Him

En enda lång singel ja. Precis. Alla låtarna glider in i varandra och ingen står ut. Är det bra?

Lo-li-ta

Solen skiner. Kaffe med mjölk. Desenchantee. Misha varm mot tårna.

I was born to use my eyes
Dream with the sun and the skies
To float away in a lifelong song
In the mist where melody flies.
-Nick Drake's I was born to love magic

Del 1

Jag misstänker att 90% av min genetiska uppsättning har tagit efter pappa. De delar av mig som syns och känns brås alltså på honom. Så när jag är sjuk inbillar jag mig att det är någon från pappa nedärvd genetisk åkomma som plötsligt utlösts. Men de delar av mig som inte syns och inte existerar i fysisk bemärkelse, är som direkt klonade från mamma. Det är skumt hur det har blivit så. Särskilt som det står i sådan enorm kontrast till övriga syskon. Alla i min familj ser icke-svenska ut, mörkögda och mörkhåriga individer, förutom då min pappa och jag. Min lillebror skämtar ofta om det och menar att han smälter bra in i sitt ghettokvarter eftersom ingen kan göra skillnad på honom och de tre Muhammads som han bor vägg i vägg med. DU däremot, säger han och glor på mina blå ögon och mitt ljusa hår, du skulle inte passa in här. Jag brukar trösta mig med att majoriteten av alla världsinvånare är mörka och att man således borde vara glad över att tillhöra den mer unika minoriteten. Klen tröst, men okej.

Vad jag ville komma fram till ovan var att jag har mina föräldrars goda gener att tacka för en god hälsa. För trots att jag har enormt usla matvanor och således troligtvis lider brist på både A-,B-,C-vitamin, kalcium och järn (läs: allt man kan lida brist på) är jag idag sällan sjuk. Jag har heller inga anlag för att gå upp i vikt, en ur hälsosynpunkt negativ egenskap eftersom det får mig att inte tänka speciellt mycket på vad jag stoppar i kroppen. Men det ska bli andra bullar nu! Inte för att jag vill gå ner i vikt, min vikt är jag kompis med. Däremot skulle jag gärna vilja känna mig nyttigare. Så från och med nu på måndag ska jag avgifta kroppen från allt missbruk. Alltså: mindre chips, kakor, godis, läsk, tuggummi och kaffe. Mer frukt, grönsaker och regelbundna mattider. Skam den som ger sig liksom.

Bleus de méthylène

Istället för att blogga myser jag med Misha. Jag svamlar i mörkret vad gäller era förehavanden och därmed släcker även jag lampan ett tag. Juste, n'est-ce pas?

Telefonförsäljare?

Telefonen ringer
Jag: Hallå?
Tystnad
Jag: Ja, hallå?
Någon på bruten svenska: Är det Che eller?
Jag - förvånad över att bli misstagen för man: Öh nej?
Någon: Ok, men är han hemma eller?
Jag: Nej, han är på jobbet.
Någon: Ok, är mamma där? (Eller eventuellt: Ok, är det mamma eller?)
Jag: Mamma? Va? Vilken mamma menar du?
Tystnad
Någon: Ja men vem pratar jag med?
Jag: Med mig, jag bor här.
Någon: Okej, men är du barn eller?
Jag: Barn? Haha, nej?
Tystnad
Jag: Hallå?
Någon: Ok men vem är du då?
Jag: Vem jag är? Jag sa ju det, jag bor här, en kompis till Che.
Någon: Är du frun eller?
Jag: Frun? Va?
Tystnad
Någon: Men när kommer Che hem då?
Jag: Ikväll när han slutat jobba.
Någon: Men när slutar han jobba då?
Jag: Jag vet inte riktigt, ikväll någon gång?
Någon: Hm.. men jag ringer efter sju då?
Jag: Öh.. jaha visst, gör du det
*klick*

Om människan hade presenterat sig på något sätt hade jag vetat om det var en tampongförsäljare, bilmekaniker, DN-anställd eller kanske Ches släkting. Men jag vet ju i alla fall att en ung tjej med en mycket stapplande svenska kommer ringa ikväll efter sju för att prata med Che. OK!

Linkeboda Horse Show

Massor med sådana såg jag. Kläderna luktar fortfarande häst och sågspån. Kanske bloggar mer om det sedan om jag orkar. Cloetta Centers burgers var i alla fall ingen höjdare - varning people. Synd att jippot fått så liten uppmärksamhet i media bara, något som Malin B menade berodde på den höga vinstsumman. Dålig planering i sådana fall?

