Tout Le Monde Le Fait

När vi pluggade i Nice följde vi den franska versionen av Bigbrother: Nice people. Nice people skilde sig från vår Bigbrother eftersom deltagarna alla var från olika Europeiska länder. Det var bland andra en finne [Annti?], en svensk [Nallé], en tyska [Cathrin], en fransman [Prosper], en britt [Eleonore], en Italienska [Serena - som vann] en polska, en ryska och en portugis [Heider?]. Deltagarna fick enbart prata franska med varandra, vilket ledde till en hel del lustiga missförstånd eftersom deras franskanivåer skilde sig åt rätt rejält. Det vi tyckte var roligast var förstås att Nice people-huset var beläget i Nice, några meter från vår bostad, och att vi skulle gå på avslutningen när vinnaren korades var ju självklart.

Jag hade nästan glömt bort det där, men så när Ophélie Winter shufflades fram i winampen kom jag att tänka på hur maniskt vi följde Nice people. Ophélie var nämligen gästdeltagare under en vecka och framförde sedan en låt, Tout le monde le fait (alla gör det), som handlade om barnförbjudna saker.

Franska tv-sändningar är inte som svenska. Bortsett från att fransmän generellt sett är mer pratsamma och öppna än svenskar i sådana "talk-shows", är franska live-sändningar också f-r-u-t-a-n-s-v-ä-r-t långa. Här i Sverige varar BB-livesändningarna i en dryg timme. I Frankrike tar de upp en hel kväll. Det är gäster och intervjuer och gäster och analyser och prat och prat och prat och innan det hela är slut ligger man och vrider sig under täcket och hoppas att man hinner se vem som åker ut innan man somnar. Och eftersom vi bodde tre tjejer i en lägenhet på en ~20-25 kvadrat hände det (ibland) att vi blev mycket irriterade på varandra när någon skulle envisas med att hänga sig kvar framför Nice people fast någon annan ville sova. Program som A la recherche de la nouvelle star (idol) och andra liknande program, fungerar precis likadant. Vill man följa dem får man vara beredd att offra en hel kväll på hängivet tv-tittande. Men tja, jag saknar fransk tv nu när jag inte alls är ajour med fransk populärkultur, även om jag försöker uppdatera mig så gott det går. I frankrike hade jag ingen koll på vem som var vem i Sverige, nu är det tvärtom och jag famlar blint runt när jag letar ny fransk musik. Jag vill ha båda världarna.

Har jag någonsin skrivit fyra inlägg på en dag tidigare? Snart får jag gömma nätverkskorten.