Yes, I'm gonna Be a Diamond some Day

Nashs, Blakes och Fuselis alster finns nu lagrade i min hjärna. Huvudvärken dunkar i takt med winampens bas. Stänga av? I think not. Pressa, pressa. Två dagar kvar. Jag hetsäter litteratur och min hjärna processar lydligt all information. Det jag skulle ha börjat med för två veckor sedan har jag nu drygt två dygn på mig att mata in i minnesbanken.

Ändå är jag lugn som en liten fjällkossa på grönbete. Kära nån vad gott om tid jag har på mig. TVÅ DYGN. Det är ju en hel evighet. Dessutom är det en ytlig rabblasåmycketdukan-tenta. Ingen ekonomisk mardrömstenta med kurvor som ska analyseras och kilometerlånga uträkningar som ska presenteras. Alltså: ingen djupinlärning krävs.

Följer du med till IKANO? frågar Che plötsligt och pekar på ett tomt kylskåp. Jag kastar ifrån mig böckerna, rusar in på toan och drar på mig ett par rena jeans samtidigt som jag sticker huvet under kranen för att ge luggen en genomsköljning. Nackdelen med att ha lugg är att den avslöjar när håret inte är helt nytvättat. Håret är ett känsligt område. Oavsett hur tentasunkig jag ser ut i övrigt (svettig, glåmig och svarta, urgröpta hål som ögon) kan jag aldrig gå ut med fettigt hår. Så, lite vatten under armarna and I am off. Huvudvärken är som bortblåst. En vända till Tornby ter sig just nu lika exotisk som en bal på slottet.

Myself, I Hold Your Big Fat Heart in My Hands

Varför lyser inte Antony and the Johnsons stjärna starkare på popstjärnehimlen? Pop är ett missvisande ordvval så vi stryker det och fokuserar på sjärnhimlen helt enkelt.

De är ju genier hela högen! Vilken röst! Vilka texter! Vilka melodislingor! Oj, vilket piano! Åh, en brasskör! Genialiskt! Jag har fallit handlöst.

I tell you I love you
And I always will
And I know you can't tell me
So I'm left to pick up
The hints, the little symbols of your devotion

Antonys röst får mig att vilja sjunka ihop till en tjutande blöt pöl på golvet. Jag kan vara oerhört känslosam. Antony drar fram allt det där fluffiga och rosa inom mig och spelar på just de strängarna med sin lyra. Eller röst. Åh, I LOVE. Det är sanslöst vad bra de är! Alla borde lyssna på Antony. Och gillar man dom inte borde man lära sig att uppskatta dom. Annars går man miste om en sprakande musikalisk (och emotionell också säkert, se på mig, den blöta högen där nere till höger) upplevelse, det är jag övertygad om.



Hope there's someone

Che har åkt till jobbet och jag har sprungit runt i lägenheten och släckt lampor - som vanligt. Onödigt tända lampor associerar jag med lidande spanjorer efter en historia min spanskalärare, underbara människa, berättade i gymnasiet. Tydligen är spanjorernas elkostnader generellt sett mycket höga, vilket gör att de är måna om att bara ha belysningen tänd i de rum de faktiskt befinner sig i. När just dessa spanjorer sedan kom till Sverige förfärades de över hur slösaktiga svenskarna var som har lampor tända i hela hus trots att vi kanske inte ens är hemma. Che är den mest elslösiga person jag någonsin träffat. Antagligen för att han har bråttom i väg på morgonen och glömmer att släcka ner efter sig? Jag upphör aldrig att fascineras.

Here in the City that Never Sleeps

Jag suger åt mig kaksmulor som om jag levt på mögligt bröd och vatten i två år.

Play Dead

Che är bortrest över helgen. Lägenheten är tyst och mörk. Och stor. Inte mindes jag att den var såhär stor?

Happy Bleedy

Tenta 1 avklarad. Nu är det bara att sätta igång och plugga på tenta 2. Seså, off och plugga! Men jag är så TRÖTT. Sov fyra timmar inatt och nu simmar det runt röda små fjäll i mina ögon. Ser mycket läckert ut.

