En postbil kommer lastad med.... 28 kuvert till

Sådär, 51 tack-för-att-du-valt-comhem-brev.
Jag måste verkligen ha gjort intryck.

Om det ska fortsätta såhär får jag skaffa en större lägenhet så golvytorna rymmer alla brev.

23 kuvert kärlek

Hur mycket tycker Comhem om mig?

Svar:

23 välkomstbrev fick vi. 23 stycken Tack för att du valt Com Hem!
Någon på comhem blev onekligen överväldigad av glädje och
tacksamhet över att få oss till kunder.

Återstår att se om vi får 23 fakturor också.

Dags att vakna nu?

Diskussion vid frukostbordet.

Jag: När som helst går bra, jag är ganska acceptabel.... nej öh... reflexiv... erm... reflex-ibel?
Che: Flexibel, du är flexibel.

Sömnlös i Östergötland

God morgon. Det är kyligt och grådaskigt och jag har så mycket trötthet samlad bakom ögonlocken att jag slungas ett par solsystem bakåt när jag sluter ögonen.

Fåglarnas krig har utspelats utanför mitt fönster inatt. Jag hade parkettplats.

En handfull bräcklighet

Om och om igen spelar jag. Fistful, fistful, fistful. Och så känns det. Som om jag fått en fistful rakt i bröstet. Blått märke på vinterblek hud. Fast inuti.

Skärp dig, vill jag vråla; res dig upp. Skaka av dig, gå vidare. Istället vänder jag ner blicken och flyr. Svansen mellan benen och självföraktet på topp.

Eller blåsa bort smärtan kanske?

Ursäkta mej i fem minuter så ska jag krossa mitt migränhuvud mot väggen där borta.

Min Bo Kaspers-hund

misha
Originally uploaded by fitou.

Han är så söt när han vaknar
när han sträcker ut sig
som en hund
och säger att han nu saknar
det som han drömt
en stund.

Jasså, är det så flickr fungerar.

Brudmarsch från Dellensjöarna

Min äldre mellanbror (honom behöver du inte outa Martin) gifte sig i förrgår. Det var på tiden. Tre barn och 10 år tog det dem att slå till. Förlovade har de varit sedan äldsta dottern föddes och traditionella jag tycker förstås att det borde ha inneburit ett giftemål strax därefter. Att förlova sig utan att ha för avsikt att gifta sig anser jag vara fegt och totalt meningslöst. Varför förlovar man sig om det ändå inte betyder något? För om man inte tror på bröllop kan man knappast tro på förlovningar heller? Att ta av sig en ring är väl ungefär lika smärtfritt som att ta av sig en tröja, jag menar, emotionellt bagage tvingas man ju skyffla vid en splittring oavsett om man råkar vara förlovad eller inte. Och gemensamt stamkundskort på ICA kan man faktiskt skaffa ändå.

Lite tråkigt är det att de gifte sig i all enkelhet med bara barnen som gäster; jag hade gärna gått på sommarbröllop. Nu får jag hoppas på min äldsta bror istället. Hans tur att ta en svängom till Brudmarschen.

Stadsnätet - När du får en oväntad Visit

För några år sedan travesterade Lindvalls kaffe Gevalias reklam och frågade "Varför vänta på oväntat besök?" Nu verkar det som om Visit försöker göra om samma bravad; men frågan de ställer är istället "Varför vänta på oväntad visit?"

Driftsinfo från Visits hemsida:

2006-05-24
Linköpings Stadsnät
Fortfarande stora störningar för kabel-TV internet kunder.
Felsökning pågår.

2006-05-17/18 Arbetet slutfört
Planerat avbrott för kabel-TV och Kabel-TV Internet Stadsnät Linköping.

Status: Fortfarande stendött.

Ja, indeed, varför vänta?

Nu är vår Visit uppsagd med omedelbar verkan, så om några veckor är det dags att sätta hoppet till Comhem. På något år har vi då avverkat Bostream, Bredbandsbolaget och så Visit. Mina krav är ringa, det enda jag egentligen vill är att leverantören ska förse mig med en fungerande tjänst som inte är ur funktion och under den diffusa statusen "felsökning pågår" fem dagar i veckan. Tydligen är detta ett orimligt högt satt krav.