Idag har jag lite ont i själen. Trött och seg efter helgen och stressad inför tentor och föräldrars ankomst. Dammsugning står härnäst på dagordningen. Måste bara knarka lite musik först. Mp3spelaren är min nya navelsträng.

Ring, ring

Det börjar krypa i mobil-köpar-nerverna.

Denna vill jag ha.
Eller denna men den ser inte ut att ha MMS? Hur kan den ha kamera och mp3-spelare men inte MMS?
T610:an funkar ju fint ännu, likaså partytelefonen, men nu vill jag liksom ha nåt nytt. Något ihopfällbart och höstigt. Måste bara skaffa mig ett jobb först.

Igår hamnade jag nästan i slagsmål. Eller okej, nu överdrev jag. Men jag hade kunnat hamna i slagsmål. Fast det slog mig först efteråt. R och jag kom nämligen på två killar med att sparka ner parkerade cyklar över vägen. Eftersom det finns många cyklar i studentkvarteren väsnades det en hel del och både jag och R blev tokilskna. När vi skrek efter dom att lägga av blev de skitskraja och kastade sig in genom en dörr för att komma undan. R reagerade snabbare än mig och dumpade cykeln för att kuta efter. Då först blev jag rädd. Akta så du inte blir nedslagen, skrek jag efter honom. Fast då var killarna lyckligtvis som uppslukade av jorden och porten var låst så R kom inte in. Men han tyckte att en av dem slunkit ut bakvägen och tokcyklade runt huset för att försöka genskjuta killen. Sedan övertygade han mig om att minst en av killarna låg och tryckte i buskarna bakom huset varpå jag fortsatte att gorma och tala om precis vad jag tyckte om deras meningslösa beteende. Då njuter jag lite. När jag liksom legitimt får skälla ut folk och känna att det är jag som har rätt.

Senare blev jag själv utskälld av några tjejer som anklagade mig för att ljuga. Du ljuuuuger, hickade de där de vinglade mitt ute i vägen, tre st på en cykel. Nej, sa jag, jag ska INTE ner på stan, jag ska svänga IN här eftersom jag BOR här. Antagligen ville de att jag skulle förbarma mig och ge en av dom lift ner på stan. Needless to say, att själv bli utskälld är inte alls lika roligt. Även om jag blir lite rebellisk då med.

Men främst så träffade jag massor med trevligt folk. Det var nog roligast. Folket. Det trevliga.

Blake

Tyger, Tyger.




:)
Tyckte det var dags för en uppdatering.
Trevlig helg!

Jag hade tänkt avsluta posten sådär meningslöst, men ok, jag kan dela med mig av lite faktisk uppdatering också. Mina föräldrar ser nämligen ut att komma neråt igen.Tjohoo! Fadren har semester och vill ut och röra på sig. Han har tjatat hela sommaren om att det är dags att åka till Frankrike igen, men nu ser det ut som om de nöjer sig med att åka till .. *drumroll* Grästorp. Fullkomligt sane tycker jag, för vad är väl en solskensutflykt längs franska riviäran jämfört med en vecka i höstiga Grästorp?

Killing Loneliness

H.I.Ms nya album Dark Light, känns inte som någon jättehit. Det lär förstås sälja guld ändå nu när HIM växt sig hyfsat stora på den Amerikanska marknaden också, men det lär inte vara för att låtarna är exceptionellt bra. Efter ett par genomlyssningar tycker jag att albumet låter helt okej, men knappast mer än så. Låtarna flyter in i varandra och det finns ingen självklar superhit som triggar några djupare känslor. Dåligt med gensvar från min sida alltså. Än så länge. Men kanske kräver albumet några genomlyssningar. Kanske växer det med tiden.

Ingen tårdrypande Join Me in Death denna gång heller.

Tarja

Alltså, Tarja är tydligen -77:a. OJ! Jag trodde hon var mycket äldre. I Sleeping Sun-videon redan ser hon ju ut att vara över 30?

High Hopes

I torsdags tipsade M mig om Nightwish's nya låt. VILKEN LÅT DÅ? skrek jag förtvivlat efter honom. Men jag möttes bara av en enda stor tystnad. Tills idag.

Låten heter alltså High Hopes och är egentligen inte alls ny visar det sig. För Nightwish goes Pink Floyd. Låten är dock överraskande bra. Jag tycker speciellt om refrängpartierna där Tarjas manlige motsvarighet river i till stämningsfulla gitarrskrän och klämtande silver bells (våga förstöra min illusion) à la Nightmare Before Christmas.

Nu borde jag verkligen sova. Varför är jag inte trött? Det var faktiskt längesedan jag var såhär pigg, vilket onekligen känns mycket märkligt.

