Det är inte lätt att heta Eskimåmor

Jag tänker inte kliva ur duschen för att svara telefonen, påminner jag mig själv och ignorerar ringandet. Som fortsätter, avtar, börjar om och fortsätter. Tillsist klarar jag inte längre att stänga ute den irriterande mistluren och jag sliter mig från värmen för att lyfta på luren. Något måste ju ha hänt, inser jag, för att någon ska orka vara så enträgen.

- Varför svarar du inte i telefonen?
- Jag duschade mamma, lugn.
- Och inte på mobilen heller!
- Men jag duschade ju!
- Vet du inte vad som har hänt!
- Hänt? Ah, du menar granaterna? Jo, jag hörde de hade utrymt något område där i Berga, det stämmer.
- Rävstigen. Och hur långt bort är det? Du måste ju svara i mboilen! Jag ringde till och med Lillebror för att se om han hört något från dig, och nu tänkte jag nästan ringa polisen! Det är inte lätt att vara mamma ska du veta.


Nej, jag tvivlar inte. Allt blir ju vad man gör det till.