sasha, jag bjuder på skjuts sen, garvar han fram när hon försvunnit. Så ger vi dem något riktigt smaskigt att prata om.

* Alltså inte högsta hönset.

Bara 2340 måndagar kvar.

2007-06-17T19:45:00.000+02:00

Inte ännu en måndag. Inte igen.
Istället vill jag ha solsken, latte på balkongen, havsbad och sand mellan tårna. Och vad får jag?

Ännu en regnig måndag inspärrad på för trångt kontor.

För groupies är vi allihopa.

2007-06-16T15:13:00.000+02:00

På Grönan förföljer vi mini-Körberg och Idol-Ola som verkar Femkampa som vi. Pinsamt, viskar jag och gömmer mig bakom en soptunna. Anton har mer mascara än jag föreställt mig och Ola ser ut att vara pytteliten. Han är verkligen... UNG, konstaterar vi och känner oss genast gamla och erfarna. Tumultet och uppståndelsen kring film-teamet skapar en stunds vila i min hjärna. För några minuter kan jag släppa alla pretenser och fasader och kapa kontakten till alla känselspröt som är konstant utsända att pejla läget. Det är alltid påfrestande att känna av en ny gruppdynamik. Hur agerar vi här, vem är ledaren och hur kan min roll bli i denna grupp, hur förväntas jag agera nu? Säga/skratta/hoppa/rapa?

Var bara dig själv, är det klassisa knepet. Men "bara jag" måste uppdateras i denna grupp. Nu är det en annan jargong, en annan typ av människor. "Bara jag" blir någon annan. När skymningen faller har jag dragit på mig en ilsken, trött huvudvärk.

Klarabergsleden, what?

2007-06-15T10:35:00.000+02:00

Att hitta ut från t-centralen är inte alltid helt lätt.

Tydligen.

Potatisgris.

2007-06-09T11:35:00.000+02:00

Vid midnatt vinglade jag iväg på Röda faran ut till Ryd för att hämta upp
Eskimåmor. Röda faran klagar när baktung Eskimåmor klamrar sig fast där bak.

En, två, tre och fyra polisbilar möter upp längs vägen och vi duckar, oroliga för att bli sedda i mörkret. Efter att ha irrat runt i mentalt mörker på jakt efter en ljusglimt, ler jag.

Du har en egen väg att gå, skitsamma vilket håll, det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll, alltid lär man sig väl nåt.

2007-06-04T18:46:00.000+02:00

Högsta hönset var borta på kurs idag. Hela dagen.
Jag drog en lättnadens suck.

Surt sa räven.

2007-06-04T18:39:00.000+02:00

Det tog mig tre försök att logga in på blogger. Törs jag ens nämna hur mycket sämre jag tycker blogger blev sedan de fusionerades med google? Att jag snubblar vid inloggningsproceduren varje gång jag vill skriva av mig får mig att vilja byta bloggleverantör. "Remember me" kryssar jag irriterat i varje gång. Likväl får jag nästa gång fylla i både google account och lösenord. FY för den, blogger!

Lee.

2007-06-02T15:29:00.000+02:00

Dessutom måste jag få tillägga att jag blir enormt frustrerad på att Leejeansens längdutbud är så uselt. 31 är för kort och 33 är någon mm för långa, precis så långa att de i väldigt låga skor snuddar i backen och får lida onödigt slitage men samtidigt så korta att de inte skulle funka till högklackat om de fållades upp.

Jag rasar och känner mig diskriminerad!

Come Clarity.

2007-06-02T15:01:00.000+02:00

Skeptisismen klänger sig fast runt mina axlar. De flesta jag pratar med (Linköpingsbor bör tilläggas) påpekar att Storstorstan inte är en trevlig stad att bo i. Svårt för utbölingar att ta sig in i ett socialt nätverk och bygga sig ett eget socialt liv osv osv. Jag har då fördelen att jag skulle få arbeta i samma team som min kära kära Olivpaj som jag skrev min D-uppsats med. Dessutom känner jag ett par inflyttade Stockholmare, så helt övergiven skulle jag inte vara. Men jag är skeptisk. Klarar jag detta? Är det över min förmåga?

Och när jag står i provhytten på JC och har beslutsångest mellan ett par blå och ett par ljusa jeans, ja då undrar jag hur i hela friden jag ska kunna välja. Hur ska jag kunna fatta rätt beslut? VILKET BESLUT ÄR RÄTT?

Så istället bakar jag paj.

Lyxproblemen hopar sig.

2007-06-01T17:44:00.000+02:00

Högsta hönset vill ha kvar mig på firman. Jag är hedrad, glad och omtumlad.

Nu har jag beslut att fatta. Jobbiga.

Ser inte fram emot måndag.

Matvanor.

2007-05-31T19:51:00.000+02:00

Alldeles nyss sa de på TVn att jag är en pizza. Med extra kebabsås.

Huvudbry,

2007-05-31T04:15:00.000+02:00

Alltså,

Igår blev jag erbjuden jobb i storstorstan.

Jag och receptonisten grät en skvätt, sen åkte vi till systemet och köpte en flaska rött och en box vitt. En tacopaj och ett par glas senare var vi överens om att detta var en mycket positiv händelse i mitt liv.

Just nu är jag inte riktigt lika säker. Om en en och en halv timma ska jag upp på jobbet.

You'll Be a Bitch Because You Can.

2007-05-24T06:17:00.000+02:00

Somnade med blött hår, så idag ser det ut som om jag har ett gäng kanelbullar instoppade vid skallen. Därför blir det pippilotter idag. Är det moraliskt försvarsbart att ha pippilotter när man tagit examen från dagis?

Receptionisten och knäckehäxan lär se rött.

Little Shop of Horrors.

2007-05-23T17:36:00.000+02:00

På fredag är jag ledig från jobbet eftersom jag ska till storstan. Biljett har ännu inte inhandlats, men jag förlitar mig på att det finns gott om sistaminuten-biljetter en fredagmorgon. (HA!) Som standard är jag för feg för att chansa på sista minuten, men eftersom jag snart är för gammal för att utnyttja de billigare priserna gäller det att passa på. Sista minuten funkar tills man fyller 26, eller hur är det? Vilken gambler jag är! Det vore till och med en smärre katastrof om jag inte kommer iväg till Storstan under fredagsförmiddagen, så jag är riktigt stolt över min egen förmåga att hålla nerverna i schack.

Ledighet innebär i alla fall en olustig känsla i magen. Just nu är jag övertygad om att, under de åtta timmar jag inte är där och kan torka rent mitt namn, så kommer något surt som länge legat och pyrt att bubbla upp till ytan på den stora häxkitteln och svärta ner allt jag kämpat för. Det vore högst beklagligt. När jag igår efter jobbet låg raklång på den stora blå Ikea-mattan, med hörlurar i öronen och små kaptiverande fantastivärldar omkringstudsandes framför min blick, lyckades jag till och med övertyga mig själv om att jag inte skulle ha något jobb att komma tillbaka till på måndag.

Det var väl kanske att gå till överdrift. Men att överdriva är å andra sidan något jag är oförskämt bra på.

Söndag.

2007-05-20T16:55:00.000+02:00