Trött Tröttare Megatrött

Jag: Men kolla inte på mig, jag har bara sovit 20 min inatt, ok? Här gömmer jag ögonen bakom handen lite snabbt men kikar sedan upp igen.
R, Förvånat: OJ, det ser ut som om du har varit med i en boxningsmatch eller något.
Jag: AHMEN, okej, tack så mkt!

Allez Viens

Et parce que ma peau est la seule que j'ai
Que bientôt mes os seront dans le vent
Je suis né dans cette caravane
Et nous partons allez viens
Allez viens
/Raphaël - Caravane

Franska trubadurer är dom bästa.

Översatt till svenska förlorar texten sin själ. Så jag avstår från att översätta. Låten, ja hela albumet, är underbar(t). Raphaels hjärtskärande tutututu:ande i kombination med det franska melankoligunget, bildar en klibbig och trögflytande gröt som liksom griper tag i hårrötterna och suger sig inåt ända in till märgen. I like. Fast jag minns att jag höll i hans skiva på Fnac i Nice sista dagen och köpte Carla Bruni istället. Varför köpte jag inte båda? Varför?

Si tu Savais

Normalt sett undviker jag att utsätta mig för alla Quiz och 1000-fakta-om-mig-själv-listor som cirkulerar omkring. Nåväl, dags för ett undantag. I'm on a break.

Senast sedda film - Halva From Hell, annars Final Fantasi VII Advent Children
Senast köpta skiva - Kyo - 300 lésions.
Sparar till - (s) jag blir arbetslös och ska betala tillbaka studieskulder.
Väntar på - Sommaren.
Pålägg som gäller - Ost eller sylt. Nutella eller annat chokladpålägg är också GOTT.
Dagens dryck - Kaffe.
Senaste boken du läste - Jane Eyre.
Senaste maträtten du åt - Dagen-efter-pizza.
Senaste klädesplagget du bar - ..hem från affären? Nähä, okej, favoritjeansen, svart Gina hoodie och röda bagheeras.
Senaste repliken du yttrade - Men asså, det finns ju inga fördelar med att vara med i EU om jag ändå måste beställa skivor från USA! (Jag sade faktiskt tack till ICA-tjejen ocskå, se nedan.)
Senaste personen du träffade - Den diskriminerande ICA-tjejen för några sekunder sedan.
Senaste personen du pratade i telefon med - Stefan.
Senaste personen du fick brev av - Mamma.
Senaste gången du sov - Inatt.
Senaste saken du köpte - Euroshopperkaffe och FulCola på ICA-svindyr.
Vad har du gjort idag- Vaknat, duschat, borstat tänder, svurit över amazon.fr, beställt skivor, svurit mer över att hitta kaffeburken tom, klätt mig, köpt kaffe, druckit kaffe och pliktskyldigt börjat bläddra i Pride and Prejudice.
Gillar du svarta kläder - Yes, lättkombinerat.
Hur tidigt stiger du upp - Alltid för tidigt, sover dåligt.
Vilken färg har du på håret - Mörkblondt.
Vad har du för färg på ögonen - Blå.
Är du uppväxt i stan eller på landet - Både och, mest på landet.
Hur många par skor har du - Färre än vad jag har jackor, men ett 10-tal som jag aktivt använder.
Var har du ont - I tårna.
Kan du stå på händer - Om jag får luta mig mot en vägg?
Vad lyssnar du på för musik nu - Yannick Noah .
Vad tycker du om idrott - För spännande när Sverige är inblandat. Konståkning är ett måste, den enda sport jag egentligen är intresserad av. Förutom hästhoppning kanske. Friidrott går också an.
Vad har du för klocka - Favoriten är en no-name-brand med röd urtavla.
Sämsta sport - Fotboll, definitivt fotboll. Mest eftersom det är en sport som är svår att undvika.

Upphovsmannen till frågorna är för mig okänd. Men jag snodde dem från Galadriel. Förväntar mig att åtminstone Che & Stefan svarar på frågorna nu också. Lycka till!

Stön. Nu måste jag verkligen läsa klart boken. Känner hur paniken börjar knacka på.

Matador

Klagade jag inte nyss på att alla släpper nya album precis just nu när jag inte har några pengar? Men jag blev ändå glad när jag upptäckte att Mickey 3d har släppt ett nytt album i sommar. Efter en hel del inlyssning låter Matador fortfarande mycket lovande! Måste passa på att beställa hem lite fransk musik med A nästa gång hon kommer hemåt på besök. För fransk musik är bra. Och känslosam. Nästan jämt.