Dessutom fick jag skrivkramp av tentan. Visserligen blev jag förvånad över att jag bara skrapade ihop 11 sidor efter att ha skrivit non-stop i fyra timmar, men jag skriver sällan 11 sidor för hand numera. Nu överdriver jag lite. Jag skrev nonstop i två timmar och sedan rullade jag tummar och klöste bort lite nagellack i 1h och 45 min. När 15 min av tentatiden återstod fick jag panik och satte igång och började skriva om allt. Väl utnyttjad tid med andra ord. Jag tror EC kommer få sig ett gott skratt när han läser mina hopplöst ostrukturerade och hastigt nerkrafsade lösningsförslag. Låt oss hoppas att han har humor.

Appropå inget så får jag ångest varje gång jag möter någon som jag tycker mig känna igen men inte kan placera och därför inte hinner hälsa på. Jag ogillar att folk ska tycka att jag är för fin i kanten för att hälsa. Nu känner jag inte ens igen mina grannar längre.

Fistful of Love

Love.

Nine Million Bicycles

E och jag har fått mail. B, min charmerande fadder från vår Frankrikeperiod, är i Köpenhamn. Han vill komma till Sverige och hälsa på. Visst, säger vi. Jättekul, välkommen! Sedan slår det oss. Vad ska vi göra med honom här? Visa honom Cloettaboden och domkyrkan? Det är skillnad på Nice och Linköping vad gäller sysselsättningsmöjligheter och turistattraktioner. Men vi får se till att lyxa till det ordentligt och ge honom en tur runt i ett vinterfruset Östergötland. To breathe some clean air. Hela Sverige borde te sig som ett turistparadis just nu jämfört med Frankrike där man plötsligt kan grilla marshmallows över öppna eldar längs gatorna. Jag tänkte inkvartera honom hos E och hennes H. Funkar det inte alls sätter vi honom på ett tåg till Stockholm och nålar fast en lapp på hans kappa: "Till M. Ta hand om mig."

Wind that Shakes the Barley

Jag tror att jag har brutit två fingrar. Hur? Bra fråga. Kanske genom att gräva efter russin i müslipaketet? Eller tumlade jag kanske runt mycket i sömnen inatt så att fingrarna kom att krossas under min tunga valrosskropp? Jag vet inte, men ont gör de i alla fall. Skakar jag på vänster hand inbillar jag mig att jag hör hur benflisorna ruskas omkring inne i fingrarna à la legobitar i en burk. Allt är naturligtvis bara inbillning. Förutom att fingrarna dunkar och gör ont.

Dessutom har jag migrän för andra dagen i rad. Och en tenta på lördag. Och ytterligare en på torsdag veckan därpå. Men jag klagar inte. 'Tis all good.

5 (10) kinesiska VG-poäng senare

.. kan man ha grymt uttömmande diskussioner:

M: 10:14:48: wo mei you chifan
Jag: 10:15:00: ping
M: 10:15:10: yi ping pijiu?
Jag: 10:15:19: keshi

Min grogg liknar en laddad pistol

Inatt drömde jag om Tv4-Tilde. What? På morgonkvisten drömde jag även att jag knarkade med ett gäng fjortisar på en fotbollsplan. Förstår varken hur fjortisarna, knarket eller fotbollsplanen kom in i bilden.

Idag ska jag i alla fall plugga. As if I actually enjoyed it. Jag är fruktansvärt stressad, ändå känner jag mig ganska lugn och säker på att jag ska hinna med allt. HUR jag ska hinna med allt är en annan fråga.


Så jag kan andas
för jag glömt bort hur man andas
Så jag kan älska
för jag glömt bort hur man älskar
- Imperiet

The Shoreline

De flesta i min bekantskapskrets gillar Anna Ternheim. Jag är ledsen, hon är säkert en jättebegåvad ung dam, men jag klarar verkligen inte av hennes musik. Jag har försökt. Eftersom jag är för evigt insönad i de engelska accenternas värld är det en plågsam upplevelse att lyssna på hennes misshandel av det engelska språket. Tragiskt egentligen, skulle hon sjunga på svenska istället hade jag troligtvis varit ett av hennes mer fanatiska fans.

