Un Goût de Miel.

Vissa dagar känns sommaren så oerhört avlägsen. Idag tex.

Jordan jagar tid

För en 10 år sedan läste jag första delen i Robert Jordans Wheel of Time. Eftersom den sista WoT-boken ännu inte är skriven, och Jordan tar en sådär 2-4 år på sig att skriva en bok, har jag tidigare skämtat och sagt att han säkert kommer hinna dö innan han hunnit avsluta serien.

Well. Läs. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Han har planerat ytterligare två WoT-böcker. Hinner han?

ICA svindyr

Ica svindyr där jag handlar av bekvämlighetsskäl eftersom den ligger så nära lägenheten, är inte bara den dyraste Ica-butiken i staden, det är också med all säkerhet den minsta. Så mycket varor är inträngda på en sådan minimal yta att det är omöjligt att gå två i bredd längs gångarna. Vid möte med andra kunder tvingas man alltså be om ursäkt och sedan får en av oss putta in den andra i någon varuhylla så att den andra kan pressa sig förbi. Särskilt jobbigt och otrivsamt är det när affären är full av mindre rörliga pensionärer eller någon skolklass som man ska försöka tråckla sig förbi. Då måste man ofta backa tillbaka till en större vändpunkt, en uppsamlingsplats, där man sedan får mer utrymme att ta sig förbi personen i fråga.

Att handla på Ica svindyr är en konst. Man lär sig snabbt att skaffa sig en överblick över hur många kunder som finns i affären och var de står stationerade, så att man utifrån detta kan välja den snabbaste vägen fram till en viss vara. Personer som är mer storväxta än jag måste känna sig diskriminerade när de inser att så länge de inte skaffar sig ett par vingar får de svårt att ta sig fram i affären utan att välta varuhyllorna. Någonstans har butiksplaneraren tänkt väldigt fel.

Dagens artist är Thomas Fersen som sjunger om flickor med majonäshår och tomatkinder. Han gör mig glad.

Tout Le Monde Le Fait

När vi pluggade i Nice följde vi den franska versionen av Bigbrother: Nice people. Nice people skilde sig från vår Bigbrother eftersom deltagarna alla var från olika Europeiska länder. Det var bland andra en finne [Annti?], en svensk [Nallé], en tyska [Cathrin], en fransman [Prosper], en britt [Eleonore], en Italienska [Serena - som vann] en polska, en ryska och en portugis [Heider?]. Deltagarna fick enbart prata franska med varandra, vilket ledde till en hel del lustiga missförstånd eftersom deras franskanivåer skilde sig åt rätt rejält. Det vi tyckte var roligast var förstås att Nice people-huset var beläget i Nice, några meter från vår bostad, och att vi skulle gå på avslutningen när vinnaren korades var ju självklart.

Jag hade nästan glömt bort det där, men så när Ophélie Winter shufflades fram i winampen kom jag att tänka på hur maniskt vi följde Nice people. Ophélie var nämligen gästdeltagare under en vecka och framförde sedan en låt, Tout le monde le fait (alla gör det), som handlade om barnförbjudna saker.

Franska tv-sändningar är inte som svenska. Bortsett från att fransmän generellt sett är mer pratsamma och öppna än svenskar i sådana "talk-shows", är franska live-sändningar också f-r-u-t-a-n-s-v-ä-r-t långa. Här i Sverige varar BB-livesändningarna i en dryg timme. I Frankrike tar de upp en hel kväll. Det är gäster och intervjuer och gäster och analyser och prat och prat och prat och innan det hela är slut ligger man och vrider sig under täcket och hoppas att man hinner se vem som åker ut innan man somnar. Och eftersom vi bodde tre tjejer i en lägenhet på en ~20-25 kvadrat hände det (ibland) att vi blev mycket irriterade på varandra när någon skulle envisas med att hänga sig kvar framför Nice people fast någon annan ville sova. Program som A la recherche de la nouvelle star (idol) och andra liknande program, fungerar precis likadant. Vill man följa dem får man vara beredd att offra en hel kväll på hängivet tv-tittande. Men tja, jag saknar fransk tv nu när jag inte alls är ajour med fransk populärkultur, även om jag försöker uppdatera mig så gott det går. I frankrike hade jag ingen koll på vem som var vem i Sverige, nu är det tvärtom och jag famlar blint runt när jag letar ny fransk musik. Jag vill ha båda världarna.