Advent Children

Tummen upp för Final Fantasy VII Advent Children också. Oerhört snygg. Eftersom handlingen utspelas två år efter spelets slut och bygger på karaktärer, musik och detaljer från spelet, bör man ha åtminstone ett hum om bakgrundshistorien för att inte känna sig helt vilsen i filmen. Stundtals var den mkt förvirrande, men ack så sorglig.

Jag gillade den skarpt. Ett absolut måste för den som spelat spelet och vill veta vad som hände sedan.

Nu solskenspromenad. Hej.

Her intentions fall to the floor

Breaking Benjamin.

Bäst jag vinner på lotto snart.

Diskuterade musik med lillebror igår. Han har övergett allt vad nu metal heter och lyssnar nu bara på "helt ny musik eller musik från 90-talet". OK. Klart som korvspad.

Al Pollo

Min pizza var vacker som ett konstverk. Dagen efter också. Long live Pizzeria Valla!

Weatherman

Alltså, (om några år kommer Svenska Akademien förbanna Fretardo som förstörde det svenska språket) ÅÅH. Jag surfar vansinnigt och okontrollerat på den senaste ha-begärs-vågen. Måste ha all bra musik, nu nu NU! Senaste fyndet är Sub7even. Och jag måste ha skivan nyss. Fast de är tyskar. Och har ett otroligt fånigt namn. Och en singel som heter något så töntigt som Weatherman. Och texten till den låten innehåller pinsamt menlösa strofer som:

I'm just the weatherman
I make the sun and rain and the colourful rainbow
I am a lucky man
I can freeze my pain if I feel that way

Jag kan knappt läsa texten utan att vilja klösa ut ögonen och spola ner datorn i toaletten. Så värdelöst kass är den. Nästan så den kan utmana Barbie Girl. Men det hjälper inte. Jag får beställa från amazon.

Bruised

Han ser mest ut som en blandning mellan Christian Waltz, Karlsson på taket och Patrik Isaksson. Hans Elliott Smith-pop är däremot charmig och gnolvänlig. Så nu måste jag köpa skivor. Eftersom tomten i vanlig ordning är oresonlig. Förhoppningsvis är det de svältande barnen i Afrika som upptar hans tid.

Paket

Tjohooo! Jag har fått min avi!

Kära tomten

Hallå världen (läs: tomten).

I julklapp önskar jag mig en mp3spelare med GB-utrymme eftersom jag tyvärr lider akut brist på just den varan. MuVon följer med mig överallt - jämt - vilket betyder att den självklart måste innehålla alla mina, för stunden, favvolåtar. Men hur ska jag få plats att lägga till Klimt 1918 och Hypnogaja när MuVon rymmer 512mb? Å alltså, måste alla släppa nya album precis just nu? Jag tvingas ju slita med mina playlists till kaffet varje morgon och byta ut, deleta och lägga till allt som för stunden känns absolut nödvändigt att ha med sig ut i världen.

Föreställ er detta mardrömsscenario: Jag drabbas av plötslig Kentlyssnarlust men har ingen möjlighet att kurera denna akuta åkomma. Sjukdomsförloppet skulle med all säkerhet vara förödande och min krachlandning omedelbar. Inom loppet av några sekunder skulle mina röda bagheeras förlora sina magiska krafter och inte längre vara tillräckliga för att hålla mig kvar flygandes där uppe i det blå, och jag skulle alltså krascha in i någon lyktstolpe. Disillusionerad och avgiftad skulle jag bittert tvingas låta mig hunsas av verklighetens blodiga käftar. Verkligheten är ju grym, det vet ni väl?

Kanske borde man lyssna på fågelsång istället? Jag är helt övertygad om att jag kommer att ha minst 89% nedsatt hörsel lagom tills jag fyller 30. Jag läser liksom tidningar.

Ps. Jag har varit oerhört flitig och snäll detta år. Ätit min gröt och tvättat mig bakom öronen varje dag osv. Ds.

Ny musik

Hypnogaja.

Jag är lyrisk. Deras hemsida med den automatiska musikslingan bör dock hatas - och helst förbjudas. Musikslingan alltså, inte hemsidan.

Frontsångaren ser dessutom ut som en uppblåst version av en av mina kusiner. Skippa skägget åtminstone? Men deras version av Eurythmics Here Comes the Rain Again är liksom ont-i-magen-skön. Så jag är snäll och förlåter den överhippa attiraljen. For this time.

Fast jag kan självklart inte låta bli att fnittra till och ropa Hej Ricky, för mig själv varje gång jag ser den där bilden. Skulle Ricky lägga på sig några kg, skaffa sig en blaffigara tatuering, skägg och leka armykid, ja då skulle han se ut precis sådär. Hihi.

Desperata tider kräver desperata åtgärder?

