Tell Me Through the Winds

What good would it be to kill you... if we're both already dead?


Vilken spoiler.

Bättre än två receptfria tabletter med paracetamol

Med rökelse och några dussin tända ljus försöker jag jaga bort yrselframkallande bonadegolvlukt. Resultatet blir att jag, med rödrinniga ögon och värkande mage, får sitta med en hand i luften och vifta bort rök samtidigt som jag hostar och flämtar och försöker sätta samman bokstäverna som gömmer sig på andra sidan rökmolnet i begripliga ord.

Magen går segrande ur striden. Jag ger upp och stoppar i mig en ipren, hoppar i dunjackan och ett par vantar och slår upp balkongdörren på vid gavel. Med lite tur kommer jag snart fångas upp av en vindpust.

The Ubiquitous Mr Lovegrove

Precis innan jag går säger jag till snickarkillen, nu helt nedspånad, att jag inte hör mig själv tänka och att jag därför måste jobba på annan plats. Killen låter mig veta att han minsann inte har någon nyckel att låsa efter sig med. Dojng. Jag fnyser spån och lyssnar tålmodigt när han berättar att det enligt honom är fullkomligt normalt att lämna övervåningsdörren öppen. Hur skeptisk jag än är finner jag ingen annan lösning och drar på mig mina nya skor och cyklar iväg blöt i håret så jag fryser sönder om öronen.

Extranyckel?
Brevinkast?
What?

Jag är grymt förvirrad. Che gillar inte min lösning när jag ringer och berättar att det är fritt fram för alla inbrottstjuvar att springa in och plocka åt sig tv, video, stereo ja till och med mina cdskivor. Särskilt bra är det nog att jag skriver om det här? Lystring inbrottstjuvar i Linköpingstrakten, kom till mig och sno allt jag äger! Snickarkillen har säkert länsat allt själv innan någon lyckas spåra mig. Så det är nog lugnt. Dessutom lär mitt samvete få mig att släpa mig hemåt innan snickarkillen stuckit. Smartast hade varit att ta hans mobilnr och bett honom ringa mig så jag vetat exakt när jag måste bege mig. Fast att fråga efter hans mobilnr kändes fel med tanke på att det första jag gjorde var att kasta mig framför hans fötter i nothing but a täcke. Första intrycket är ju viktigt sägs det. Spjuveraktiga leende där. Undra om de tänker köra upp mig i ottan imorgon också?

Det funkar i alla fall att näta från bibblan. Jag hamrar på lappens tangentbord så folk vänder sig om i lässtolarna och ger mig ilskna blickar. Snart blir jag säkert utkastad.

Go Huck!

Godmorgon

Che åkte till Stockholm med Chihuahua (jag trodde han hette Chiquito fram tills nu, tänk bara så bra det låter, Chiquito och Chespirito, en spanskiserad version av Bill och Bull) och lämnade mig ensam med golvbonarna. Klockan 07:15 ringer det på dörren. Jag stönar, rullar in mig i ett täcke och släpper in snickerikillen. Han flinar när han ser hur jag blinkar i ljuset för att vänja ögonen vid vaket tillstånd varpå han erbjuder sig att själv öppna till övervåningen. Tack så mycket, mumlar jag sömndrucket och säger sedan godnatt vilket får honom att skratta gott hela vägen upp för trapporna.

Sedan försöker jag somna om till golvslipningstjutet som surrar ovanför huvet. Försöker. Efter en kvart sätter jag på kaffe istället.

Nu är jag påklädd och redo att dra med mej laptopen till biblioteket. Förhoppningsvis får jag mer studiero där.

Je te rêve encore

H, min morfars bror, har dött. Mamma och Mish hittade honom utanför husknuten. 89 år men med en oförskämd vigör och fräschet som bättre passat på en 70-åring. Han bodde ensam i sin lilla stuga, födde upp kaniner och jagade fågel, mink och iller, precis som han alltid gjort. Oavsett väglag var han ute och cyklade på den gamla cykeln med ballongdäck som han tjuvat från oss. Tjuvat, är nyckelordet. Familjerelationerna var alltid knepiga.

Trots att jag visste att han var gammal och att döden antagligen låg på lur på andra sidan tröskeln, har jag svårt att få in i min hjärna att han är borta. För mig var han en enda stor okuvlig naturkraft. Han trotsade allt och alla, hade gjort så i hela sitt liv. Varför skulle det vara annorlunda med döden? Men så fungerar det självklart inte; döden hemsöker oss alla förr eller senare.

