Ode till dygnet

Strul, strul, strul. Strulet hittar alltid hem till mig. Planeringen kör ihop sig hopplöst och nu är allt ett virvarr av dubbelbokade timmar och måsten och jag skulle behöva dela på mig själv både en och fem gånger för att inte nå mitt bäst-före-datum redan innan jul. De ringer från Norrland och berättar att de trodde jag skulle komma upp den 15e och jobba. Ooops. Nej, den 20e säger jag, well, förhoppningsvis, om pojken jag liftar med inte bestämmer sig för att åka senare. Heja. Hoppas att det inte ställer till problem för er?

Dilemma 2 - Vem tar hand om Bertrand när han kommer med buss från Köpenhamn? Jag hinner inte ta hand om dig om du ska sova här, försöker jag förklara för honom och för alla andra inblandade, men så får jag ändå dra i alla trådar som finns och några som inte finns, utan att det fixar sig naturligtvis. Alla alternativ är usla och stackars Bertrand blir helt utan sovplats. Antingen får jag stympa några måsten eller så får jag skänka dygnet dubbelt så många timmar. En julklapp kanske. Min hyllning till dygnet.