Kattmynta och leverpastej

Tangentbordet är klätt i katthår, jag spottar päls och sover i finkornig kattsand. Luna har invaderat lägenheten och jag som inte är van att dela rum med en liten silvergrå tiger sitter hjälplöst och ser på medan lägenheten förvandlas till kattparadis av en mycket enveten kattdam. NEJ, inte den hyllan Luna! skriker jag ideligen och kastar mig efter kattsvansen som vispar runt bland finporslinet på hyllan. Sabeltandade Luna knycker på svansen och kniper ihop ögonen när hon hugger efter mina arma, uppenbarligen mycket bitvänliga, fingrar. Jag kan inte det här med katter. Katter är liksom inte som hundar. Katter är onda mardrömsvarelser och jag pustar lättat ut varje morgon jag vaknar med alla kroppsdelar i behåll.