so come on and hurt me

samedi, août 23, 2008

Saknad.

Så hittar jag honom på Facebook. Och trots att jag inte träffat honom de senaste åren ser jag direkt släktskapet i hans ansikte. Det kunde ha varit min yngsta bror. Så lika är de. Samma svarta ögon, samma mörka, allvarliga blick.

Dear God. Livet är så fruktansvärt grymt.

Jag minns. Alltid. Glömmer inte.

1 Comments:

Blogger chespirito said...

Det är så sorgligt. Så grymt.

Du vet att jag finns här och lyssnar om du känner att du vill prata ut.

Tänker på dig.

*kram*

11:20 AM

 

Enregistrer un commentaire

<< Home