Har jag någonsin skrivit fyra inlägg på en dag tidigare? Snart får jag gömma nätverkskorten.

Words like Violence

Oh, Lacuna Coils nya Karmacode var en trevlig överraskning i tentapluggandet! Deras inspelning av Enjoy the Silence får bli dagens låt. Cristina skrålar på så melankoliskt och oinspirerat att jag i jämförelse nästan får anses sprudla av energi där jag sitter begravd under några kilo bokdamm.

Tentaplugg

Tänkte bara berätta att jag varit på apoteket och införskaffat prestationshöjande medel:

Nu slappna av i några minuter med latte och den lustiga canadensiska morgontv-serie jag börjat följa. Canadensisk franska påminner faktiskt en del om gammalNiciansk franska där man exempelvis säger 'chieng' istället för 'chien'. Rolig att lyssna på är den.

Tjo!

Taste it By the Snow, I am Here where You Left Me

Förhoppningsvis kommer jag vara en usel bloggare i ännu någon vecka. Tentaplugg och uppsatsskrivande tar upp all tid; när jag inte översätter texter, läser fransk litteratur eller återupplivar fransk grammatik, tvingar jag mor att prata franska med mig, sover till fransk tv eller knarkar fransk musik. Jag är åtminstone grundlig. Men det är ofattbart hur mycket franska jag har glömt det senaste året! Främst är det mitt vokabulär som har tagit stryk. Det har förtvinat enormt och är så plågsamt odugligt att jag inte riktigt kan förlåta mig själv för att jag har låtit det gå så långt. Varför har jag inte ansträngt mig för att hålla språket levande? Antagligen för att jag kände mig ganska mätt på Frankrike när jag åkte därifrån sist. När folk har frågat om jag inte saknar Frankrike, om jag inte ska flytta dit och jobba, har jag bara skrattat och sagt att nej, i Frankrike vill jag inte bo, tacka vet jag Sverige där allt fungerar som det ska.

Men allt eftersom franskan tricklar ut med blodet i kroppen och jag sakta glider tillbaka in i språket igen, så vaknar också min Frankrikelängtan till liv. Då inser jag att franskalemmen har funnits där hela tiden, den har bara varit en del av mig så länge att jag inte längre reflekterar över den. Den har varit avhängd och bortdomnad, men när blodet plötsligt kommer forsande tillbaka så återvänder känseln och den börjar sticka och värka. Precis som jag alltid kommer att hysa en viss kärlek till min barndoms svenska somrar, precis som jag lämnade en del av mig själv i Nyanza, så gav jag som liten också en bit av mitt hjärta till Frankrike. Och den lilla bit kärlek jag erbjöd tror jag Frankrike klamrade sig fast vid med krokar och kedjor så att den aldrig skulle kunnna tvättas bort. Det är en ensidig kärlek, men det är en kärlek.

Frankrike i sommar?

Men, det är något fel på kommentarerna. Varför kan jag inte läsa dom? Urhg.

Vampire Vanguard Wears Veal Vuitton Handbags

This visage, no mere veneer of vanity, is it vestige of the vox populi, now vacant, vanished, as the once vital voice of the verisimilitude now venerates what they once vilified. However, this valorous visitation of a bygone vexation, stands vivified, and has vowed to vangquish these venal and virulent vermin vanguarding vice and vouchsafing the violently vicious and voracious violation of volition.


Jag måste se den.

Curiosity Killed the Cat

Utseendet bedrar, hon är inte så oskyldig som hon ser ut. Men jag ger mig. När hon gömmer undan klor och tänder är hon helt okej. För att vara katt. Det är ju inte hennes fel att hon jamar istället för att voffa.

Men hon hårar fortfarande värre än Joey Tempest och jag river loss en hel pälskappa varje gång jag låter fingrarna vila i hennes päls. Vi är inte bästa vänner ännu, but we're getting there. Inatt körde hon in klorna i mitt lår så jag flög upp ur sängen och dunsade rätt in i väggen. Och som avskedspresent, precis innan husse hämtade upp henne, passade hårbollen på att kissa i badkaret. Men å andra sidan hade hon bara ner två blomkrukor och krossade faktiskt inget porslin.

