Panduroäckel.
Jag känner prestationsångest inför pyssel&knåp-personer.
Varför kan inte jag vara en pyssel&knåp-person?
Jag känner prestationsångest inför pyssel&knåp-personer.
Nästan en timme spenderade jag i felias butik mitt i stan.
Or not. Jag håller dessvärre inte med. Råkar man ha skaffat sig en fru så har man. Har man barn så är det ännu värre. Kalla mig gärna gammalmodig; så konservativ är jag. Så när jag får höra att en lismande smörsoppa till pojkvasker glatt spottat ur sig kommentarer som inkluderar mig och honom och en viss finlandsbåt, skrattar jag hjärtligt. I och för sig har jag redan anat ugglor i mossen när sagda pojke plötsligt börjat le som en fånig idiot så fort jag kastat ett öga på honom. Att han hemma har en fyraårig dotter och en fru som (säkert) bakar alldeles perfekta bullar, gör att han i mina ögon har en stor fet offlimits-skylt fastnålat på sitt bröst. Samtidigt, eftersom jag tydligt avfärdat mina kära kollegor tidigare, har jag stämplats med "ordentlighetsstämpeln". Det kommer aldrig gå, hörde jag att någon opponerat sig, henne kommer du aaldrig att få.
Det är bra med välinformerade spioner i fiendens läger.