180 poäng från mamma

Låg och vred på mig hela natten. Tillsist örfilade jag upp mig själv ur soffan. Nu får du skärpa dig. Kom igen, så feg kan du inte vara.

Så smög jag in till datorn över knirkande trägolv, ringde upp modemet, laddade mailen och.. väntade. Händerna darrade och magen rullade några varv. Misstänkte nämligen att jag hade fått mail inatt. Från Ladok.

Och jorå:

Du har strukits från denna tentamen eftersom du sedan tidigare har ett godkänt resultat.

Ojdå! Så hade jag visst min examen. Undra hur mycket jag kommer fånle under tågresan idag?

Modemland

Modemtystnad råder. Håll till godo med en bild på min köksutsikt.

Snö, is och kyla. Det är något visst med Modemland. Typ väldigt kallt.

Like Forks on a Plate

Mitt leende räckte nästan hela vägen norrut. Nästan.

I Flemingsberg har folk shorts och seglarskor. Jag har jeans, bekväm hoodie och kalla tår i mina superstar. Men jag ler.

På Centralen kliver Babbsans alter ego på tåget. Han åker djurvagn med sin hund. Jag åker djurvagn utan min hund - och ler.

Uppsala station är strömlös, så där blir vi stående. Jag lyssnar på Imogen Heap, är tacksam för alla 60+ minuters väntetid i Gävle och ler fortfarande.

Tåget jag kliver av i Gävle visar sig fortsätta till Hudik. Weird, tänker jag och funderar på att hoppa på igen och hävda att jag försov mig. Istället stönar jag inombords, går in och köper en kaffe och väntar på tåget som ska ta mig till Ljusdal, sex mil väster om Hudik. Vid bulldisken får jag syn på en gammal bekant som det känns olidligt plågsamt att lyssna på i tre timmar. Med kaffet i handen försöker jag stå riktigt stilla och se osynlig ut. Det fungerar inte.

På X-tåget hamnar vi i samma vagn som ett gäng fjäderbeklädda kids som spelar Uggla och Discomusik för alla i vagnen. Högt. Samtidigt har jag en levande pladdermaskin vid min sida. Det är ungefär så långt mitt leende räcker. Där någonstans tappar jag bort det. I en snödriva mellan Gävle och Ljusdal.

Happy, Happy Day

Che: *droppar vatten på sovande Sasha* Ska inte du åka med tåget kl 9?
Jag: *sätta mig upp på madrassen i vild panik* Skiiiiit, har jag missat tåget? Ringde inte klockan vid fem? Jag som ALLTID vaknar! *kolla datorklockan* *upptäcka nytt mail* *läsa*

Du har strukits från följande tentamen av Tentabokningssystemet:
(TENT) Finafina äckeltentan (Tentamen), 2006-Augusti.

Du har strukits från denna tentamen eftersom du sedan tidigare har ett godkänt resultat.

Yeah, yeah, yeah!
2 poäng från examen nu.
Inte missade jag tåget heller.
Glad påsk!

Ett slick sen' är du fast

Grattis Linköping!

Äntligen har det hänt. Bosses glassbar firar påsken med att slå upp sina portar för vallfärdande glassälskare. Jä! Idag var visst alla påsklovsbarn sugna på Bosseglass och den superlånga kön sträckte sig nästan över till andra sidan gatan. Vill man inviga glassäsongen med en äkta Bosse får man alltså vackert bida sin tid. Men så är också Bosseglassen, särskilt kaffedrinken, riktigt sådär ont-i-magen-god. Jag förstår varför den har blivit så populär.

Ost-, mjölk- och mazarinfrukost imorgon för att tömma kylskåpet. Mishaslick i öronen framåt kvällen. Sedan sova på hård soffa som omväxling till madrassen på köksgolvet där jag sovit de senaste två veckorna. Hädanefter ska jag sluta käfta emot när någon nämner mitt namn och bohemisk i samma mening. Inte ens jag förstår ju mig själv.

Östergötland - Hälsingland

Det blir Hudiksvall i påsk! När jag insåg att alla tågbiljetter norrut var i stort sett slut från onsdag och framåt drabbades jag av akut hemlängtan och beställde, något överilat, en alldeles för dyr biljett (som dessutom blev 100 kr dyrare framför ögonen på mig) med över en timmes väntetid i Gävle. Här gäller det att vara snabb om man vill ha någon, tänkte jag och klickade på köp varpå jag ringde till mamma och berättade att jag kommer hem i påsk trots allt. Hon lät förvånad. Det är nog jag också. Vad jag ska göra i Hälsingland vet jag inte riktigt ännu. Mammas sponana reaktion var "åh va roligt, då kan vi släpa runt många vändor på byn" dvs "då kan vi ta många promenader längs ån med din hund som du har dumpat här hos oss de senaste månaderna." Och det är väl ungefär så långt jag tänkt, kanske det jag är ute efter.

Ett andrum.

We're Flesh and Bone, Together and Alone

Hur jag än bär mig åt är jag alltid sist eller näst sist ut ur en tentalokal. I helgen tentade jag klockan 8. Klockan 8.10 hade jag gått igenom vokabulärsdelen. 20 minuter senare hade jag även översatt texten om poeten som flydde Frankrike under ockupationsåren och sedan vägrade skaka hand med sina vänner som inte delade hans politiska idéer.

Jag skulle ha lämnat lokalen där. Men nej, nej. Istället sitter jag och skruvar på mig, biter sönder mina fingrar och spanar in frisyrer och kläder och går igenom tentan en femtielva gånger till och stryker och suddar ut och ändrar. Inte förrän de flesta andra har lämnat in sina tentor, flera timmar senare, kunde jag med att knuffa ut mig själv ur tentasalen. Och det skulle inte förvåna mig om jag kuggar tentan nu när jag suttit och analyserat sönder varenda ordval och säkert trasslat in mig i urlöjliga meningskonstruktioner.

Jag är hopplös. Man ska aldrig ändra sina första svar. Dessutom, eftersom jag var klar så snabbt, är jag helt övertygad om att jag glömt att översätta vissa delar av texten, eller kanske att det var något fel på min text, eller kanske att hela hjärnan stannat hemma under täcket, eller kanske...

I'll Forget You All Over Again

Alltid ett öga begravt i en bok. Alltid en hamrande stresspuls i bröstet. Kylskåpet, sängen och böckerna utgör just nu mitt liv. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

J'veux du soleil.

Absence is Never the Answer but It Serves as My Shade

"Ta problemen när de kommer istället," säger Che och suckar lite trött åt mitt gnat. "Om de kommer," tillägger han lite tystare. Och jag fattar piken. Jag skulle definitivt må bättre av att inte staka ut tänkbara katastrofscenarion redan innan jag ens gett liv åt maskineriet som möjligtivs, kanske, måhända, eventuellt, i en annan verklighet, skulle kunna iscensätta dem.