I'll Take the Chance, Bring Me the Calm

Vissa låtar slungar sig direkt ända in i min själ. Där ligger de i fyra minuter och kramar om mitt hjärta så att alla känslor jag besitter löper amok och jag kokar över. Antingen av hysterisk glädje eller djup bedrövelse. Är mitt förhållande till musik helt sunt? Kanske borde jag läggas in på en avvänjningsklinik ett tag. Så idag har jag som mål att cykla till campus UTAN att dra igång mp3spelaren. Istället ska jag lyssna på snön som smälter.