En handfull bräcklighet

Om och om igen spelar jag. Fistful, fistful, fistful. Och så känns det. Som om jag fått en fistful rakt i bröstet. Blått märke på vinterblek hud. Fast inuti.

Skärp dig, vill jag vråla; res dig upp. Skaka av dig, gå vidare. Istället vänder jag ner blicken och flyr. Svansen mellan benen och självföraktet på topp.