A long, long Time Ago.

Sista helgen i förorten?

Såhär är det. Jag ligger nerkrupen i soffan (där jag somnade inatt) med Fruktträdets dator i knät (eftersom min dator gett upp - förslag på vilken dator jag nu ska köpa mottages tacksamt). Kaffe har jag orkat hinka i mig, men jag är fruktansvärt trött. Och godissugen.

Ute i förorten har mataffärerna knepiga öppettider, men jag antar att de måste ha öppat vid 10? Då ska jag klampa iväg i mysbyxor och flipflops och investera i lite käk inför veckan som kommer. Jag tänker sallad, sallad är min nya vision. Om jag ska träna i jobbets lokaler bland fittade människor i uniform måste jag smälta in. Så sallad blir bra.

Sen måste jag städa så Fruktträdet inte blir förtvivlad. Och stoppa ner mina saker i lådor. För nästa helg byter jag förort. Det känns inte det minsta sorgligt. Förutom att jag börjat lära känna människor här ute nu. Det är illa planerat.

Vad gör förresten Milo i Fergies video? Passar han in där, verkligen. Mr Gangstah.

Lagen om allts eländighet.

Det måste vara Murphys lag som ligger till grund för att jag alltid, jämt, precis missar pendeln. Så precis att jag ser svansen försvinna iväg över spåren. Detta är oavsett när på dygnet jag åker, men främst från stan eftersom jag har någorlunda koll på tågen som går från förorten. Bittert får jag stå och vänta i minst 20 min på nästa. Varför är det så? Hur kommer det sig att jag aldrig någonsin har tur och lyckas tajma in så jag slipper vänta hela väntetiden? Speciellt frustrerande är det förstås när jag ska ta mej hem sent på helgerna och får stå och trängas med alla kräksjuka fjortistjejer och hattprydda poppojkar.

Un matin avec Sasha et la fruktträd.

Sällan jag gör listor. Denna kändes lagom okomplicerad.

Sminkar du dig varje morgon?
Om mascara klassas som smink är jag skyldig.
Tvättar du håret varje morgon?
Nej. Försöker låta bli. Luggen kan jag få tvätta varje morgon däremot.
Rena underkläder varje morgon?
Såklart.
Äter du frukost varje morgon?
Bara när jag har något hemma och inte är sen. På mitt gamla jobb åt vi alla frukost tillsammans vid 9, så mina frukostvanor är inte vad de borde vara längre.
Lägger du fram kläder kvällen innan?
Nej, mina mornar är kaos vilket oftast innebär att jag får skippa frukosten.
Vad är det första du gör på morgonen?
Snoozar och somnar om. Om inte Fruktträdet är vaket och provar kläder. Då har jag svårt att somna om.
Hur lång tid behöver du på dig?
15 min? Men jag tar gärna en timme på mig, minst. Då hinner jag fixa matlåda också.
Surfar du innan du går till jobbet?
Bara om jag ska vänta på fruktträdet.
Är du morgonpigg eller skit-trött?
Fruktansvärt trött och okontaktbar. Fruktträdet däremot är alltid munter på morgonen och tjattrar gärna glatt om någon metroartikel hela färden in till stan. Själv sitter jag ihopsjunken bakom ett par solglasögon med hörlurarna intryckta i öronen och muttrar som svar på hennes glada utrop. Jag vaknar inte förrän jag får kaffe i mig, och det hinner jag sällan med på morgonen.
Vad har du för sorts väckarklocka?
En röd telefon.
Lyssna på musik på morgonen?
Nyheterna och trafikinfon är på. Men övervakar Fruktträdet eventuella förseningar händer det att jag lyssnar ipod medan jag speglar mina ögonfransar.
Sover du i pjamas/nattlinne?
Tshirt eller linne bara.
Läser tidning på morgonen?
Bara genom Fruktträdet. Jag har som filosofi att jag ska börja läsa åtminstone metro. Istället brukar jag surfa tidningar på jobbet. För att vakna. Jag blir mkt effektivare sedan, jag lovar.