Idag ska jag ha en av mina nya tröjor.
Tänkte bara berätta det.
Eftersom jag blir glad av att ha nya kläder på mig.
Så då vet ni.
Idag är hon glad.

Det går långsamt framåt med Macbeth, Pride & Prejudice och Jane Eyre. För långsamt. Istället för att läsa häver jag kaffe och lyssnar på Depeche Mode och Lisa Miskovsky. Egentligen gillar jag varken Depeche eller Lisa. Trodde jag?

Jag.gillar.punkter.

I do, I do, I do!

Ni vet när en mediahungrig och karriärslysten bröstbimbo efter en dokusåpaskandal plötsligt kan titulera sig en offentlig person, aka b-kändis, och Kreti och Pleti, i egenskap av b-kändisens bästa vänner, träder fram ur skuggorna och spyr ur sig pinsamma "avslöjanden" beträffande b-kändisens barndom? Ja, fast sanningen är förstås ofta en helt annan. På sin höjd har Kreti och Pleti en gång under lågstadiet suttit vid samma matsalsbord som b-kändisen/fröken bröstbimbo (på den tiden var bröstbimbon troligtvis mindre bröstbimbo:ig). Inte för att det hör hit, men här kommer jag osökt att klura över vem som egentligen är mest mediakåt, b-kändisen eller Kreti och Pleti?

Dessvärre måste jag få göra samma sak. En gång. För ser ni han på bilden, han som håller i bollen? Magnus Hedman. Så fort Magnus blir uthängd i media kastar jag mig reflexmässigt upp ur soffan och viftar ivrigt med händerna i luften. Vi är slääääkt, skriker jag. Jämt. Det är otroligt pinsamt och säkerligen mycket tröttsamt för mina bekanta. Men jag är ju stolt. Det är liksom få riktiga kändisar i vår släkt. Förutom kanske Herr Otto som på sin tid invandrade till nordligare breddgrader och drog igång en rikskänd kvarnverksamhet kombinerad smedja. Eller kanske min morfar som gjorde sig känd av helt andra, mindre smickrande orsaker. Som jag inte tänker nämna här. Men han var en liten Einstein. Smidde smycken och konstruerade manicker till höger och vänster. Ibland kryper jag upp i mammas fåtölj och drar fram gamla dammiga blueprints från hans tid. Då blir jag mörkrädd. Karln var begåvad.

Få kändisar, sa jag. Däremot är min släkt alltså full av kreativa konstnärssjälar och galenskap (i ordets sanna bemärkelse). Vad ska jag uträtta för storheter i mitt liv? Prestationsångest. Allt är ju redan beprövat och uppfunnet. Så jag hejar på Magnus. Go Magnus, kasta lite glamour och konfetti över oss vanliga dödliga. För vi är ju släkt du och jag! Visserligen på avstånd, rent teoretiskt är det fortfarande möjligt för oss att gifta oss. Så när lämnar du Magdalena, Magnus? Vi har ju hört att det varit i gungning ett tag nu. Jag skulle behöva lite cash så jag kan köpa den där tröjan.

Converse

Om jag någonsin skulle få för mig att köpa ett par Converse - vilket aldrig kommer att ske - gissa vilken färg de skulle ha?

Another Tee

Bäst. Måste de vara out of stock?

Threadless

Vill ha + ha + ha.
Med frakt blir det drygt 200 kr för en tröja. Mobytröjan och denna söta skulle jag också kunna tänka mig. Jätteroligt!

Ni har väl inte missat hur vansinnigt kul det är att leka med tryck på t-shirts? Ja, t-shirts alltså. Vad gäller blaffiga motiv på övriga tröjformat är jag böjd att sälla mig till massorna. O-t-shirtiga tröjor gör sig faktiskt ofta bäst au naturel. Ofta. Naturligtvis beror det på vem som bär tröjorna och när (italics - just do it). M brukar (läs: brukade) påpeka att han inte kan föreställa sig mig i knut och byxdress på någon ekonomiavdelning. Eftersom jag redan är bortom allt hopp är det alltså okej för mig att gilla knäppa motivtröjor. Men jag vägrar i alla fall CONVERSE. Alltid något?

Denna tyckte jag såg stilig ut vid en första anblick. Men någonstans får man liksom dra gränsen. Den är rätt smaklös. Faktiskt.

Alltså: tryck är kul.

The MuVo

Eftersom jag har världens bästa mp3-spelare (jo, jag lovar) har jag nu fyllt den med världens bästa (kan diskuteras) musik. Det enda jag inte gillar med MuVon är shuffle-funktionen som minst sagt kan sägas leva ett eget liv. Om än ett oerhört inrutat och upprepande sådant. Ungefär som att skutta fram på exakt samma gatustenar på vägen till jobbet, dag ut och dag in. Uppdaterade min playlist och skapade nya kataloger för att om möjligt förvirra shufflet.