Är det ens tillåtet att vara såhär elak? Själv kan jag varken sjunga, spela gitarr* eller knåpa ihop en sångtext. Jag har säkert scenskräck och skulle hellre ta ett jobb som bananplockare i Tanzania än att frivilligt ställa mig på en scen och ta ton. Inte är min engelska särskilt bra heller. Så jag har verkligen inget att klaga på egentligen. Därför önskar jag Anna allt gott. Men jag tycker ändå att hon borde överväga en svensk sångkarriär.

Nu ska jag lyssna på Broder Daniels Shoreline. Annas version är dock bättre rent musikmässigt.


*Däremot kan jag spela blockflöjt. Och piano. Och fire water burn på gitarr.

Som en astronaut

Min lillebror, som har haft strul med MSN hela dagen, står för dagens bästa replik: alltså utan msn är ju som att leva ensam på en planet i yttre rymden.

Min lillebror har just skaffat sig en egen lägenhet inne i storstan. Jag tycker om min lillebror. MSN däremot tycker jag ungefär lika mycket om som det ludd som alltid bygger bo i filtret på torktumlaren här nere. Typ så mycket.

Vad händer?

Jag hade i alla fall planerat att nöja mig med Johnny C som sällskap ikväll. Johnny och Forster och jag. Men?

My Empire of Dirt

Ikväll är det Johnny Cash, godis och A passage to India som gäller. Stressen nafsar mig i hasorna. Lunchade med E på stan och tiden fick visst vingar och flög iväg. Måste.Göra.Klart. Om två veckor sisådär kan jag andas ut igen.

You could have it all
My empire of dirt
- Johnny Cash

Wheel of Time

Jordan, jag kan också skriva böcker. Se:

Bla bla bla, bla blab lab lbalbal. "Bla bla bla?" Bla! Bla bla bla bla blaaaaa blabla. Bla bla bla bla blaaaa bla bla bla blaaaaa bla bla bla.

Jag ska utmana Jordan i bokskrivarduell (Oj, ursäkta, för att ta det på rikssvenska: jag menar förstås att jag battla honom ut i en bokskrivar-challenge bah). Beskriver jag Linköpings domkyrka femtielva gånger om så lär jag ändå slå honom. Han lär ju inte ge sig förrän han beskrivit den 187 gånger - minst.

Men Knife of Dreams har alltså kommit ut. Äntligen. Jag ska väl skumma igenom den vad det lider. Med betoning på skumma; alltså, inget kommer hända ändå som för handlingen framåt. Ska vi slå vad?

Bild från amazon.com

Tummen upp för Threadless

Den totala avsaknad av kundservice som Cdwow (och Bredbandsbolaget) symboliserar, har fått mig att tröttna.

Hädanefter kommer jag exempelvis att ladda ner all min musik. För det här är löjligt. Vem orkar vänta i en månad på en beställd skiva?

För en vecka sedan skrev jag att min Cdskiva (efter 3 veckors väntan) äntligen lämnat cdwows högkvarter. Då fick jag ett mail där de förberedde mig på att det skulle ta ytterligare 5-7 dagar för min skiva att komma fram.

Idag har det gått 7 dagar och, korkad som jag är, trodde jag verkligen att min skiva skulle komma idag. Dumt. Jag borde lära mig någon gång. Självklart har inte skivan kommit.

Nu ska jag alltså återigen klaga på cdwow. Det minsta de kan göra är att erbjuda mig rabatt. Eller åtminstone ett klistermärke.

Igår kom Ches och mina tröjor från Threadless. Det tog inte ens en vecka. Inkluderat i paketet fanns även ett klistermärke, ett vykort och två pennor. Jag flinade fånigt när jag slet upp paketet och upptäckte det. Sött. Jag är lättflörtad. Så tack threadless för att det åtminstone finns något företag där ute som faktiskt bryr sig om att hålla sina kunder nöjda. Tack.

Sandwich Pepparkaka

Sandwich Pepparkaka tröståt jag igår efter ytterligare ett "köp 2 betala för 3-scenario" på Maxi. Den smakar pepparkaksdeg. Mycket god alltså.

Bild från gb.se

Winter Wooksie

Varför är det ingen som säger åt producenterna för tv3s Floorfiller att programmet behöver ett nytt upplägg? Tänk om. Tänk rätt. Ett tips: det handlar om TV-underhållning.

Hur rolig är Graham Tainton?