Hittad hos Virvla.

Until there's Nothing Left to Say.

Jag önskar jag kunde skriva mer om vad jag jobbar med. För det är mkt spännande. Men det kan jag alltså inte. Och det är en av nackdelarna med det jobb jag nu har.

5 Saker ja hatar med pygmelägenheten

- den droppande kranen i badrummet som aldrig sluta droppa
- sittbadkaret med den höga kanten som alltid får mig att ramla och slå näsan i kaklet
- det läckande kylskåpet (om två hyllor som knappt rymmer varsin mjölkliter och ett frysfack stort som ett fiskpinnepaket kan kallas ett kylskåp) som även fungerar som kamin
- ventilationen som viner som en fläkt
- kinarestaurangen på gatan mitt emot som håller mig vaken om kvällarna

Feber.

I min ägo har jag ett par nya (snygga) tant-sandaler med klack. Så nu ska jag klappra runt på mitt nya kontor med en kopp java i handen och... se lika förvirrad ut som vanligt. Nya jobbet är jättekul (ofta) men otroligt krävande; det är med bävan (hjärtat i halsgropen) jag ser fram emot höstens utmaningar. Min ena visdomstand gör jätteont och vägrar inse att den inte får plats.

Slutrapport för denna gång. Jag läser hellre andras bloggar än skriver i min egen just nu. Allt har sin tid.

De 3 lägenheternas dag.

När jag kommer hem har orden tagit slut. Varje dag beväpnar jag mig med små, vassa ord; jag stoppar dem innanför jackan innan jag kliver utanför dörren på morgonen och slappnar inte av helt förrän jag låst om mig på eftermiddagen. När jag inte knyter nävarna hårt om orden i jackfickan för att parera & blockera, ja då sliter jag fram dem, likt små knivar, och kastar dem på rörliga mål. När jag kommer hem är jag matt och vill sova; jag har en knepig känsla i magen. Och ett överfallslarm på min nyckelknippa. Där bor det granne med inte mindre än 3 par lägenhetsnycklar. Tre nycklar - tre lägenheter.

Det blir inte mkt bättre än såhär.

Mitt SL-kort & jag. (kan inte skriva i titel-fältet, så detta är alltså stand-in-titeln.)

Jag kan sammanfatta min vistelse i stor-stor stan såhär.

• Regn, regn, regn och åter regn; jag trampar djupt i alla vattenpölar med mina flipflops.

• Restaurangen ute i förorten där jag käkade goda äggnudlar (trots att jag inte är överförtjust i ägg) spelade non-stop schlagerhits vilket jag fann otroligt komiskt.

• Jag har köpt ett paraply på HM. Regnar det verkligen så mkt ute, sa kassörskan. Alla kommer visst in och köper paraplyn idag. Jag försäkrade henne att så var fallet.

• Mitt nät fungerar inte. Vet ej om det är nätverkskortet som strular eller om mina forna LuftNet-inställningar komplicerar situationen. Önskar att jag vore ett data-geni som förstod mig på sånt.

• Fikat med en otroligt självupptagen person som fått vara med i tv på grund av sin blogg. Personen i fråga var oerhört stolt över att ha "groupies" på sin MSN. Jag rös ända ut i fingertopparna och hade svårt att få ner kycklingmackan.

• Jag har förälskat mig i mitt nya, fina, dyra, SL-kort.

En bunt rosor. Självgod? Nej, men jag vill minnas.

Av avdelningen fick jag ett presentkort på en relax-avdelning. "Vi tycker att du är värd detta" Mina ögon var nära att tåras.

När stora, trinda avdelningschefen kommer in och ger mig en bamsekram och säger att det har varit jättekul att arbeta med mej, då är mina ögon nära att tåras.

