And I Want to Strangle the Stars for All They Promised Me

När jag vaknar av att solstrålarna dansar på ögonlocken fylls jag ändå av någon slags ro. Jag ligger kvar och blundar och lapar girigt i mig känslan och plockar så hela famnen full så jag har att suga på senare idag. Magen ligger fortfarande begravd nere vid fötterna och klagar över livets ihålighet, men jag vet inte jag. Jag är ju starkare än såhär.