Frozen to Myself

Lördagens pulkåkning blev en fruktansvärt kall upplevelse. Värst var det för fötterna som snabbt förvandlades till två förfrusna isklumpar. Jag försökte förtvivlat värma dem över grillgaller och korvångor och fick ta emot många fina "hallå är inte du från Norrland-kommentarer". På hemvägen var jag så nedkyld att jag fick pausa och springa in på lill-konsum för att suga åt mig lite värme. Men lilla vännen, hur är det med dig? utropade kassörskan bekymrat när jag kastade av mig skor och vantar och började hoppa runt som en galning bland Cornflakes-paket och apelsiner. När jag förklarat att vi åkt plastsäck i backarna tyckte hon det var en finfin idé att jag stannade kvar en stund inne i värmen, så jag log det mest charmerande leende jag kunde uppbåda och började gymnastisera mina frusna tår; alltmedan kassörskan tog emot kunder och berättade otäcka historier om barn och pulkåkning.

Alltså: Barn i pulkbacken.