Unaware I'm Tearing You Asunder.

Jag har en ny bussflört. Han klär sig i blåogrårutig tröja och dunväst, jeans och grå mössa. I öronen har han guldringar. Vad kallt det har blivit, säger jag tillsist och kväver vår tystnad. Ja, men du låter ju som om du är van vid kyla, svarar han. Jag har redan konstaterat (sånt syns?) att han inte har ett enda högskolepoäng på sitt samvete och blir därför överraskad (det är okej att kalla mig trångsynt) när han snappar upp min begravda halvnorrländska så snabbt. En typisk Östgöte, tänkte jag annars. En sådan som vägrar bo inne i staden för att det är mycket tystare och lugnare på landet. Men en viss förankring i omvärlden verkar han alltså ändå ha. När jag nämner Hudiksvall fnyser han igenkännande och påpekar att det inte alls är Norrland. Så vad pluggade du då? frågar han plötsligt. Ekonomi, svarar jag liksom urskuldrande där jag sitter i min svarta kappa med mina röda väska i knät och känner mig som en särskilt unik fågelart som är alldeles vilse på okänd planet.