Watching Me in My Senselessness

Blackmores Nights låter plötsligt som Abba. Vart är världen på väg?
Det där var självklart my way of saying något helt annat.

Kafferus, kafferus.

Saker jag måste göra idag:

1) Skicka in bokanalys för plagiatcheck
2) Städa
3) Ta långpromenaden för att piggna till och träffa friends
4) Laga till något nyttigt
5) Läsa A passage to India
6) Börja spana seminarieuppgifter
7) Leta litteratur till uppsats - spana reklam, byta ämne?
8) Analysera några poems och översätta några texter
9) Ångesta och stressa upp mig själv över allt jag har att göra - en obligatorisk del av söndagen
10) Panikplugga allt jag inte gjort tidigare och somna med näsan i någon bok

Så, där har ni min dag. Spännande, inte sant?
Enjoy.

En helt vanlig dag på biblioteket

Jag: (pratar med bibliotekarie i receptionen) Jag har en bok som jag inte kan låna om fast det inte är någon beställning på den, vad beror det på?
Bibliotekarie: (liten tjej i converseskor - kollar upp mig i datorn) Jaha, det är för att du har gjort 10 omlån på den redan. Kom in med boken och visa att den är okej så kan du låna om den igen.
Jag: Okej, jag kommer förbi med den så snart som möjligt. Tack för hjälpen!

Glad i hågen är jag på väg ut genom röntgendörrarna när de plötsligt tjuter av ilska och vägrar låta mig passera. Förvirrad kollar jag mig omkring och konstaterar - liksom övriga biblioteksbesökanden - att det faktiskt är jag som piper. Här kommer jag att tänka på boken som jag frågade om tidigare. Boken, den som väger fem kg och tar upp allt utrymme i min väska. "Vad pinsamt" tänker jag. "Varför tog jag inte fram boken och lånade om den på en gång - tänk om det är den som låter?" "Varför måste du alltid krångla till det för dig själv?" Stönande inombords återvänder jag till lånedisken där bibliotekstjejen misstänktsamt står och väntar.

Bibliotekarie: Har du någon fjärrlånsbok, de kan pipa ibland?
Jag: Nej... (Hoppas innerligt att jag ska slippa dra fram tegelstensboken) men däremot lånade jag en bok i självutlåningen därborta, kanske är det den som spökar?
Bibliotekarie: (Kollar upp boken i datorn) Nej, den verkar vara okej.
Jag: (Gräver i väskan och suckar tungt) Åh! (Försöker låta överraskad) Men, här har jag ju boken! (Drar upp tegelstensboken som jag lovade komma tillbaks och låna om tidigare) Då kanske du kan fixa den på en gång? Men det borde ju inte vara den som piper...
Bibliotekarie: (Vrider och vänder på boken och kollar konstigt på mig) Vadå, är det här vår bok?
Jag: Ja, det var ju den jag frågade om tidigare...
Bibliotekarie: MEN, då har du ju boken med dig?
Jag: Ja, eh, det hade jag helt glömt bort. Men då kan jag ju låna om den på en gång, när jag ändå har den med så att säga. (Fortsätter att gräva i väskan medan bibliotekarien skakar lite på huvudet och lånar om boken åt mig)
Jag: ÅH, här har jag en annan biblioteksbok (drar fram en ny bok ur väskan), den kan du ju kolla också? (Tvekar precis när jag är på väg att räcka över boken) Eller nej, det kan du inte göra, den är ju lånad på en kompis, så den användaren kommer du inte åt. Hmm.

Bibliotekarien tar sig en mer ingående titt på mig.

Jag: ( Ser förtvivlad ut) Alltså, du får gå igenom min väska om du vill!
Bibliotekarien: (Till synes totalt opåverkad av mina skådespelartalanger) Nja, det kan vara mp3spelaren som piper ibland också.
Jag: Jo, men den har aldrig pipit tidigare.
Bibliotekarie: (Börjar se uttråkad ut och drar med sig mig och boken som är lånad på en kompis bort till röntgenskärmarna) Jag håller i den här boken så testar du att gå igenom så ser vi om det är den som låter.

Med spänd förväntan tassar jag försiktigt igenom skärmarna - som är tysta. Bibliotekarien rynkar pannan och vandrar själv genom skärmarna med boken balanserandes på fingerspetsarna. Men skärmarna förblir tysta och jag får tbx boken igen.