Nu är han borta. Jag kan inte längre drunkna i hans svarta ögon och tänka att så, precis så, måste morfar också ha sett ut om han fått leva. Om han fått vara frisk. Nu är den sista länken till morfar borta. En av de sista länkarna till mammas släkt. Vad som återstår är några mostrar jag på grund av släktfejder aldrig fått lära känna, morfars blinda systerdotter som bor på andra sidan jordklotet samt en morbror som, efter ett löjligt bråk, nu vägrar all kontakt med mammi. Alla andra är borta. De människor jag växte upp med är borta. Nu lever de bara vidare i mina minnen. Men jag finns inte kvar i deras. Den delen är för alltid förlorad.

Lättnad

Ladok har talat:

Betyg: VG 2005-11-10
Betyg: VG 2005-11-17

Jag tackar och bockar. Nice doing business with you.

You Provide the Birdbath, I Provide the Skin

Vänskap är en knepig grej.

Jag har bränt mig på den några gånger. Sådär riktigt ordentligt så det blödde rätt länge efteråt. Men eftersom jag är riktigt urusel på att höra av mig är det alldeles för lätt hänt att jag tappar kontakten med folk jag egentligen tycker om. Distanskontakt rent generellt är svårt i längden, jag saknar den där fysiska närheten och träffas alltid heller över en fika än genom ett distanserat telefonsamtal. Sedan tycker jag självklart att ett telefonsamtal är fantastiskt mycket trevligare än en MSN-konversation. Får jag inte den där fysiska fikanärheten så kan jag nöja mig med en röst i örat. Men bara då.

Det här skriver jag alltså om eftersom jag plötsligt återfått kontakten med en gammal vän. Samtidigt som jag är väl medveten om att det aldrig kommer att bli detsamma mellan oss igen, är jag superglad eftersom detta är en av de få människor jag verkligen släppte inpå livet. Hon tyckte nog aldrig att jag var särskilt mystisk, kommentarer jag har fått på senare tid. Snarare läste hon mig nog som en öppen bok och insåg vilken otroligt okomplicerad människa jag är. Egentligen. I alla fall så är det här helt fantastiskt trevligt - även om jag måste hantera just detta sköööööra vänskapsband med silkesvantar. Jag får väl köpa på mig några par [silkesvantar] så jag har att växla mellan.

Varför blir allt fulformatterat nu? Det är inte så att min font-size är enorm till att börja med. Vad händer! Men eh, med ett förstorningsglas framför skärmen så blir allt bra!

Erase and Rewind II

Oops. Jag deletade visst precis mitt inlägg. Duktigt. Bara att börja om från början, börja om på nytt. Försök 2: Nu i kortare tappning. Försök 3: Nu med rätt datum. Fågelinfluensan kanske har nått bloggosfären?

Foxy skickar mig en Antonylåt jag inte har och jag blir glad så glad. Tack! Ännu lite glädje att lassas på glädjeberget. Idag har jag föreläst om The Scarlet Letter och adultery i puritan New England och analyserat sönder The Lady of Shalott, hon som paddlar kanot här ovan. Jag börjar tröttna på att analysera saker. Nu vill jag skapa. Herm och jag bröt ihop av trötthetsskratt när vi skapade dialoger för konversationsanalyser. Scenariot var en dialog med en kassör(ska) vilket fick mina trötta hjärnceller att ställa sig upp och applådera i bänkraden och sedan tog vi varandra i hand hjärncellerna och jag och så dansade vi runt i glädjerus resten av eftermiddagen. Jag har många dialoger med kassörskor på lager. De flesta ilskna. Och ilska är gödsel för min kreativitet.

Och så spotta jag ut snuset, sa min sköna får jag lov?

Idag värmer solen. Plötsligt kan jag inte sluta le.

The Pros and Cons of Breathing

Antony and the Johnsons spelar i Stockholm ikväll. Varför är inte jag där?


Bild från hemsida.

För övrigt är intressant ett bra ord; utan att egentligen säga något alls säger det en hel del. Särskilt konstigt är det därför inte att ordet är omåttligt populärt vid uppsatsframläggningar och opponeringar.

Alltså väljer jag att beskriva helgen med just det ordet. Intressant.

Mitt under middagen kommer A, som själv har skjutit gåsen enligt uråldriga jägartraditioner, på att vi måste tugga långsamt för att inte råka svälja något hagel som alltså kan finnas kvar i köttet. Därefter tuggade jag varje tugga så noggrant att gammelfarmor skulle ha varit stolt över mig. Ett hagel hittades faktiskt. Fast inte av mig.