Helst skulle jag vilja kedja fast alla visit-arbetare vid datorn/kabeln tills de löst problemet. Men tills jag skaffat mig fem par handklovar får jag tacka älskade Kekke för att jag får sno hans lina i fem minuter någon gång i timmen sådär. Alternativet är att knacka på hos någon okänd granne och be att få låna deras dator i fem minuter eller att släpa med sig datorn ut på gräsmattan och leta efter ett Wireless att kapa. Nej, tack och hej Visit. Det var inte alls speciellt kul så länge det varade.

Som tur är strålar solen idag. Jag har nymålade tånaglar och släta ben som väntar på att gräddas. Så när den efterlängtade, men ack så oväntade, Visiten tillsist dyker upp (på måndag?) är jag redo med mina brunbrända ben.

Why be capable of feelings if we're not to have them?

Tristan & Isolde var inte alls så sentimental eller vacker som den skulle ha kunna varit. Som kärlekshistoria var den likblek och fladdrade förbi obemärkt utan att skapa några bestående intryck. Ändå innehåller den allt som en tragedi i sann Romeo och Julia-anda ska innehålla. Kanske är det just det som är problemet? Kanske följer skaparna något standardrecept för vilka ingredienser en lovestory ska innehålla: släng in en enarmad kung, en missförstådd prins (GO MELOT!), en elak pappa med anställd styling crew i forntidens Irland, en brooding Tristan som är omöjlig att tycka om och så en vacker prinsessa med uppenbara ögonlinser som på något sätt ändå lyckas falla för töntige Tristan, så är det klarrt. Eller inte. Istället blir den förutseebar och tråkig där den annars hade kunnat gett liv åt Tristan och Isoldes förbjudna kärlek som ju ska vara as strong as death. My ass. Mycket tårar och lite känsla. Okej, är de dödsförälskade nu, liksom?

Ska scenen där Tristan och Isolde håller hand i smyg på marknaden vara RÖRANDE? Nej, snarare patetisk och pinsam. Spare me. Jag blir mer berörd av Terminator 2.

Innan jag såg filmen förväntade jag mig att snora hinkvis mot slutet. Well, jag väntade förgäves på några större överraskningar och sådär riktigt tragisk så att den grep tag i mig och slet upp mig från stolen, blev den aldrig. Oj, är den slut redan? Värdelöst. Den enda karaktär jag kände för var stackars Melot. Han var åtminstone söt. Jag gillade speciellt hans flätor. Misstänker att han lånade elake Irländske kungens hårstylist.

You were right. I don't know if life is greater than death. But love was more than either.

Beware the Water

Min yngsta bror fyllde 20 för några dagar sedan. Som yngst i familjen och sist ut med att flytta hemifrån dras han med en mor som är aningens överbeskyddande. Hon har blivit bättre på att tygla det där, åtminstone gentemot mig. Det är sällan jag möts av hysteriska Sasha, ring hem! när jag avlyssnar mobilsvar numera. Tack och lov.

Men D är som sagt yngst av oss alla. Mamma ringer ofta i panik till mig och ber att jag ska försöka få tag i D utifall han ramlat och slagit sig i duschen och ligger där och förblöder, eller något liknande scenario som utspelas framför hennes ögon.Och det har inte blivit bättre av att han gjort sitt bästa för att kapa alla band till familjen sedan han flyttat hemifrån. En ilsken och snäsig attityd är i mammas ögon bevis på att han inte är tillräckligt mogen för att bo ensam. Syskon emellan har vi roligt åt mammas galna hönsoro, och vi har antagligen den att tacka för att vi står varandra så nära idag. Gemensam front mot gemensam fiende liksom.

På 20årsdagen gömde han sig hos en kompis och käkade våfflor för att undvika uppvaktning. När jag så ringde för att gratulera möttes jag av en bror jag inte sett glimten av på flera år. Med trött röst konstaterade han att mamma försökt få tag i honom igen. "Jo, jag vet," instämde jag. "Hon ville att jag skulle se om jag kunde få tag i dig online när du inte svarade när hon ringde." Som en sann storasyster gör jag mitt bästa för att pika honom så fort tillfälle ges. "Det var visst något om en present och tårta... hmm?" Han skrattade. "Satt å tänkte över hur mycket jag tycker om min familj för några dagar sen..hälsa det. Det är sant. Inklusive dig, trots din barnsliga stil. Man kan ju aldrig tycka sina syskon är mogna antar jag."