Du har varit jätteomtyckt, hoppas att du vet om det, säger Gargamelsnubben som jobbar på annan avdelning. Härliga jobbarkompis, vi kommer att sakna dig allihopa. Då är mina ögon nära att tåras.

Det kommer bli otroligt tomt utan dig, säger projektledare, du har satt spår här hos oss. Mina ögon är nära att tåras.

Du är den bäst vi har haft! säger grovarbetarna och ger mig ett gäng biocheckar. De som gått på semester ringer in och önskar lycka till. Jag sväljer tugnt ner klumpen som byggs upp i halsen, harklar mig, försöker få fram ord, stakar mig, börjar om på nytt. Mina ögon är väldigt nära att tåras.

Det kommer inte bli samma sak nu, det kommer inte bli kul att komma in på kontoret längre. För när man kommer in o ser er tjejer, då blir man glad! säger en grovarbetare från annan avdelning. Det blir säkert bra, försöker jag. Nej, sasha, säger han allvarligt, det blir inte det. Och mina ögon är mkt nära att tåras.

Av receptionisten får jag ett vinställ i form av en hund. Hennes ögon är röda när hon lämnar över den och jag känner hur hennes hand liksom sträcker sig ut och kramar om mitt hjärta. Och alla hämningar brister - mina ögon svämmar över. Ute vid kopiatorn står vi och kramar om varandra och låter tårarna tröstlöst rinna. Jag kommer sakna dig, läser jag på kortet. Jag kommer sakna dig också, hulkar jag fram mellan tårarna och vägrar släppa taget.

Det trodde vi inte när vi började skriva om receptionisten. Att det hela skulle sluta så.

Status:

Jag har arbetat sista dagen på mitt gamla jobb och kastat mig ut i det okända.

Och gråter.

That's how great I'm doing. I två dagar är jag arbetslös.

Ska sätta upp en "do not disturb"-skylt på dörren, spela öronen blodiga och vältra mig i självömkan och saknad.


Stör ej - jag har sorg.

Vet han, anar han, eller?

Idag kallade han mig för en ängel, så kommer du skriva idag i din... dagbok... eller hur? säger han med glimten i ögat.

Jag ler. Ja just det! svarar jag lite halvsarkastiskt. Och går hem och skriver... just det.

3 dagar kvar.

Receptionisten har fördärvat min musiksmak. Så är det bara. Blipp, blipp, dunka-dunk, låter det när jag kopplar in ipoden i stereon. Che väntar tålmodigt på att dunket ska avta i styrka, men när det bara ökar, och fortsätter... och fortsätter lite till, ger han tillsist upp. Nä, nu orkar jag inte lyssna mer, säger han och stänger av (till förmån för sporten, behöver jag säga mer..). Jag ser trumpen ut men stoppar in hörlurarna i öronen istället. Tills nästa kväll då jag försöker igen. Och ett litet tag går det ju..

Lyssnar du på sådan HÄR musik, kommenterade en projektledare i fredags när jag förfestade på kontoret bland fakturor och receptionistens musik. Min respons blev att plocka upp ipoden ur väskan och låta honom lyssna på lite normalare Sasha-musik. Typ mer gurgel och elände och mindre hjärnlöst blipp. Ja, nu känner jag igen dig, sa han och log mot mig.

Jag kommer sakna mitt kontor.

Tjuvlyssning i örat.

Bekymrad vis person till förorts-wannabe-Sasha:

Jag tycker att du ska skaffa ett par pösiga grå mysbyxor och en grå hoodie.. ja en, mysdress helt enkelt. Med ett vitt linne till, lite sådär.. gammaldags idrottsdräktaktigt. Och så går du runt med hästsvans och eventuellt en sån där skärm. Ingen keps, bara skärm. Det är förortschict. Gärna ett par pumps till också, då är du inne.

Life is Like...

Meet the new (old) me.
En berg & dalbana av känslor.