Hair, Hair, everyhair.

Vill du inte ha lite spray i håret? frågar receptionisten och fluffar till sitt eget hår som redan sträcker sig upp mot månen i en sockervaddsliknande kreation. Några minuter senare går hon lös på mitt hår med en sprayburk som luktar precis som mina somrars bekämpningsmedel. Instinktivt håller jag andan och vill vända bort huvudet från det hemska gift som grabbar dödstag om mina lungor och hotar att få mig att kräkas på handikappstoaletten, den enda toalett vi lyckats hitta i hela sporthallen. Men receptionisten tar mitt huvud i ett järngrepp och när hon tillsist ger med sig och jag kan öppna ögonen igen utan att de tåras, skrattar jag så mycket att jag börjar gråta ändå. För tjejen i spegeln har ett hår som ser ut som ett slagfält från franska revolutionen. Jag tänker Napoleon, häxan i Narnia, trollmor i tomteskogen, och jag skrattar tills jag vrider mig i krampaktiga anfall på golvet. Mitt hååår, vad har du gjooort? bräker jag åt receptionisten som beundrar sitt verk med alkoholdimmiga ögon. Gulllegull, vad gullig du blev! säger hon, så guuulllig, jääättegullig!

Riktigt bra går det inte att få mitt hår igen, oavsett hur mycket jag sliter och drar och, för att citera receptionisten "lugnar ner håret". Nej, ett par kråkor han säkert bygga bo där uppe, misstänker jag. Så när vi möts i dörrarna av ett smattrande regn, drar jag en lättnadens suck. Vilken TUR att vi ska GÅ i regnet, skrattar jag och vänder mig åt receptionisten som förtvivlat greppar tag om jackan för att få den att skydda den pyramidformade spiralkrona som kröner hennes huvud.