Mamma chockades svårt när jag vidarebefordrade meddelandet. Väna ord för utsvultna öron. Du ser, sade hon och kippade efter andan. Han börjar bli vuxen han också.

Vuxen vet jag inte. Och definitivt inte särskilt mogen, det lär jag aldrig tycka så på den punkten ger jag honom rätt. Men 20 är han i alla fall. Grattis Daniel!

Tu vas pas mourir de rire

Respire är en av mina absoluta favoritlåtar. Den otroligt söta videon blir såklart extra känslosam i och med att den skakar liv i flera dammiga Frankrike-minnen. Se!

YouTube är fantastiskt!

Kvällens projekt blir att försöka gräva fram något ätbart ur frysen. Spännande.

Dagens trubadur

Et parce que ma peau est la seule que j'ai
Que bientôt mes os seront dans le vent
Je suis né dans cette caravane
Et nous partons allez viens
Allez viens

Jag gillar Raphaël. Fortfarande.

Under morgonen risk för hårda vindbyar

En fördel med att hela staden förvandlats till en gigantisk hårtork är att jag inte behövde känna mig som en blöt golvmopp många minuter efter att jag klivit ut genom dörren.

Ingen Maria för mig

Folk stavar ofta mitt namn fel. Nästan alltid är det sista bokstaven som glöms bort eller byts ut, annars är det H-kombinationen som blir till K. Och är det inte stavningen som krånglar så läser de upp och uttalar det så att det blir till ett annat namn. Det där förvånar mig.

Att få till en stavning kan inte vara så hopplöst omöjligt. Särskilt inte om personen i fråga svarar på ett mail jag skickat där mitt namn står fullt synligt i all sin härlighet. Inte heller om personen skriver av mitt namn från ett dokument jag just skrivit ut. Det står ju där! Då krävs en kraftansträngning för att missa eller byta ut en bokstav.

Visserligen varierar stavningen av mitt namn i olika handlingar eftersom jag sjäv inofficiellt bytte bort några bokstäver någon gång under mellanstadiet. Jag har ännu inte orkat fixa det där, så nu är jag registrerad på universitetet under en annan stavning än den stavning som står i mitt pass; och mitt id-kort visar alltså inte samma stavning som mitt student-id, vilket ibland orsakat viss förvirring.

Visst förstår jag att folk kan missminna sig eller chansa, men när de skriver fel av rent slarv, då blir jag irriterad och känner mig konstigt stympad. Men jag antar att det blir fel oavsett vad man heter. Mitt namn är trots allt inte så ovanligt. För några år sedan ville jag byta namn till Alice efter min mormor. Som tur är blev det aldrig av, men Che kallar mig fortfarande för Alice emellanåt. När han är på gott humör vill säga.

Give the Password

Appropå schlager. Minns ni? Här är mitt favoritbidrag genom tiderna. Kombinationen dans, scenkläder, sånginsats och text är helt fabulös. Ja, helt enkelt nervkittlande underbar.

Kolla in den fantastiska texten.

I hasorna på Jolly Jumper

Hur kan man inte gilla en grupp som heter Texas Lightning?

Amazing! - Årets obligatoriska Eurovisionsinlägg

Visst var det skönt att grekerna valt en programledare med engelska som sitt modersmål (hur nu det går ihop - hon kanske använder sin engelska väldigt sällan?), särskilt som hon var så underhållande att lyssna på. Redan under kvalomgången störde jag mig på att hon, Maria, missbrukade ordet amazing. Värre blev det under finalomgången då allt, klänningar, bidrag, gäster, röstningspoäng, ja allt, var amaaaaazing! Oerhört underhållande.

Som engelskaskadad vill jag upplysa Maria om att det finns en hel del synonymer till amazing man kan använda för att variera sitt ordförråd. Se bara. Välj och vraka!

Sedan vill jag bara säga: Go Finland!

Andra favoriter var Bosnien-H och Norge. Norges Christine Guldbrandsen påminner en hel del om Kari Rueslåtten, jätteroligt! Att sedan låten, Alvedansen, stinker Sarek, blundar jag envist för.