Bibliotekarie: Det var konstigt.
Jag: Ja, men skönt att det löste sig! Tack återigen för hjälpen.
Bibliotekarie: (Ser nu totalt ointresserad ut och viftar lite i luften som för att signalera att "det är lugnt" eller kanske för att vifta bort en fluga -moi?-, vad vet jag.) Mm, bra att allt löste sig.

Här ler jag inställsamt och försöker spela totalt oberörd av hela scenariot medan jag lägger benen på ryggen och springer därifrån. "Där fick du för att du inte drog fram boken på en gång när du frågade om den", tänkte jag. "Som man sår skördar man liksom". "Skärp dig!"

We've Got Magic to Do

Efter att bara ha sovit någon timme de senaste två nätterna är jag nu grymt trött. När jag vaknade klockan tre i morse och såg mig själv i spegeln stannade jag till ett tag och klurade på hur jag skulle kunna sminka mig för att dölja så mycket som möjligt av boxhandskeblåtirorna under mina blodsprängda rabieskaninögon. Kan jag ens gå till skolan när jag ser ut såhär? tänkte jag. Och då brukar jag sällan bry mig om sådant.

Men jag lyckades sova en timme mellan 5-6 och piggnade till tillräckligt för att ta mig till campus där jag hade heldag. En av mina kurser läser jag tillsammans med ryssar, kineser, japaner, iranier, engelsmän och amerikaner. Idag beslutade sig några kinesiskor för att gå tidigt. När den minska kinesiskan reste sig upp för att klä på sig, skrek en av ryskorna högt och pekade på den stackars kinesiskans rumpa:"What do you have there?", sade hon på sin brutna engelska. Detta fick självklart hela klassen att vakna till och alla riktade vi våra nyfikna blickar mot kinesiskan, som, till vår stora förtjusning, visade sig ha en 40 cm lång toalettpappersbit fasthängandes i byxlinningen. Ryskan, pekandes på papperet, utbrast: "It's just like in one of those American teen movies!" varpå kinesiskan tappert skyndade sig att slita bort toalettpapperet: "I hate when that happens!", fnittrade hon förläget.

Själv spände jag blicken ner i bordet och bet ihop tänderna för att inte skratta högt. Jättesynd om tjejen, men hur lyckas man glömma toaletpapper i byxorna? Och, med tanke på hennes kommentar, är det något hon ofta är med om?

Nya skor

När jag väl köpt ett klädesplagg jag verkligen tycker om, vill jag alltid ha det på mig. Just nu är det mina skor som gäller. Helst skulle jag vilja sova i dem. Men jag inser att det inte är okej att sova i sina skor när man är 20+. När jag var mindre var det nämligen helt omöjligt för mina stackars föräldrar att få av mig mina nya skor utan att använda våld. Jag sov, åt, ja bodde - i mina nya kläder. Nu är jag vuxen. Nu parkerar jag dem bara nedanför sängen så att de ska vara det sista jag ser när jag somnar och det första jag ser när jag vaknar. Jag har alltså en kärleksrelation till mina nya kläder. Japp. Nu är jag vuxen.

Kaniner och isvakar

Inatt drömde jag att jag var hemma i Norrland och öh, simmade i en isvak. Självklart var det Mi som kom till min räddning. Eftersom jag legat och tänkt på att jag borde skicka ett sms till henne innan jag somnade, så köper jag just den biten. Hjärnspöken! Men sedan hoppade Mi in i pappas volvo, hon hade alltså körkort, och brummade därifrån. Istället dök det upp en kis som såg alldeles för bra ut för att inte vara bög. Han stod länge och plirade efter volvon och kunde inte sluta trycka på vilken fin människa Mi är. Tillslut orkade jag inte mer och stormade därifrån. So long so good.

