Dagen efter: Luften har gått ur.

Såhär var det.

Jag och Martin travade gatan fram, snoriga och trötta. Jag nedspilld av en McDonaldslatte så jag snubblade fram i sidleds för att så få som möjligt skulle tro att jag hade kissat i byxorna. Nu såg jag mer psykotisk ut. Möjligtvis full. Jag var verkligen nedspilld. Eftersom det var söndag och valdag och vi var på väg till tågstationen så diskuterade vi naturligtvis valet. Martin och jag hade ungefär samma åsikter, så när jag fick syn på en nedtrampad ballong som såg så väldigt övergiven och trasig ut, stannade jag till och drog lite i den. Den här skulle man ta en bild på, sa jag. Den är ganska representativ för hur jag tycker det borde gå idag. Martin höll med. Ja, det skulle kunna bli en mycket talande bild, sa han. Förutsatt att vi vinner förstås. Jag nickade och gick vidare eftersom jag visste att t610:ans kamera knappast kunde urskilja det grusiga V:t bland de omkringliggande stenarna. Martin följde efter, men så vände han och drog upp mobilkameramodellnyare ur byxfickan. Snygg bild, sa ja. Den måste du skicka till mig sen. Så det gjorde han.

Tack till Magnus för den fina inscanningen.

Nu ska jag springa runt på hela avdelningen och skryta lite över min rikskändisstatus jag uppnått tack vare dig, Sasha, konstaterar Martin efter att jag underättar honom att bilden vunnit. När jag undrar vad jag får för pris och om jag kan byta ut min andel till cash eftersom det var jag som bad honom att mmsa bilden till SVD när jag var rädd att min mobil skulle förstöra kvaliteten, blir han tyst ett tag i luren. Hmm, Pris? Ja, du får läsa precis hur mycket du vill i mina SVD (priset är några SVD-nummer) när du kommer på besök. Du får riva och slita bland alla bilagor, ja till och med lusläsa, så länge du vill. Det lovar jag. Jag kan till och med gå med på att du får läsa först! Det var väl ett bra svar? så skrattar han.