En BankMan i Linkeboda

BankMannen hade vägarna förbi och slocknade på min madrass. Jag bjöd på odrickbart kaffe "det här är inte kaffe, det är rostade russin", mariekex och ett sönderhamrat migränhuvud. Hans fina lyxjeans och svarta skjorta blev helt dammiga av mina bohemiska 20 kvadrat "Hur kan du inte äga en klädborste, du är ju tjej!" Men han såg ändå proper ut, så när vi skulle ut sprang jag desperat runt och poserade framför spegeln och förkastade den ena tröjan efter den andra tills jag insåg att alla mina kläder försvunnit spårlöst. BankMannen smålog roat åt min ångest och smuttade lite på sitt äckliga kaffe innan han gav upp och hällde ut kannan i slasken. ÖB:s snabbkaffe går alltså inte att dricka, jag var nog naiv som trodde det. Lukten ger mig kväljningar.

Avslutningsvis, efter att ha tvingat upp BankMannen urtidigt på morgonen eftersom jag i sedvanlig ordning aldrig sover, spillde jag ner hela mig själv med en megamugg het latte och gjorde sedan bort mig totalt inför en viss Emma när jag gjorde något fånigt jag inte ens kan med att blogga om. BankMannen konstaterade att det inte var så farligt "Sånt där råkar ju alla ut för någon gång i livet," och försökte lugna mig, men jag vägrade lyssna på det örat och tjatade honom blå i min iver att förklara vad totalt rubbad jag var och så sketchade jag upp säkert 10 scenarion där jag räddade situationen på olika sätt varje gång. Försent, men ändå. Jag känner mig fortfarande bortgjord och skyggar numera för skugg-Emmor i varje korsning. Sammanfattningsvis ett lyckat besök alltså.