Tilläggas bör att gåsen var utsökt! Trevligt trevligt.

Konsten att andas

Tröttheten felkanaliseras och övergår i stress som nästar sig i min mage. Helst vill jag kräkas tills jag inte längre har något kvar att kräkas upp, men istället sväljer jag ner paniken och försöker avverka åtminstone en av alla tusen måsten. När jag inte förstår en texthänvisning och en uppgift därför blir obegriplig blir jag irriterad och pratar med Herm som förklarar så att jag ändå inte förstår. Då får jag springa runt i lägenheten och leta papper som jag inte hittar och det slutar med att jag får krypa in under sängen och svälja damm och nästan kvävas till döds tills jag hittar mitt papper som inte hjälper alls. Så blir jag rabiat och kastar papper omkring mig och när det inte är tillräckligt är jag nära att hoppa upp i sängen för att slita sönder kuddar med tänderna så att dun virvlar runt i rummet alltmedan blodet forsar fram så det skvalpar i min kropp för att pleasa mitt frenetiskt hamrande hjärta. Någonstans måste all frustration ut.

När allt är som värst och jag är i totalt upplösningstillstånd kommer Che hem. Jag känner mig plötsligt (ha!) som fem år och börjar nästan tjuta av utmattning och ilska över att jag inte begriper den usla hävisningen och så kastar jag böckerna åt honom och skriker att han ju kan försöka att hitta den passage som Herm tipsade mig om som inte alls finns i någon av mina böcker. Fem minuter senare får jag tillbaka böckerna tillsammans med en lugnande klapp på axeln och så skäms jag lite. Där är den ju. Den förlorade sidan. En timme wastad på complete nonsens bara för att jag är usel på att hantera stress när jag är för trött.

ANDAS.

Kjolens vara eller icke vara

Jag ska ha kjol ikväll. KJOL. Vilken sensation! Annars älskar jag mina jeans över allt annat och skulle väl helst sova i dem (och mina nya skor förstås) om jag fick. Men idag är jag hurtig och drar på mig en kjol. Hjälp.

Åtminstone lutar det åt det nu; än kan jag hinna ändra mig. Jag springer upp till Che och mannekängar olika outfits och klampar därifrån med förtvivlande steg medan han skriker efter mig att allt är jättebra och att han inte ser något fel i något. Jo, en tröja såg stor ut. Det var min nästanvinnare, den jag verkligen kände för ikväll. Men den drömmen krossade Che med sina "det enda är att den ser lite stor ut, eller så är det du som är liten? Höhöhö". Annars ser han inte vad värdelöst allt passar ihop, att jag verkligen inte har något att ha på mig. Vad är det som tar upp hela min garderob? Va? Inte är det kläder jag kan ha på mig ute bland folk i alla fall.

Alla dessa måsten

Jag har nog inte insett vilken enorm urladdning som krävs av min kropp i mina hetsperioder. Jag har alltid varit duktig på att klara mig utan sömn, vilket har gjort mig till en mästare på att plåga mig själv. Men efter år av självplågeri verkar det som om jag har nått gränsen för vad min kropp klarar av. Äntligen, ska jag kanske säga, eftersom det gör att jag måste tänka mer på vad jag äter och hur jag planerar mina dagar för att orka med. De sista veckornas hets har helt sugit musten ur mig. Jag har ingen ork kvar. Visserligen kämpar kroppen med att hålla nere en förkylning och jag obsessar allt hejvilt vilket tär fruktansvärt på både kropp och psyke, men det har aldrig tagit såhär lång tid att ladda batterierna och komma igen tidigare. Allt sker i slowmotion vilket gör mig fruktansvärt frustrerad och ännu mer stressad eftersom jag har så många måsten att uppfylla. Just de orden förföljer mig: mycket måsten.

Men en sak i taget. Ikväll är det gås?

There is a Black River

It passes by my window.

Varsågod att studera min alldeles äkta IKEA-lampa och mina Casa Olle-blommor. Se så stora de har blivit Olle. De växer så det knakar - åt alla håll.

Tydligen vankas det någon gåshögtid där man äter gås och svartsoppa. Svartsoppa låter otäckt. Vad är det? Lakritsrot och peppar? Gås har jag heller aldrig testat, men jag är villig. Kanske till helgen? Jo, gåslever har jag förstås tappert petat i mig, en upplevelse jag gärna förtränger. Kanske, förhoppningsvis, smakar vanligt gåskött mer kalkonigt?

