30 gb skitmusik.

Krampaktigt håller jag i Ches creativespelare och tänker vad mycket enklare livet vore om jag ägde en ipod. Den lånade mp3spelaren och jag kommer inte överens. Jag kämpar och trycker och försöker febrilt få den att förstå vilken låt jag vill att den ska spela, men det märks att vi liksom inte pratar samma språk. Oavsett hur mycket jag bönar och ber om låttval så vill den helst skippa precis den låt jag vill höra eller, ännu hellre, stå och gnaga i något idlarläge som bara Che begriper sig på. Så fort jag ska fram med mina fingrar och trycka så strejkar den och vi står där och viljebrottas. Den är vidrig. När jag väl får den att spela någon låt så är det förstås Ches playlists som drar igång. F-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-d-a. Hives, Supergrass, Mano Chao och Division Laura Lee varvas med Kanye West, Eminem och diverserapartisteringenhörttalasom. Jag blir frustrerad och klickar nästa, nästa, nästa, nästa tills spelaren går in i sitt mys-idlarläge igen.

Jag vill verkligen ha en mp3spelare. Nu, nu, nyss.