Mina mappar nu (bäst att intresseklubben antecknar innan de ändras igen)

• Kent - Du & jag döden (till Ches stora förtret)
  
• Club 8 - Club 8 och Spring Came, Rain Fell (Nu värker S öron)
  
• KRR (Rs & min fyndhörna, låtar från KRR såklart)
  
• Fitou (MINA godingar)
  

Yes. Trevlig kväll!

Spring Came Rain Fell

Club 8. Dagens tips.

Znark

Jag sill sova nu?

Noir de Sin City

Efter att ha fått ett antal förfrågningar om bild på mitt nya, luggiga jag, har jag då slutligen låtit mig knäckas. Så här kommer den, bilden. På mig. Fast mer Sin City-stylad än normalt. Redo? Tadaa:

Fniss.

Bilden tagen med T610:ans usla kamera, sedan MMS:ad till min mail och därefter inklistrad i paint eftersom jag inte orkade vänta på photoshop. Väl där stötte jag på problem; trots min skickliga kameraföring syntes det tydligt att det var jag på bilden. Fasa! Därför svart-vitade jag den. I paint. Vilket alltså fick ett fantastiskt resultat, som synes. Men öh, ja där är luggen!

Förtydligande

Skvallerbytta

Screena

Vad gjorde folk innan skvallerbyttan var uppfunnen? Pratade i telefon dygnet runt?

Crash

Crash får bra betyg av Aftonbladets Jens Peterson. Börjar misstänka att han inte riktigt delar min filmsmak. Men faktiskt verkar alla som sett filmen tycka om den. Ett exempel är min lillebror som senast i förrgår lät hälsa att den var grym och berodrade mig att se den. När lillebror tycker att nåt är grymt, är det bäst att lyssna. Han är 19 och har just upptäckt livets krångligheter. In the real world spelar det liksom inte särskilt stor roll att man är hipp och lagom inne i Fat Joe-kepsar och jeans som hänger nere vid knäna. Man är ändå bara 19.

När vi träffas diskuterar vi Notorious B.I.G, Tupac och 50-cent. Det är ungefär vad vi har gemensamt. Ok, jag låtsas att vi har det gemensamt för att känna mig lite cool, jag kan medge det. Egentligen är jag inte det minsta intresserad av Tupac. Nej, snarare är det nog de tysta samförstånden vi har gemensamt. Vår kära mor vill nämligen också gärna känna att hon är del av inne-gänget (det är inte klokt vad inne vi är) och försöker alltid hänga med i våra Tupac-konversationer. Då ler jag och lillebror finurligt åt varandra och klappar henne förstående på huvudet. För vi vet ju båda två att vi är way cooler. Som har koll på Tupacs kalsonger och 50-cents ärr.

Poängen med detta inlägg skulle vara att jag somnade när jag försökte se på Crash. Till mitt försvar bör tilläggas att detta skedde mitt under min insomniaperiod. Men ändå. Tänk om det är något fel på mig? Jag ska snart försöka se den igen Jens, jag lovar.

Ben Folds

It's too late
Don't you know
It's been too late
For a long time

Keira's Pride

Men, jaha?

Dearest Loveliest Elizabeth

Alltså (haha, tacka Fretardo för den), nu är jag klar! Så nu kan jag läsa boken imorgon.

Tjipp!

Austen

Nu har jag sex timmars Pride and Prejudice-tittande framför mig.
Kämpigt att plugga.

Aller plus haut

Nu har klockan ringt sedan 05.00. Enbart för att jag nödvändigtvis ska skjuta allt framför mig. Det måste vara något i min genetiska uppsättning som föranleder detta skjuta-framför-sig:ande som jag så gärna ägnar mig åt (en extrem dos lathet, månntro?). Istället för att plugga njöt jag igår av den underbara solen, samdidigt som jag käkade mjukglass tills jag nästan spydde.

Sedan blev jag nog övertrött, för ner lades i alla fall mina planer för kvällen. De som involverade plugg vill säga. Däremot larvade jag mig massor och bollade heta samtalsämnen såsom giftemål, David Hasselhof, självlysande ljussablar och mortlar. Såhär i efterhand tycker jag mest det hela är otroligt pinsamt. Som hämtat ur filmen Cursed med Christina Ricci. Ja, så pinsamt.

Men visste ni att mortlar är supertrendiga ge-bort-presenter nu för tiden?