If I Had You Here, I'd Clip Your Wings

Fransktalande personer är tydligen eftersökta på arbetsmarknaden. Det är ju... trevligt. Eller, jag vet inte vad jag tycker och känner. Min största fiende just nu är telefonen. Varje gång den ringer flyger jag flera meter upp i luften, får kräkkänslor och håller alla tummar för att det ska vara... mamma. Slutsats: jag är kluven och vill undvika drastiska beslut. Däremot älskar jag belsut så länge de är av den rätta sorten, så SE HIT alla beslut jag kan fatta med lätt hjärta.

Tittarchock

Che [kikar aftonbladet.se] : - Hedman fick tydligen 45 % av rösterna, Esteche och Tina vann med 55 %.
Jag: - Ok, så programmet måste ha haft minst 20 tittare ikväll alltså.
Che: - Ja, [skratt] det låter oförtjänt mycket för att vara Rampfeber.
Jag: - Fast släkt och vänner tittar säkert, eller hur?
Che: - Ja... sant. Fast du kollar ju inte.
Jag: - Nä, iofs.*


*Hedman är som bekant en mycket stolt avlägsen släkting till Sasha.

Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke

Om jag skulle posta en bild på mig själv skulle den se ut ungefär såhär:

Likheten är slående. This is me. Now.

Sometimes I Call Your Name, High on A Summer Breeze

Upprymd. Jag som varit ett nystan av ångest och sprattlande nervtrådar hela veckan.

Fröken Civilekonom

Och jag vet inte om det är arbetsmarknaden som börjar röra på sig eller om Linköpingsstudenter plötsligt är superattraktiva, men jag skickar ett stort grattis till E som landat superjobbet!

Grattis, grattis. Hoppas du kommer in snabbt i miljön och att du får lära dig massa flashiga program du kan förgylla ditt CV med sedan.

Kan vi inte krympa Sverige lite för att minska alla avstånd?

Sådär, nu ska jag inte blogga mer jobb. Enough!

Below the Dark Blue Sea

Leaves' Eyes släpper en EP i Juni som uppföljning till Vinland Saga. Fem låtar bara, men jag ser fram emot det lilla.

Legend Land spinner tydligen vidare på, och avslutar, Vinland-temat. Ska bli spännande att se vilket tema de kommer basera nästa fullängdsalbum på. Förutsatt att det blir ett till, men det utgår jag ifrån.

När jag ändå bloggar musik kan jag passa på att nämna att Gilmore Girls får ytterligare en säsong! Läste att Alexis och Lauren är kontrakterade för ett år till, men sedan är det schlutt. Så om inget oförutsett händer rullar den in på sin sista säsong efter sommaren någon gång. Amy Sherman-Palladino, en av seriens skapare, har tydligen hoppat av produktionen nu, men hon ska redan ha skrivit den allra sista scenen mellan Rory och Lorelei. Får hoppas att säsong sju inte avviker alltför mycket från tidigare säsonger bara för att Amy inte är med. Däremot är det helt okej om en bomb exploderar i Sookies hus så jag slipper se mer av den människan. Och 90% av övriga Stars Hollow:are också för den delen. Bort, bort. Tycker någon att Kirk är särskilt rolig?

Over and out. Nu åter till verklighetens bistra vårvindar.

25 Years Since I Woke up Trembling, 25 Years Since that Terrible Dream

På schemat idag: knarka självförtroende.

Saturnus tur och retur

Klockan är snart 10 och jag vill helst stanna tiden eller ta tåget till Madagascar och gömma mig under en sten bakom en äcklig gammal pub där ingen kan hitta mig.

För att dämpa min ångest har jag tjatat sönder halva min bekantskapskrets och målat naglarna. Min plan är att, medan jag spyr inombords, svischa ordentligt med mitt nyklippta hår och gestikulera vilt med händerna så jag får visa upp mina nypolerade naglar. Jag har försökt muta min mun att hjälpa till, men är rädd att den kommer bedra mig och smattra iväg på en egen liten privat rymdresa. Den är dålig på att ta order.

Dagens klantighetsaward går till...

Vem i hela friden är så otroligt korkad att hon söker ett jobb och sedan tappar bort annonsen?

Looking at her - moi, moi, moi!

