Del 1

Jag misstänker att 90% av min genetiska uppsättning har tagit efter pappa. De delar av mig som syns och känns brås alltså på honom. Så när jag är sjuk inbillar jag mig att det är någon från pappa nedärvd genetisk åkomma som plötsligt utlösts. Men de delar av mig som inte syns och inte existerar i fysisk bemärkelse, är som direkt klonade från mamma. Det är skumt hur det har blivit så. Särskilt som det står i sådan enorm kontrast till övriga syskon. Alla i min familj ser icke-svenska ut, mörkögda och mörkhåriga individer, förutom då min pappa och jag. Min lillebror skämtar ofta om det och menar att han smälter bra in i sitt ghettokvarter eftersom ingen kan göra skillnad på honom och de tre Muhammads som han bor vägg i vägg med. DU däremot, säger han och glor på mina blå ögon och mitt ljusa hår, du skulle inte passa in här. Jag brukar trösta mig med att majoriteten av alla världsinvånare är mörka och att man således borde vara glad över att tillhöra den mer unika minoriteten. Klen tröst, men okej.

Vad jag ville komma fram till ovan var att jag har mina föräldrars goda gener att tacka för en god hälsa. För trots att jag har enormt usla matvanor och således troligtvis lider brist på både A-,B-,C-vitamin, kalcium och järn (läs: allt man kan lida brist på) är jag idag sällan sjuk. Jag har heller inga anlag för att gå upp i vikt, en ur hälsosynpunkt negativ egenskap eftersom det får mig att inte tänka speciellt mycket på vad jag stoppar i kroppen. Men det ska bli andra bullar nu! Inte för att jag vill gå ner i vikt, min vikt är jag kompis med. Däremot skulle jag gärna vilja känna mig nyttigare. Så från och med nu på måndag ska jag avgifta kroppen från allt missbruk. Alltså: mindre chips, kakor, godis, läsk, tuggummi och kaffe. Mer frukt, grönsaker och regelbundna mattider. Skam den som ger sig liksom.