so come on and hurt me

vendredi, novembre 03, 2006

The Purple Bitch.

Det är mkt avundsjuka på min arbetsplats. Mellan avdelningar, personer, grupperingar. För mig som är "utomstående" är det pinsamt uppenbart. Ena minuten snackar Olle skit om Laban, för att i nästa andetag dunka samme Laban i ryggen och påpekar hur bra de kommer överens. Alla tycker om att prata och snackar mer än gärna skit om sina fellow work mates. Att en tjej är körd i huvet var något jag fick förklarat för mig första dagen. "Hissarna går inte ända upp på den där du" påpekar en kollega gärna så ofta det går. Detta gör naturligtvis att jag spänt iakttar tjejen i jakt på tecken på trögtänkthet. Utan någon större framgång faktiskt. Men av någon anledning är tjejen inte omtyckt av alla grupperingar. Kanske för att hon är så förskräckligt spacklad och är den enda som klapprar runt i högklackat hela dagarna? Jag är nyfiken och tycker hon verkar vara reko (kanske gör mina hissar en väldigt lång paus på andra våningen?) så jag hoppas hon får stanna.

Även om hon konstaterade att jag luktade "skumtomtar" idag.