Som vanligt är jag paralyserad av stress. Godnatt.

Let Live Me

Min winamp kommer att få mig vräkt.

Ett litet rött paket med vita snören

E och jag har fått mail. B, min charmerande fadder från vår Frankrikeperiod, är i Köpenhamn. Han vill komma till Sverige och hälsa på. Visst, säger vi. Jättekul, välkommen! Sedan slår det oss. Vad ska vi göra med honom här? Visa honom Cloettaboden och domkyrkan? Det är skillnad på Nice och Linköping vad gäller sysselsättningsmöjligheter och turistattraktioner. Men vi får se till att lyxa till det ordentligt och ge honom en tur runt i ett vinterfruset Östergötland. To breathe some clean air. Hela Sverige borde te sig som ett turistparadis just nu jämfört med Frankrike där man plötsligt kan grilla marshmallows över öppna eldar längs gatorna. Vi tänkte inkvartera B hos E och hennes H. Funkar det inte alls sätter vi honom på ett tåg till Stockholm och nålar fast en lapp på hans kappa: "Till M. Ta hand om mig."

Ice is Like a Man's Ego,

Fun to Crush.

Frustrerat bläddrade jag igenom tidning efter tidning nere på Press Stop i jakt på reklamer som skulle kunna utgöra underlag för empiridelen i min uppsats. Så mycket klokare blev jag inte; jag vet fortfarande inte exakt vad jag ska skriva om. Men fyndiga reklamer finns det gott om. Som den ovan, hämtad ur en flersidig reklam för Rolex där minimalt klädda kvinnor skuttar runt bland isberg utan att frysa det minsta. Köld blir obviously ovesäntligt när man har en rolexklocka.

Och denna:

Thou shalt not use yours to steal your best man's friend. (Unless you suspect she's been borrowing yours). Underförstått att det handlar om ghd's hårprodukter.

De introverta svenskarna

Tentan gick alltså helt okej. Jag skrev och skrev och skrev och fick skölja ner huvudvärken med en treo när jag kom hem. Men eftersom jag jagar bra betyg är jag ändå halvmissnöjd. Kanske, möjligtvis, hade det varit bättre om jag väntat med tentan tills jag hunnit plugga mer än två dagar.

Herm, jag och utbytesstudentM diskuterade utbytesstudenter istället för att projektarbeta igår. UtbytesstudentM ifrågasatte det råd hon fått av universitetets utbytesstudentorganisatör när hon först kom till Sverige: You know the Swedes, we like to drink in the weekends, but during the weeks we are quiet and shy and like to keep to ourselves. UtbytesstudentM tolkade detta som att hon inte ens skulle försöka närma sig svenskarna under veckorna, vilket hon heller inte gjorde i början. Nu hade dock M inte mycket till övers för organisatören. It's not like that at all, tyckte hon. Sure, there are Swedes that don't want to socialize because I'll be gone in a few months, but most of you are open and inviting and not like she said at all. How can anyone welcome an exchange student like that? Ja, jag förstår inte heller. Herm och jag som själva pluggat utomlands skrattade förnöjt. Vad uppnår man genom att trycka en utbytesstudent full med fördomar det första man gör?

Sarcasm Spread Your Wings

Som vanligt efter en tenta snubblar jag in i en vakuumbubbla.

Jag är.

Und ich bin die Königin Natalia

Halloweenbukett

Idag knackar paniken på dörren. Jag öppnar med ett leende och säger: Äntligen. Varför har du dröjt?

Varning för Bredbandsbolaget

Hon var utan fast telefon och internet i åtta dagar.

Min fasta telefon var stendöd i över tre månader.

Den gemensamma nämnaren är alltså Bredbandsbolaget.

What?

Ja, what är ett ord som jag börjat missbruka så mycket att jag helst vill kräkas på mig själv.

Exempel:

Åhå, 80-tal!
-What?

Hmm.. twix white?
-Har de gömt godiset? WHAT?

Vill du käka här? För mig är det okej alltså.
-What?

Fotografera av boken?
-Ja, jag vägrar betala 300 kr för en helgs arbete. Liksom, WHAT?

Det ser ut som om du kan välja både fråga 2 och 3.. eller vänta nu..
-Ja, precis, WHAT?

Jag skäms. I helgen är det jag som roar mig med att bläddra igenom en ordbok.

Isklampar hitåt

Ält, ält. Funderar på att köpa en kylväska som förvaringsutrymme åt min överhettade hjärna. Jag är fruktansvärt less på allt ältande.

KONCENTRATION. Snälla.