Unzip My Body, Take My Heart Out.

Totalt genomäcklig vaknar jag upp på tv-soffan. Oduschad, oborstade tänder, klädd i jeans och tröja och med smink utsmetat runt ögonen. Fräscht. Conversen (jag som för något år sedan bedyrade att jag aldrig skulle äga ett par), ungefär det enda jag lyckats sparka av mig, står parkerade nedanför soffan bredvid en halvöppen mobil och ett par hörlurar.

I min garderob råder totalt kaos. Filen och mögelbrödet springer snart ut med sig själva. Tvättkorgen är på väg att spricka. Mp3spelaren död och bankkontot gapar tomt. Jag har tusen missade samtal på mobilen och en inbox som påstår sig vara överfull. Kravbrev från biblioteket och räkningar att betala. Mitt liv är försummat. När jag slår på datorn blir jag överfallen. Vad gör du? Det var inte igår. Berätta, var har du varit?

Jag har administrerat och kalkylerat, säger jag då. Löner och budgetar, projekt, bokslut och fakturor. Min överhettade hjärna blöder och jag är odräglig att ha att göra med på ett personligt plan. Förlåt.