so come on and hurt me

lundi, mars 13, 2006

Curiosity Killed the Cat

Utseendet bedrar, hon är inte så oskyldig som hon ser ut. Men jag ger mig. När hon gömmer undan klor och tänder är hon helt okej. För att vara katt. Det är ju inte hennes fel att hon jamar istället för att voffa.

Men hon hårar fortfarande värre än Joey Tempest och jag river loss en hel pälskappa varje gång jag låter fingrarna vila i hennes päls. Vi är inte bästa vänner ännu, but we're getting there. Inatt körde hon in klorna i mitt lår så jag flög upp ur sängen och dunsade rätt in i väggen. Och som avskedspresent, precis innan husse hämtade upp henne, passade hårbollen på att kissa i badkaret. Men å andra sidan hade hon bara ner två blomkrukor och krossade faktiskt inget porslin.

Nästa gång hon kommer på besök ska hon få smaka fil till frukost. Det lovade jag när hon lät sig klappas i flera minuter utan att hugga mig i handen.

Image hosting by Photobucket

2 Comments:

Blogger Ludde said...

Otroligt söt.
:(

9:21 PM

 
Blogger Sasha said...

Jag kommer nog alltid att vara en hundmänniska. Lika glad för det är nog Misha.

8:41 AM

 

Enregistrer un commentaire

<< Home