Aeroplane

Förresten har jag redan bestämt risk för v.36. Den är lagom utmanande och tja, ganska perfekt om jag får säga så myself. Alla som känner mig lär inse vilken pers det kommer bli.

Fortsättning följer.

Risk 2

Igår tog jag värsta risken. Det var en sådan traumatisk upplevelse att jag anförtrodde M-G (de arma engelsktalande personer som förtvivlat försöker förstå vad jag skriver undrar alltid vad alla mina 'gasp' betyder, så nu döper jag om honom) efteråt att det nog fick vara en av veckans risker.

Så, risk 2-v.35: Öppna dörren för en främling (Che tycker att risken måste vara mer planerad och anser därför att det inte var någon riktig risk. Men eftersom jag, för att komma på några väldigt vita backuplögner, debatterade med mig själv i säkert två minuter innan jag försiktigt gläntade på dörren, tycker jag att det var en ganska genomtänkt utmaning).

Med främling menar jag alltså en sådan person som jag inte kände igen alls genom dörrens spionhål. Min stora skräck är nämligen tvavgiftskontrollanter, så dörröppningar för främlingar är inget som händer i min värld, alls. Hade inte musiken dånat avslöjande genom högtalarna hade jag antagligen inte öppnat dörren nu heller. Men eftersom Che precis lämnat lägenheten (I normala fall överlåter jag allt oplanerat dörröppnande till honom. Che kan konsten att spela cool, han ljuger sig blå och vägra släppa in dem i lägenheten. Själv står jag gömd bakom dörren och darrar som ett asplöv, redo att skänka dem TV:n om de skulle be mig.) och jag hade sällskap av M-G, plus att killen på andra sidan dörren såg desperat ut, kände jag mig ganska självsäker och öppnade alltså dörren tillsist. Det var P, en kompis till Che. Fast jag kände inte igen honom och såg nog hyggligt komisk ut där jag hängde mig i dörrhantaget, ut genom dörrspringan. Stackars P. Han såg än mer förvirrad ut när jag strax därefter kastade mig ut på balkongen för att skrika åt Che på andra sidan gatan, som alltså stod där och väntade på P, ja inte gatan utan Che, att jag misstagit P för tv-kontrollanten och haft en idiotisk konversation med honom.

Misstänker att P tycker att jag är ett complete nut-case. Vilket i och för sig stämmer rätt bra.

Velpotta

Uhg. Jag blir så stressad av att köpa begagnad kurslitteratur. Obsessar bokpriser och bibliotekslistor och får krämpor i magen. Vilka ska jag köpa och vilka ska jag låna? Vilka vilka?

15.15 ska jag möta en sälja-böcker-tjej utanför bibblan. Tills dess måste jag ha bestämt mig. Nu har jag tänkt och klurat i snart en vecka, men inte blir jag ett dugg klokare för det. Skit, vilka ska jag köpa? Va va? Kan ingen tala om för mig vilka böcker som kommer att bli upptagna på biblioteket?

Folk dör av virvlande Katrinor och hjärntvättade självmordsbombare. Själv får jag magsår av kurslitteratur.

Jag borde annonsera efter empati och välkommen-till-verkligheten-piller. Kanske kan jag fynda sådant på ebay?
Köpes: Ett vidare livsperspektiv. Tack på förhand.

Funkar inte det kanske jag får nöja mig med en kofot.
Här blev det svenska igen ja. Men jag obsessar ju.
Sorry Steve.

Fadeaway

I seem to be shooting myself in the foot a lot lately.

Evil Couch

Steve yelled at me for not being able to read my blog. Please forgive me. I'll do better from now on, promise.

English it is then.

Also, I'm only a couple of days from reaching 100 hours talk time on my cell. Total talk time now: 98h/28m/57s, (4h/51m/59s in outgoing calls).

Ubåtar

Stefan tycker att jag är knäpp som bloggar om ubåtar. Jag håller med.

Jem

Nu när jag har varit underhållande och bloggat om mina underklädsinköp, tänkte jag bara upplysa Sverige om att jag vill ha Jems skiva, Finally Woken. Läste en recension där hennes musik beskrivs som en blandning mellan Portishead och Beth Orton. Kan det bli bättre? Låten They har gått varm i min mp3spelare hela sommaren. Med andra ord, donnez-le-moi!

Mr Cool

Det är ett sådant bestyr att shoppa! Förra helgen köpte jag tre tröjor och lite underkläder. En av tröjorna (den underbart mjuka) har jag redan lämnat tillbaka (och bytt mot en annan bör tilläggas), och underkläderna påminner mest om ett par sladdriga ubåtar. Situationen behövde åtgärdas. Så idag trampade jag morskt in på Lindex underklädsavdelning med stackars förvirrade Che i släptåg. Jag hatar Lindex.

