Manhattan Kaboul

Söndagsmusik. Två av Frankrikes superkändisar, Renaud och Axelle Red, kritiserar 9/11. Jag försöker alltid ta fransmännen i försvar i diskussioner där de utmålas som stora USA&Bush-hatare. Men runt 9/11 när Chiracs vilja kolliderade med Bush, då var det inte helt lätt.



Texten handlar om hur Renaud, här i rollen som Puertorican, arbetar i ett av tornen den elfte september. Axelle porträtterar i sin tur en tjej från Afghanistan som får sin by bombad under USAs invasion senare samma höst. Båda dör naturligtvis. Sången blir effektfull i och med offrens olika perspektiv.

So long, adieu mon rêve américain, (Renaud)
Moi, plus jamais esclave des chiens (Axelle)
Vite imposé l’islam des tyrans (Renaud)
Ceux là ont-ils jamais lu le coran ? (Axelle)

Suis redev’nu poussière,
Je s’rai pas maître de l’univers,
Ce pays que j’aimais tellement serait-il
Finalement colosse aux pieds d’argile ?