Plötsligt är bögen där igen. Jag tror att han ska visa mig till blomsteraffären. Här börjar det konstiga. Vi styr alltså kosan mot blomsteraffären och.. får en mindre chock. Lokalen är nyinredd och omstylad. Väggarna är illrosa, borden svarta och i taket hänger spotlights som strålar mot de snurrande discokulorna i hörnen. Blommor finns det inga, de är slutsålda sedan invigningen (som för övrigt föregicks av ett tryckfel i en tidning vilket skapade stor förvirring och pinsamhet). Istället för L, som dragit sig ur bolaget vilket är vad som möjliggjort alla förändringar, finns där en ung tjej med stort lockigt hår. Hon påminner lite om Cindy som åkte ut ur Idol för någon vecka sedan. Kanske är det hon? Frågan är varför mitt undermedvetna vill få mig att drömma om Cindy?

Nåväl, efter att ha vandrat runt i affären ett tag, med bögen i släptåg, upptäcker vi att det hänger kaninburar i taket. Ett tjugotal stora grå vädurar sitter alltså och kikar ner på oss. Det otrevliga är att de skuttar omkring direkt på gallret och således inte är särskilt rumsrena. Ja, ni kan föreställa er själva. Hela tiden tänker jag "stackars tanter, stackars tanter", eftersom jag misstänker att de illrosa väggarna kommer skrämma löständerna ur alla tanter och således även lägga krokben för affärens överlevnad.

Alltså, var kommer denna dröm ifrån?

Cdwow

Hello

Re Order No XXX

Just to let you know that your cd has been dispatched.

Please allow 5 to 7 days for the goods to arrive.

If after this time, you are still waiting for your item, please let us know.

This completes your order.

Thank you for shopping at http://www.cd-wow.com

Come back and shop with us again soon.


Kind regards

Customer Service



Äntligen?

Idag var jag svag

Nu ligger jag i sängen, iklädd linne och mina nya skor, och riktigt känner hur magen päser. För att känna mig nyttigare lyssnar jag på Véronique och Davina och viftar lite på tårna.

The Semikolon

Saker jag älskar att missbruka (förutom kaffe):

-Och

-Men

-Liksom

-Alltså

-Mellanslag

-Korta satser. Ja, punkt alltså. Alltså, haha.

Min svenskalärare tror nog att jag har glömt bort allt vad huvudsatser och bisatser heter.

Det jag kom att tänka på är att jag, som en konsekvens av min förkärlek för korta satser och felaktig punktering, även kommer att felanvända semikolonet. Skit. Jag som alltid irriterar mig på hur andra kastar in semikolon i meningar där de inte har något som helst att göra.

När jag får tid (host) ska jag ägna ett inlägg åt att klaga på felaktig semikolonanvändning. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Numera.

Inte för att jag är bättre själv.

Let he who is without sin cast the first stone, liksom.

Mitt kalejdoskop

Jag kommer bara på mer och mer låtar som absolut nödvändigtvis måste finnas med på ett soundtrack över mitt liv.

Antagligen för att mitt liv är ett gigantiskt kalejdoskop. Låtarna är de glittrande glasbitarna som, beroende på hur de kombineras, bildar olika färgladda mönster. Mönster som i sin tur utgörs av ansikten, känslor, platser eller händelser. Sålunda är soundtracket en spegelbild av mitt liv; ett kalejdoskop fullt av minnen.

Mer låtar alltså:

Francis Cabrel - Je t'aimais, je t'aime et je t'aimerais
Ben Folds - The Luckiest
Nick Drake - Clothes of Sand
Cheb Khaled - Aicha
France Gall - Popée de cire popée de son & Ella, elle l'a
Sarah Mclachlan - Angels
Noir Désir - Le vent l'emportera
Elliot Smith - Angeles

Fidget (eller Trans-X) - Living on Video
Mireille Mathieu - Une histoire d'amour

Dune - Million Miles Away From Home

Många klassiker med andra ord. Men HUR skulle jag kunna utelämna dem? Otänkbart.

Jag får ofta höra att jag är dramatisk. Nu ska jag ge mig. Försöka i alla fall.

Soundtracket

Mer soundtracklåtar. Jag får nog skaffa mig flera soundtrack om allt ska få plats.

