so come on and hurt me

dimanche, décembre 17, 2006

Est-ce que je rampe comme un enfant?

Jag har köpt en naturvit kofta. Ja, det är sant. En vit. Vad händer? undrar ni, och jag är faktiskt lite småchockad själv. Men svaret är enkelt; koftan var slutsåld i svart, och jag är anser inte att min nuvarande hårfärg kommer till sin fulla rätt mot en lila kofta. Så det blev en vit. På darriga ben stapplade jag ut från JC och undrade om jag helt tappat förståndet. Sedan har jag tjatat hål i vänners öron för att få mitt köp bekräftat, samtidigt som jag poserat framför spegeln i säkert flera minuter.

Eftersom jag sällan tycker att vitt är särskilt snyggt, annat än på sommaren förstås, så kan min historia med de vita plaggen göras kort. En vit polo i högstadiet, en vit sommarklänning (den jag hade till studenten) och ett par vita byxor är väl ungefär vad jag äger i vit väg. Och så nu en kofta. Jag är fortfarande småskeptisk. Passar jag verkligen i vitt? Är den inte supersvår att tvätta? Att hålla ren? Och vit? Ja, det är ungefär de problemen jag brottas med just nu. Un dimanche soir sur la terre.

3 Comments:

Anonymous Anonyme said...

Jag tror att den är fin :) Själv har jag chockat mig själv hela året genom att inte bara köpa svarta kläder längre. Ibland köper jag en svart tröja bara för att känna igen mig själv.

7:59 AM

 
Blogger Sasha said...

Men är det inte så att svart alltid är snyggast? Jag försöker intala mig att så inte är fallet, men är innerst inne övertygad om att det ändå är så. Svart är alltid snyggt. Jag ska ta efter ditt exempel och köpa mer färg! Det får bli mitt nyårslöfte. Mer färg under 2007.

8:32 PM

 
Anonymous Anonyme said...

samtidigt är det sant som du säger. Svart är alltid snyggast.

8:18 PM

 

Enregistrer un commentaire

<< Home