Sunless Days

Grymt produktivt minilov idag. Jag springer mellan tvättstugan och balkongen där jag lapar sol, läser Dickens och filosoferar.

R upplyste mig just om att Beseech har släppt en ny skiva vilket jag helt hade missat. Nu har jag hunnit smaka av den lite och gillar det jag hör. Sin vana trogen är Beseech skickliga på att få fram en skön balans mellan dödsvrålet och skönsången, så Sunless Days är lagom gothdeppig och melodiskt vacker. Skivan innehåller även en upphypad version av Manmade Dreams. Undra varför? Originalet är i min mening bättre.

Lyssna, lyssna!