Samtal för några minter sedan:

Jag: (018, 018, var i hela friden är 018?) Hallå?
Tant: Jag ringer angående tjänsten som du sökte hos oss. Kom hit på intervju, bla bla bla.
Jag: (018, 018, 018??) Jaha, vad roligt! (018, 018, 018?) Eh, du har ingen adress.....?
Tant: Jo.. denna gatan, nära stationen, bla bla bla.
Jag: (018, 018, 018?) Ok, bla bla bla.
Tant: Ja, är du bekant med Uppsala?
Jag: (UPPSALA!) Nä, inte direkt, men bla bla bla..

Annonsen är uppslukad av jorden.
Kom förberedd.
Tjena.

Sådan matte sådan hund

The Unwashed Phenomenon

Emmas värld är mitt nya favoritprogam. Vilken underbar programidé! Verkligen nyskapande, spännande och.. alldeles... meningsfullt. Det skulle vara ungefär lika meningsfullt att ge mig en filmkamera och be mig filma en kväll på Flamman. Det är väl lika upplysande att lyssna på sludder om pasta, ketchup och den perfekta overallen, som att följa med Bookar och Bingosar i deras låtsasliv? Dessutom skulle det vara betydligt billigare att anlita mig än Emma med tanke på den mängd shots hon verkar sluka. Jag är nog mer lättnedsupen. Och shots är förstås en obligatorisk del av Emmas fantastiska värld. Superprogram indeed.

Dagen till ära har den där kniven fastnat i min kropp igen. Den här gången sitter den under revbenen på höger sida. En fin souvernir från gårdagens minigolfrunda.

"Träningsvärk från.. minigolf?" E ser chockad ut och gör några prövande slag med en framtrollad luftgolfklubba. "Det har jag aldrig hört talas om förut, men det är ju verkligen... hemskt!"

"Ganska katastrofalt ja," nickar jag instämmande.

Here Comes Your Ghost Again

När man väl trängt igenom det yttre lagret av petticoats, krusiduller och krås, är Blackmore's Night riktigt bra. Lyssna.

Drowning in the Wishing Well

Frågar man en kille om råd om hur man ska klippa sig, får man till svar: VA, ska du klippa dig? Men, du klipper väl inte kort?

En tjej å andra sidan säger: Ska du klippa dig, va kul!

Jag tycker också att det är kul att klippa mig och är därför väldigt selektiv med vilka jag lyssnar på.

Vad hade du tänkt dig? Frågar Silvia, frisören.

Bort med allt, svarar jag och gör kaparörelser med handen. Jag är fruktansvärt less. Bort, bort, jag vill inte se det mer.

Och så snipp snipp så ligger större delen av mitt hår på golvet. Silvia tunnar ut och tunnar ut och tunnar ut och allt det blekta, torra försvinner. Kvar finns ett hår som når lite längre än till axlarna, det är lätt och luftigt och jag kan plötsligt ha det utsläppt igen. Åh va skönt, säger jag. Fantastiskt! Silvia ler och börjar föna, plattånga, moussa, spraya och avslutar med att hälla i någon crème jag inte ens vet vad det är.

Jag finner mig motvilligt i klet-proceduren, men i vanliga fall är jag otålig och spenderar inte direkt några timmar framför spegeln på morgonen. På sin höjd häver jag på mig lite hudcrème, läppglans och, när jag orkar, lite mascara. Håret tvättar jag med schampo och balsam varannan dag och borstar det någon gång där emellan. Till fest kan jag lägga till någon foundation, puder, rouge, eyeliner och ögonskugga. Ibland blir det mousse i håret om det är bångstyrigt. Det går rätt fort.

Och jag är ju alltid stressad. I Frankrike kostar det ju dessutom extra med tvättningar, blåsningar, sprayningar, ja allt utöver själva klippandet som i sin tur är olika dyrt beroende på hårets längd. Dyrast är långt hår. Det kanske är lika på vissa svenska salonger också? När jag skulle klippa kort i Nice övervägde jag att be en kompis klippa av håret med en nagelsax så att det åtminstone skulle klassas som medellångt, och sedan dyka upp på hårsalongen med blött hår. Så skulle de inte kunna ta extra betalt för tvättningen heller. För man MÅSTE ju tvätta håret precis innan man ska klippa sig. Sedan hittade vi visserligen en salong som hade vettiga priser och som klippte bra, åtminstone på mig som ville kapa bort en hel del av mitt hår. Problemet var väl att de klippte lika mkt på mina två kompisar som hade betydligt kortare hår i utgångsläget, och alltså blev superkorthåriga i slutändan. Vi nagelsaxade Es hår på balkongen när vi kom hem. E svor på att hon inte skulle visa sig ute bland folk förrän håret växt ut. Men det är jag rätt säker på att jag nämnt tidigare.

