214.

I några minuter varje morgon delar vi varandras liv. Mentalt checker jag av de andra passagerarna när jag kliver på bussen. Där sitter unga metroläsande tjejen, framför henne den tjocka 80-talstanten, där bakom är italienaren. Som vanligt sjunker jag ner bredvid italienaren och ger honom ett leende. Jag hann idag också, säger jag och pustar ut medan jag viftar liv i stela fingrar. Han nickar och önskar mig god morgon. Sedan sitter vi tysta tätt intill varandra. Några hållplatser senare kliver tobaksfarbrorn på, han som luktar som morfar. Precis som vanligt.