Nästa gång hon kommer på besök ska hon få smaka fil till frukost. Det lovade jag när hon lät sig klappas i flera minuter utan att hugga mig i handen.

Fake a Smile

Äntligen! Som jag väntat. Nytt album ute från både Theatre of Tragedy och deras ex-sångerska Liv Kristine. Under den första genomlyssningen smälter Liv Kristines album som Geishachoklad på tungan, trots att det inte låter något alls som Leaves' Eyes. Jag gillar Liv och hennes olika projekt och har därför varit missunsamt inställd till ToT:s nya sångerska, men no more. ToT har faktiskt fått fram ett finfint album de också, kanske inte så melodiskt som jag skulle ha önskat, men kraftfullt och mumsigt gothigt. Bäst än så länge är absolut titelspåret, Storm. Vilken tur att de gick skilda vägar ToT och Liv-K.

Kattmynta och leverpastej

Tangentbordet är klätt i katthår, jag spottar päls och sover i finkornig kattsand. Luna har invaderat lägenheten och jag som inte är van att dela rum med en liten silvergrå tiger sitter hjälplöst och ser på medan lägenheten förvandlas till kattparadis av en mycket enveten kattdam. NEJ, inte den hyllan Luna! skriker jag ideligen och kastar mig efter kattsvansen som vispar runt bland finporslinet på hyllan. Sabeltandade Luna knycker på svansen och kniper ihop ögonen när hon hugger efter mina arma, uppenbarligen mycket bitvänliga, fingrar. Jag kan inte det här med katter. Katter är liksom inte som hundar. Katter är onda mardrömsvarelser och jag pustar lättat ut varje morgon jag vaknar med alla kroppsdelar i behåll.

Leave the Room Inside My Head

Säga vad man vill om Lordi, jag har bara hört deras Blood Red Sandman (charmig låt - gutturala monsterläten och Blairwitchskräck till klämtande klockor) men kul att Melodifestivalen får känna på ny musik. Heja Finland!

Ber om ursäkt för min tystnad. Jag lider av bloggdepression. Tbx efter helgen. Eller kanske om en timme. Det är för mycket som händer just nu. Jag känner för mycket för att få ner det i ord.

Her Heavy Wings will Warp Your Mind

På tre dagar har jag blivit kallad bitter av tre olika personer. Men när jag och Röda faran susar fram i piskande snö tillsammans med påhälsande vän, känner jag mig inte särskilt bitter. Jag får nog jobba på min framtoning. Bitter? Ja, när jag låg i duschen och spydde häromnatten. Annars är jag rätt tacksam för vad jag har. För det mesta. När jag inte vill ha mer.

Usch, bitterhet är ett fult ord. Blodsbanden är starka mellan bitterheten & avundsjukan.

SchlagerSverige

Alexander Bard om Phantom of the Opera-wannaben Elysion i Aftonbladet:

"Det känns extremt segt med tre heterosexuella par som står på scenen som de gör. Känslan man får är att det inte finns något utrymme för svarta eller homosexuella människor i deras värld."



Say what?
Hahaha!
Snälla Alexander, gå och bädda ner dig någonstans långt borta där jag slipper se dig.

Take Out the Trash and Burn It

Jag är boostad och full av livsglädje. Mina späda sparvarmar ömmar visserligen och gör ont, men enbart för att jag utsatt dem för ovanligt mycket tyngd och kvicka rörelser. Runt, runt, runt har jag studsat till musik och sträckt och tagit i så jag svettats minst ett par floder. Jag har alltså, håll i er, tränat. Ja, det är inte klokt. Jag är också chockad. Men jag fick liksom nog häromdagen när jag fick värk i leder och muskler efter att ha kånkat hem två matpåsar från stan. Nu, Nu, nu, är nya tider.

Dagens låt: In flames - Reflect the storm, som är så bra, så bra, så bra.

Nu sätta på te och kasta på mig varma kläder så jag är redo för lite franskaplugg med E.