Alla dessa måsten

Jag har nog inte insett vilken enorm urladdning som krävs av min kropp i mina hetsperioder. Jag har alltid varit duktig på att klara mig utan sömn, vilket har gjort mig till en mästare på att plåga mig själv. Men efter år av självplågeri verkar det som om jag har nått gränsen för vad min kropp klarar av. Äntligen, ska jag kanske säga, eftersom det gör att jag måste tänka mer på vad jag äter och hur jag planerar mina dagar för att orka med. De sista veckornas hets har helt sugit musten ur mig. Jag har ingen ork kvar. Visserligen kämpar kroppen med att hålla nere en förkylning och jag obsessar allt hejvilt vilket tär fruktansvärt på både kropp och psyke, men det har aldrig tagit såhär lång tid att ladda batterierna och komma igen tidigare. Allt sker i slowmotion vilket gör mig fruktansvärt frustrerad och ännu mer stressad eftersom jag har så många måsten att uppfylla. Just de orden förföljer mig: mycket måsten.

Men en sak i taget. Ikväll är det gås?