I alla fall så är jag mycket nöjd med håret nu. Förutom att det ligger tilllplattat som en pannkaka på huvet då. Klet funkar liksom inte på mitt hår. Medan Che ändå hade släpat med sig inte-vara-ensam-hemma-Misha på jobbet, slank jag in på Kicks och köpte de dyraste solisarna jag någonsin ägt. Men när varken R eller jag lyckades limma ihop mina 30-kronors reaglas så att de ser okej ut, "Du får nog ha dem som balkongglasögon hädanefter", hade jag inget val. Solisar är ett nödvändigt ont. Fast på ett bra sätt.

Befrielse.

Nu har jag fått nog.
Nu ryker det.
Håret.

Minst 20 cm ska bort. Så jag åtminstone kan sova om nätterna.


Now, for KP:
Solstråle.

Es La Playa de mi Vida

Sitter på balkongen och skriver. Che står och väntar på bussen här nedanför. Jag tjoar, visslar och hetsar Misha att skälla. Che förblir blind, döv och stum.

Jag klagar ofta på Ches klantighet; och det är sant att han är en av de klantigaste människor jag känner. Jag har liksom tappat räkningen på hur många gånger han tappat nycklar, lämnat vantar och glömt plattor. Han borde ha vantarna fastsydda i jackärmarna och senilband med nycklar runt halsen. Då kanske.

"Ser du, idag kom jag ihåg att stänga av plattan i alla fall" säger han titt som tätt för att, som jag misstänker, uppmärksamma mig på de (få) gånger han faktiskt inte glömmer bort något. Hela pass-historien exempelvis, dryper ju av klantighet.

Nu hör till saken att jag är kaos personifierad. Allt är hux flux, när som helst, upp och ner - kaosartat. Jag försöker faktiskt strukturera, lägga band på mig och vara mer lagom. Mindre kaos. Jag vill också samla på frimärken och organisera cd-skivor i alfabetisk ordning. Skulle inte allt vara lättare då? Men jag blir hetsigt nervös av att tänka tanken. Hur ska jag kunna vara lika bra på att låtsas vara en ickekaos:are, som en ickekaos:are som bara är sig själv? Nej, omöjligt. Fejk och katastof. Bättre att låta kaoset råda. Bara städa lite extra i hörnen.

Men i alla fall, idag är det min dag. Ut med nycklarna bland soporna bara. Gräva bland stinkande tetrapack och bananskal. Kasta sig efter postbilen och välta omkull en cyklist. Nästan få hunden överkörd. Min dag.

While You Were Sleeping

I söndags invigde vi inlinessäsongen. Idag har jag stora problem med rörligheten. Någon har stuckit in en kniv under vänster skulderblad medan jag sov.

Want.

v. want·ed, want·ing, wants
v. tr.

1. 1. To desire greatly; wish for: They want to leave. She wants a glass of water.
   2. To desire (someone to do something): I want you to clean your room.

A Noise in Her Mind

"Det kan man ju inte tro att du ska vara så högjludd när man ser dig."
"Eh, va?"
"Ja, du är ju inte byggd som nån operasångerska direkt."

Monsieur Photogénique

Misha gör en cameo i vårsolen.
Han är inte modig, men snygg i alla fall.

Avklätt och barfota

Vaknar till ett mms från Grin-mannen som semestrar i Mexiko. Han slukar drinkar, lapar sol och njuter av varma vågor och ett sprillans nytt dykarcertifikat. Jag är grön av avund. Särskilt över dykarcertet och den avklarade flygresan. One down, one to go. Synd att man inte kan bila till Mexiko.

Men solen strålar på rätt bra här också. Bikinis och grillade korvar har erövrat varenda gräsmatta. Jag gillar det med Sverige; så fort solen visar sig dräller gatorna av folk. Mycket charmigt. Och jag hänger naturligtvis på. Avklätt och barfota med hunden i släptåg.

Fröken J.

