ICA svindyr

Ica svindyr där jag handlar av bekvämlighetsskäl eftersom den ligger så nära lägenheten, är inte bara den dyraste Ica-butiken i staden, det är också med all säkerhet den minsta. Så mycket varor är inträngda på en sådan minimal yta att det är omöjligt att gå två i bredd längs gångarna. Vid möte med andra kunder tvingas man alltså be om ursäkt och sedan får en av oss putta in den andra i någon varuhylla så att den andra kan pressa sig förbi. Särskilt jobbigt och otrivsamt är det när affären är full av mindre rörliga pensionärer eller någon skolklass som man ska försöka tråckla sig förbi. Då måste man ofta backa tillbaka till en större vändpunkt, en uppsamlingsplats, där man sedan får mer utrymme att ta sig förbi personen i fråga.

Att handla på Ica svindyr är en konst. Man lär sig snabbt att skaffa sig en överblick över hur många kunder som finns i affären och var de står stationerade, så att man utifrån detta kan välja den snabbaste vägen fram till en viss vara. Personer som är mer storväxta än jag måste känna sig diskriminerade när de inser att så länge de inte skaffar sig ett par vingar får de svårt att ta sig fram i affären utan att välta varuhyllorna. Någonstans har butiksplaneraren tänkt väldigt fel.

Dagens artist är Thomas Fersen som sjunger om flickor med majonäshår och tomatkinder. Han gör mig glad.