Elvis - If I can Dream
Four Non Blondes - What's up
Samantha Fox - Touch me
Jean Jacques Goldman - Comme toi
Ardis - Ain't nobody's business
Sonic Dream Collective - Oh, baby all
Alphaville - Forever Young
Blind Guardian - Black Diamond
Bon Jovi - Blaze of Glory
Eskobar - Good Day for Dying
Reamonn - Supergirl
TeddyBears Sthlm - Yours to Keep
Nightwish - Sleeping Sun
Niklas Strömstedt - Förlorad igen
Sophie Zelmani - Stand by

Bubblare:
Yves Duteil - Prendre un enfant par la main
Backstreet Boys - We've got it going on
Guns N' Roses - Knocking on Heavens Door
Scorpions - Winds of Change
Dj Bobo - Somebody Dance with Me
Rickhard Marx - Right here Waiting
Blur - Parklife
Robbie Williams - Angels

Inte ens jag skulle vilja köpa det där albumet. Jag skulle fly all världens väg. USCH.

Me and My - Dub-I-Dub får i alla fall inte vara med. Punkt.

Sunless Days

Grymt produktivt minilov idag. Jag springer mellan tvättstugan och balkongen där jag lapar sol, läser Dickens och filosoferar.

R upplyste mig just om att Beseech har släppt en ny skiva vilket jag helt hade missat. Nu har jag hunnit smaka av den lite och gillar det jag hör. Sin vana trogen är Beseech skickliga på att få fram en skön balans mellan dödsvrålet och skönsången, så Sunless Days är lagom gothdeppig och melodiskt vacker. Skivan innehåller även en upphypad version av Manmade Dreams. Undra varför? Originalet är i min mening bättre.

Lyssna, lyssna!

The Soundtrack of my Life

Vad heter soundtrack på svenska? Låneord är i och för sig roliga: battlas tex, det hör jag plötsligt varje dag, i alla sammanhang. Häromdagen försökte jag komma på en bra svensk motsvarighet men fick inse mig besegrad. Det svenska språket är fattigt. Fattigare än exempelvis engelskan. Vilket i sig inte är särskilt märkligt. Oj, vad jag digressar. Ser ni. Där kom det igen. Svenska för digressar någon? Oj, vad jag.. kom in på sidospår.

Jag ville yttra några ord angående the soundtrack of my life. Det var det jag kom att tänka på när jag släpade mig upp för de sjuttioelva trapporna från tvättstugan upp till lägenheten. Jag är nämligen grymt bra på att älta saker. Och faktum är att jag inte alls är så säker på att Fallen skulle platsa på mitt soundtrack. Inte egentligen? Visserligen har det varit min favoritlåt sedan urminnes tider, det vill säga sedan jag och E under en uppsatsperiod analyserade olika kvalitetsbegrepp tills våra ögon inflammerades och våra magar skaffade sig blödande sår. Men räcker det? Jag är tveksam.

Däremot skulle, pinsamt nog, Dragostea Din Tei och Asereje placera sig ganska självklart på grund av sina bedrifter under samma uppsatsperiod. Inte för att de på något sätt tillhör mina favoriter, utan för att de betydde något för mig och E just då. Fallen var min favorit, well, ÄR min favorit. Men jag associerar den inte med några specifika minnen. Den är nog för stor för det; den är för överallt och för mycket alltid. Därför passar den inte in.

Däremot kan jag sätta upp den på listan över kandidater för theme-song. Den trycker på ganska rätt knappar och texten är nog tillräckligt bra för det. Nästan. För texten är viktigt. Därför gör det ont att garantera Dragostea Din Tei och Asereje spår på mitt soundtrack.

Aserejé, ja deje tejebe tude jebere
Sebiunouba majabi an de bugui an de buididipí

vs

Mai ah hee
Mai ah hoo
Mai ah ha
Mai ah haha


Ja, no comments.

Du smakar salt

Jag kan inte ens gå,
utan din luft i mina lungor.

Kent är bra.

Blev påmind om Utan dina andetag i går, en låt som skulle återfinnas högt upp på listan över mitt livs soundtrack. Slåss om toppositionerna skulle även Deleriums Fallen och min barndoms magknipstrubadurer göra. Magknip för att de framkallar en sådan känsla i magen. Jag är en sucker för känslosam musik. Då hävdar jag envist att Death-metal inte är särskilt känslosam.

Men det är nog många som inte håller med mig.

Fem år senare har jag dom i min ägo - Skorna

Nu har jag hittat dom. Skorna. Med stort S. När jag gick i gymnasiet klämde och sniffade jag på ett par skor av samma modell. Fast då var dom vita. Och jag ansåg mig inte ha råd.

