She Never Took the Train Alone

Vi springer runt mellan olika affärer och klämmer och känner och tar på olika telefoner. Tillsist har vi avverkat varenda telefonsäljande butik i city. Och utanförcity. Nu tar vi en pizza, säger han och jag nickar och beställer den största pizzan som finns. Pizzabagaren mäter mig med ögonen när han ställer ner den enorma skapelsen framför mig på bordet. Lycka till med att få i den den där, liksom. Här får vi sitta ett tag, konstaterar jag, om jag ska få i mig allt det här. Så det gör vi. När tallrikarna är nästintill renskrapade blinkar vi åt pizzakillen och tackar för oss. Man blir hungrig av att obsessa telefoner, förklarar vi.

Sen köper vi te. Och fyra blå muggar som det står Caffelatte på. Fast han dricker inte kaffe. Men de är så snygga, så det funkar att dricka te ur dem också, säger han. Och vetu vad de skulle vara perfekta för? Nej, det vet jag inte så han förklarar. O'boy såklart. Helt perfekta. Så det testar vi.