Love in the End of December.

Så jag köpte ett par svarta ballerinor. För de svarta ballerinor jag redan äger (två par) är såklart inte lika perfekta som mina nya. Par 1 har för höga kilklackar och är således inte jättebekväma att trippa runt i en hel dag, och par 2 är alldeles för platta och eh, nakna. Receptionisten och jag planerade att sluta tidigare för att hinna ut till Tornstaden och våra skospan i god tid, vilket resulterade i att jag tryckte på fel knapp i datasystemet så att hela divisionsbasen hängde sig. Stolt blev jag då. Ännu stoltare när jag dumpade problemet på en kollega och smet iväg som en liten hund med svansen mellan benen för att blidka receptionistens stressade blickar. 45 minuter sena blev vi på grund av mina missöden.

Receptionisten har inte ett helt positivt inflytande på mig. I veckan har hon exempelvis fått mig att prova Nutrilett och diverse soppor till lunch. Jag har helt enkelt svårt att inte ryckas med i hennes periodvisa bantningshets. Sopporna var förvånandsvärt goda, men Nutriletten var bland det vidrigaste jag någonsin smakat. Hur pallar folk? Dessutom möttes jag av sådana pikande kommentarer av mina avdelningspolare att jag skämdes och fick hälla upp sörjan i en mugg så att det åtminstone inte gick att se eländet. Smygbantning för en dag alltså.

För övrigt så tog det tio minuter från det att Che parkerat sina USA-väskor innanför dörrarna tills det att diskmaskinen gick igång. Well, vad säger man. Ingen är perfekt?