The Shoreline

De flesta i min bekantskapskrets gillar Anna Ternheim. Jag är ledsen, hon är säkert en jättebegåvad ung dam, men jag klarar verkligen inte av hennes musik. Jag har försökt. Eftersom jag är för evigt insönad i de engelska accenternas värld är det en plågsam upplevelse att lyssna på hennes misshandel av det engelska språket. Tragiskt egentligen, skulle hon sjunga på svenska istället hade jag troligtvis varit ett av hennes mer fanatiska fans.

Är det ens tillåtet att vara såhär elak? Själv kan jag varken sjunga, spela gitarr* eller knåpa ihop en sångtext. Jag har säkert scenskräck och skulle hellre ta ett jobb som bananplockare i Tanzania än att frivilligt ställa mig på en scen och ta ton. Inte är min engelska särskilt bra heller. Så jag har verkligen inget att klaga på egentligen. Därför önskar jag Anna allt gott. Men jag tycker ändå att hon borde överväga en svensk sångkarriär.

Nu ska jag lyssna på Broder Daniels Shoreline. Annas version är dock bättre rent musikmässigt.


*Däremot kan jag spela blockflöjt. Och piano. Och fire water burn på gitarr.