Valborg och soffan.

När jag flyttade till Bredbandslandet guidade min tvillingsyster in mig i en irc-kanal, en samlingsplats för de, ursäkta mitt språkbruk, lokala datanördarna*. Vi träffade mycket intressant folk genom den kanalen, med betoning på intressant. Eftersom vi (inte datanördarna förstås) delade på 18 kvadrat och jag skulle upp och plugga tidigt på morgonen, drev hennes naglar som rytmiskt klapprade runt på tangentbordet, mig till vansinne. Det var det ljudet jag somnade till. Antingen det, eller ljudet av mina korridorspolers som spelade kort i köket. Extra påfrestande var det inför tentatider, när jag skulle låsa in mig på rummet och tentaplugga, medan alla andra flamsade runt och hade skoj.

Men det var alltså Valborg jag tänkte skriva om här. För datanördarna fixade alltid en trevlig soffbrännarfest på valborg. Den gick ut på att grilla, kasta skärmar och datorer i backen och sedan slå sönder disketter (som fortfarande var rätt trendiga på den tiden) och skärmar med medhavda slagträn. Den stora finalen gick ut på att elda upp en soffa och så ringa brandkåren när kasen tog sig lite för mycket. Those were the days.

*Inte alla i den kanalen kan rättvist kategoriseras som äkta datanördar, så jag ber om ursäkt för att jag i detta inlägg drar alla över en kam. Ni som känner att ni inte ska ta åt er, gör inte det.