so come on and hurt me

mardi, janvier 31, 2006

And Fade Away the Shadow of Your Face

Ibland är allt så rosaskimrande och livet så fint att leva att jag dansar gatan fram och ler mot alla jag möter. Det är då jag tror att jag har tagit ett steg på rätt väg. Och att det faktiskt finns en väg som är mer rätt än någon annan.

Men jag skrämde nog brevbäraren. This is Sweden. Du kan faktiskt inte HJÄLPA en främling att plocka upp de saker han tappat. Inte om du har allt förstånd i behåll. För då visar du att du bryr dig. Och detta är Sverige. Här är vi coola.

4 Comments:

Anonymous Anonyme said...

Vad ädelt av dig, han blev nog mycket glad.

Men visst är det kul att hjälpa någon i sverige? De blir så väldigt överraskade ;)

Mitt lilla bidrag till ett soligare sverige är att ge resten av min parkeringstid till någon när jag åker från parkeringsplatsen. Sist jag gjorde det så trodde jag tanten skulle svimma, hon blev mycket glad :)

11:33 AM

 
Blogger Ludde said...

Vad ni är ädla. Som tur är så upprätthåller jag balansen genom att knuffa folk i t-banan och smacka till gamla tanter med min plastkorg på Vivo.

Yin och yang.

5:58 PM

 
Blogger Sasha said...

Det är småtragiskt. Jag fräser på fint också emellanåt, men lätt att vara hjälpsam när man är på gott humör.

KAFFE! Ha en trevlig dag.

7:49 AM

 
Blogger Sasha said...

Martin: Du är så SVENSK! ,)

7:50 AM

 

Enregistrer un commentaire

<< Home