And She Always Goes for the Underdog.

Jag gillar extrema saker. Annorlunda saker. Udda saker. Saker som får mig att känna. Så när försäljaren pratar sig varm om senaste SonyEricsson blir jag arg. Jag vill inte ha en sån... ubåt till telefon. Jag vill inte ha Z610:an jag bloggade om heller. Visst, den är väl snygg, och jo, den har allt. Men då får jag uppleva 5110:an, 3210:an och T610:an all over again. Z610 är den typiska innetelefonen jag kommer få se på vartenda soffbord framöver. Jag står gärna över denna gång.

Att min hund är större än tillåtet ser jag som positivt. Det får honom att stå ut från mängden av alla Paris Hilton-assesoarer. Jag tycker om att min mp3spelare är tejpad. Det gör bara att jag känner mer för den. Den är min. Jag är inte hipp. Jag är ganska tråkig och påpucklad och smårepig i hörnen. SonyEricssonen som försäljaren får mig att klämma på är otroligt opersonlig. Steril. Den hör inte hemma i min ficka. Jag vet redan nu att vi skulle komma att hata varandra.

Jag vill ha en kinesisk rymdbebis.