Saturnus tur och retur

Klockan är snart 10 och jag vill helst stanna tiden eller ta tåget till Madagascar och gömma mig under en sten bakom en äcklig gammal pub där ingen kan hitta mig.

För att dämpa min ångest har jag tjatat sönder halva min bekantskapskrets och målat naglarna. Min plan är att, medan jag spyr inombords, svischa ordentligt med mitt nyklippta hår och gestikulera vilt med händerna så jag får visa upp mina nypolerade naglar. Jag har försökt muta min mun att hjälpa till, men är rädd att den kommer bedra mig och smattra iväg på en egen liten privat rymdresa. Den är dålig på att ta order.