Så kan vi läsa om en av mina favoriter i tidningen idag.

Småkomiskt.

I grund och botten är jag säkert bara avundsjuk.
Men jag har aldrig varit ett fan av Fröken J.
Alls.

Gissa var?

Google Maps är ju helt fantastiskt!

Overview. Inzoomat.

Nothing but this Carnival of Rust

Först råder total förvirring. Rådlöshet.

Sedan är det som om någon plötsligt håller upp en stor blinkande neonskylt framför nästippen på mig. Se här. Hitåt.

Och den är verkligen sprakande den där neonen. Omöjlig att missa. Även för någon så blind som jag.

Fyrbenta kolikbarn

Jag har blivit med småbarn. Minus hela "vara vaken hela nätterna och rapa skrikande ungar-köret" då. Plus lite ludenhet och våta nosar. Misha har nämligen insett att det där med att vara ensam hemma, det är något man slipper om man skriker högt och äter upp dörrhantag och golvlister.

Ordet nej har fått sig en plötslig uppfräschning i mitt vokabulär.

Vi tänkte shoppa, följ med?
Nej. Det tar längre tid än två minuter va? Kan inte.

Bio?
Nej. Ingen hundvakt ikväll.

Maxi-Handla?
Nej. Om vi vill ha stoppning kvar i sätena måste jag nog vänta i bilen.

Inflyttningsfest i helgen?
Nej. Måste vara hemma med hunden.

Gå utanför dörren utan att släpa på en brun kluns i andra änden av en läderrem?
Nej, praktiskt taget omöjligt.

Efter mycket möda har jag fått honom att inse att jag inte går upp i rök bara för att jag går ner i tvättstugan eller tar ut soporna. Baby-steps. Mitt liv har alltså tagit en grymt ospännande vändning. Långsiktigt är det en ohållbar situation, men ett tag kan jag stå ut. Det var trots allt jag som fick den geniala idén att ta med honom ner igen. Min hund - mitt problem lät bättre i mitt huvud än i praktiken.

En pannkaka med extra ångest tack.

Kaos. Mos. Ambitionsnivån sviker.

Jag vill verkligen inte bo i Stockholm. Frågan är om jag har råd att låta bli.

En Gud av Gas

Rondeller är roliga, fula och totalt meningslösa. Jag tycker om rondeller. Här är rondellen vid Hudiksvalls södra infart som mest ser ut som ett pågående byggnadsarbete. Men den ska förstås se ut såhär.

Det ser man ju att det är en grå isoleringstejpklump i ett svävande kabelnät som liksom fastnat i ett trasigt avloppsrör? Välkommen till Glada Hudik! Visst blir man alldeles varm i kroppen av ett sådant varmt välkomnande?

Enligt konstnärinnan ser det hela ut som något helt annat. Från svt.se: "Bortglömd flyter Håstabäcken i en kulvert under rondellen. En påminnelse om naturens ständiga närvaro och att bäcken ännu lever. Fisken bogserar en gud av gas."

En gasgudsbogserande fisk ja. Det hade varit min andra gissning.

Well, I Think You're Crazy

Min hund är kär.

Förkrossande kär, galet förälskad.

Hans kanelögon strålar av besatthet när den sofistikerade svarta trippar förbi. Hon luktar murkna löv och surt regnvatten. Misha är förlorad.

En svansviftning får vi, sedan försvinner den krökta svansen in i ett hus på andra sidan gatan. Misha vänder blicken mot mig och jag ser den lätt hysteriska glansen i hans ögon. Kärlek.

Vi bestämmer att boka in en dejt till helgen.

En början och flera börjor?

Tack för grattissms och telefonsamtal och mail! Jag blev förvånad över hur många bekanta och long lost friends som känner till att bloggen existerar. Läskigt. Det gör ju att jag blir ännu mer försiktig med vad jag skriver. Som om jag inte redan begränsade mig själv tillräckligt. Jag är ju liksom okrönt drottning (queen låter verkligen mycket bättre) av att skriva inlägg som inte går igenom besiktningen och som mosas innan de möter publiceringens ljus.

Men tack, tack, tack. Det känns mycket fint. Och oerhört skrämmande. Tur jag har en B-uppsats att koncentrera mig på medan jag försöker hitta en säker landningsplats. It's tough letting go.