Jag intygar härmed dyrt och heligt att jag ämnar ta väl hand om mina stövlar. Får jag köpa dem då?

Skoaffärers främsta uppgift måste anses vara att sälja skor. Föga förvånande där. Så hur kommer det sig att säljspersonalen plötsligt blivit oerhört mån om att folk verkligen sköter sina skor? I kassan, där jag bara vill betala för mina skor så snabbt som möjligt så jag kan fly folkmassorna utan att stressa sönder helt, utsätts jag plötsligt för ett ihärdigt förhör av en leende butikssäljare med för mycket läppstift.

"Är du riiiiktigt säker på att du veeerkligen har just denna exklusiva läderputs hemma?" "Jasså inte just detta märke? Så vad heter den puts som du påstår att du har hemma?" Tonårstjejen innan mig i kön börjar nästan gråta på grund av kassatjejens påträngande frågor. När det blir min tur ler jag stramt och intygar dyrt och heligt att "Joo, visst har jag preciiis denna kräm hemma". Kassatjejen köper inte mitt svar och blir sur när jag helt enkelt vägrar diskutera saken vidare. Hon ser oerhört besviken ut och snörper lite sådär "skylldigsjälvaktigt" på munnen.

Låt mig då backa lite. Vad var nu skobutikens affärsidé? Precis, det borde vara att sälja skor. Många par skor. Om jag plötsligt uppmanas att smörja in mina skor med diverse olika produkter för att få dem att uppnå optimal livslängd, motverkar det liksom inte skoaffärens syfte? Jag skulle gärna vilja veta vilken marginal de har på sina skovårdsprodukter. Den lär inte vara så liten.