Nästan som Idol.

I bilen ipodar vi Olyckskraxande Ekdahl och Sashafavoriten Liv K. Bästa stationen är 93,1, säger han och ser lycklig ut över att den Usa-importerade fmsändaren fungerar. På café 60 fikar jag en pecanpaj och hetsar i mig en halv latte innan det är dags att kasta sig iväg igen. 100 kronor vinner vi på triss och det firar vi genom att köpa nya lotter. Där tar turen slut. Efter underbara kinesnudlar utanför stan får jag trängas bland kissnödiga femåringar för att komma åt en eftertraktat toalett. Ur vägen, kraxar jag och armbågar mig fram tills de blonderande mammorna kastar mördande blickar efter mig. Jag pekar förtvivlat på mitt likbleka ansikte och lyckas förklara att jag måste spy. Då ser de snällare ut och jag inbillar mig att jag genast mår lite bättre. Men när jag återvänder till matserveringen och sjunker ner på min stol tar kycklingoset nästan kål på mig och jag stirrar blint ner i tidningen han bläddrar i. Ut, nu, väser jag och drar med mig honom ut i kylan. För det är kallt. Svinkallt. Vintern är här.