Nu är de svarta. Och mina. Men råd, det har jag fortfarande inte.

Cdwow

Riktigt dåligt är det att skivan jag beställde från cdwow den 19e september fortfarande "väntar på att skickas". Det ser visst ut att ha blivit en försening, säger tjejen på kundtjänst. Om du hellre vill ha en annan skiva till samma pris kan jag hjälpa dig, fortsätter hon. Vaddå en annan skiva? Jag vill ju ha den jag beställde. Annars hade jag beställt en annan skiva från början?

Sist jag beställde från cdwow råkade skivan också ut för en försening. Undra om det är standard? Det står på hemsidan att leveranstiden är 6-8 dagar inom EU. Men om alla skivor drabbas av mystiska förseningar kanske leveranstiden är den dubbla egentligen? I sådana fall förstår jag att de inte tar ut någon fraktavgift.

Skärpning Cdwow.

Kardemumma & kanel

Yes please.

Sko-mania

Efter en mycket ansträngande prova-skor-dag där jag emellanåt, när smärtvallen sprängdes, fick plocka av mig vänster sko och nonchalant släpa vänster ben efter mig, har jag nu hunnit vira in vänster stortå i ett alsolspritomslag och därefter även klämt lite tå-var. Men jag hittade i alla fall två par skor som jag ville ha. Naturligtvis fanns de bara i storlekarna 36 2/3 och 38 2/3. 37:orna lyste med sin frånvaro.

Nu bedöva min sorg i lite Instant Coffee.

Skonoja

R har visat mig min framtid. En framtid för 299 kr som onekligen verkar vara väldigt rymliga. Som klippt och skuret alltså.
Nu mår jag lite illa.
Alternativet är ett par sk8ardojor för 800+.
Eller då Conversen.

Hur ska jag kunna leka ekonom hädanefter?

Mission: tåskor

So long partymobilen. Long live 500 kr.

Nu ska jag köpa nya skor. Till mina tår. Eftersom jag fick halta runt barfota på stan häromdagen. Det roliga är att de enda skor som verkar vara vettigt utformade är.. *drumroll* Conversen. De är stora och rymliga och mjukt canvassiga där framme där andra skor smäller till tårna med en hammare för varje steg man tar. Synd att jag av principskäl vägrar Converse. Löjligt? Ja.

Tidigare har jag aldrig haft problem med mina tår, bra hälsa ni vet. Men sedan i julas då jag klippte av naglarna för mycket har fyra tår dragit ut på strejk och vägrar envist att återgå till sina vanliga oproblematiska jag. Nageltrång deluxe. Eftersom jag vill ha kvar mina naglar vägrar jag konsultera en läkare; jag vill kunna ha sandaler. Antagligen är jag paranoid, men då har jag hört många skräckhistorier vad gäller läkare och nagelutdragningar.

Så nya skor it is.

Me myself and Irene

Oj, idag ser du ut som en ekonom! - Che

Instant Coffee

Efter moget övervägande kan jag härmedelst (blame Macbeth för mina ordval: ere, anon och pr'ythee my ass liksom) meddela att Gevalia Instant med en mjölkslurk är bland det godaste kaffe jag druckit. Någonsin. Så ikväll tar jag ett tårfyllt farväl av mitt Euroshopperbrygg och öppnar famnen - och kaffehyllan - för några förpackningar Gevalia Instant. Det får bli min nya vardagslyx.

Är helt snurrig i huvudet av allt Macbethläsande; bokstäverna som studsar framför mina ögon verkar ha blivit en permanent del av min tillvaro. Att läsa Macbeth är som att spela en tidig version av ett Final Fantasy-spel. Minus ömmande playstationtummar och neurosframkallande ambush-attacker förstås. När winampen plötsligt börjar spela Final Fantasy-musik förflyttas jag därför mentalt till en fackelupplyst borggård där jag i skramlande rustning drar mitt gigantiska svärd för att komma den grönhåriga prinsessan till undsättning. Främst är det då Final Fantasy VI som Macbeth kan associeras med. Terra, here I come! Det borde alltså vara obligatoriskt att lyssna på något Final Fantasy soundtrack (helst VI, VII eller X) vid all Macbethläsning. Punkt.