Bloggning en torsdagkväll från en bakteriebefriad diskbänk

Mitt himmelska instantkaffe tog slut igår när jag bedyrade för finfrämmandet att jag minst lika gärna dricker te, "varsågoda och ta för er, drick upp mitt godagodagoda kaffe". Så nu är jag förvisad till den lilla kaffekokaren* som brygger ett hiskeligt beskt och svagt kaffe oavsett hur många kaffeskopor jag göder den med. I väntan på kaffekokaren drar jag fram ferrarin på diskbänken (som nu är så ren och upputsad att jag njuter av att ta och se på den och det luktar gott av rengöringsmedel och såpa överallt) så jag kan chatta med min 13-åriga brorsdotter på MSN. Hon har just börjat lära sig spanska och jag letar febrilt i minnet efter några vettiga spanska fraser att drilla henne med. Tillsist räknar vi till tio.

Samtidigt får jag öva min spanska på en spansktalande ung herre som försöker få mig att dra igång webcamen. Han förstår ingen engelska och jag försöker förklara att jag inte ser någon vits med att starta kameran eftersom vi aldrig kommer att dela några djupare konversationer ändå. Av det lilla jag förstår tycker han att jag behandlar honom uselt. Han är ganska söt på bild, men jag tröttnar snart och övergår till brorsdottern igen. Hon får mig att sakna Modemland.

Medan jag smeker köksbänken avnjuter Che ohälsosamt dyr apelsinjuice i Schweiz och R jagar runt på Amsterdams flygplats. Jag får fina sms och drabbas av stora reslusten. Är du hos Lillebror? frågar brorsottern, och jag skrattar för mig själv och berättar att nej, jag är i Linköping. Men jag kommer hem till er snart. Det är bra, säger hon. Vi saknar dej. Ja, tänker ja, det är bra. Jag saknar er också.

* Egentligen är det nog en kaffebryggare.