Ubåtarna från förra veckan var i storlek S (36/38). 34 var slut. Barnavdelningen handlar jag helst inte kläder på, allra minst underkläder. My Little Pony-trosor funkade liksom när jag var 7 (jag hade en röd mjukisdräkt med My Little Pony-motiv när vi bodde i Afrika. Minns fortfarande hur jag hänfört tog till mig en amerikanskas uttal när hon läste på min tröja, därefter gick jag runt och sög på ordet 'peuni' i flera dagar). Men ubåtarna sitter förfärligt. Om jag ska kunna ha normala byxor, det vill säga sådana som inte når mig upp till axlarna, måste jag vika ner troskanten en dm. Det ser grymt läckert ut, trust me.

Men okej, S var slut, så jag har nu införskaffat XS trosor. Low cut. Kära nån. Alternativet var att köpa ett par i storlek 40, vilket inte kändes helt lockande. Helst vill jag slippa köpa trosor som når mig upp till naveln, det är helt enkelt inte särskilt snyggt. Å andra sidan lär jag inte kunna ha mina favvojeans till ett par trosor i XS som är low cuttade. Åtminstone inte när jag flänger runt på cykeln. Nej, hädanefter kommer jag tvingas anpassa byxval efter dagens underkläder. Men jag ska i och för sig inte uttala mig förrän jag faktiskt har invigt dem. Det kan ju funka alldeles utmärkt. Peppar peppar.

Edit: Hahah! De ser helt okej ut, vilken triumf.

Zozo

Che drog med mig på bio. Vi snorade, grävde runt i godispåsen, frös om näsan och fick nackspärr där vi satt och skruvade på oss i biostolarna. Filmen till ära var Zozo. Den fick fyra plus av Jens Peterson i Aftonbladet eftersom den berör på djupet.

Zozo får tre plus av mig.

Visst var den stundom gripande. Visst har Fares knåpat ihop ett bra manus. Visst var den välgjord. Men fyra plus? Kanske om den utspelat sig mindre i Zozos huvud. Mindre fåglar, fantasier och surrealism. Då hade jag gett den fyra plus. Eller kanske fem. Fem plus och ett plus i kanten får i alla fall Zozos farfar. Underbar man med en okuvlig, smittande livsvilja. Den mannen skulle kunna starta en epidemi.

Fem minus får å andra sidan killen i de ruskigt fula Cheap Monday-jeansen som slashasade sig förbi oss strax efter filmen. Usch. Noll passform över rumpan.

Nu ska jag käka äpple och salt. À la Zozo och hans farfar.

Bokbytardagen

Att sälja/köpa begagnad kurslitteratur gör mig glad. Nu är jag snart proffs på området! Blir alltid lika glad när jag hittar någon som nappar på ett erbjudande, och nästan lika glad när jag själv hittar ett fördelaktigt erbjudande att dra nytta av. Ska leta upp mina gamla grammatikböcker och se vad de kostade i nypris, sedan ska jag hålla tummarna och skicka iväg ett nytt sälja-böcker-mail. Jag är otroligt billig! Alla som köper böcker av mig borde skratta sig lyckliga. En gång, för något år sedan, sålde jag en splitterny nationalekonomibok för 200 kr. Den var aldrig använd och inköpt för ~600. Hutlöst billigt, men så var jag närmast desperat att bli av med den också. Just för att den aldrig kommit till användning kändes det extra bittert att ha den stående i bokhyllan.

Men det där var ett extremfall. Annars går jag ner till 50% av nypriset ungefär. Något dyrare om böckerna är av nyaste upplagan samt i mycket fin kvalitet och billigare om det är åt andra hållet.

Stefan sade igår att jag inte skulle göra något som han inte skulle göra. Det gjorde jag inte heller. Ser du att jag har länkat till dig förresten? Hint, hint.

Nu ska jag ösa i mig lite frukost. Har skumma yoghurtar, fruktkrämer och mjukostar i kylskåpet sedan föräldrarnas besök. Känner mig stressad över att hinna äta upp allt. Först ska jag torka upp lite märgbensblod som Misha har lämnat på golvet i en stor pöl. Mums. Ser nästan ut som en avrättningsplats, fast i miniatyr.

Solen skiner idag. Jag pyser över av lycka.

The Lugg

Jag gillar min nya frisyr massor. Det är förunderligt kort och lättvårdat. Otroligt. Jag kan kamma igenom det på morgonen utan att det står som en risbuske runt huvudet resten av dagen, fatta, kamma det. Vilken lyx! Kul att ha lite lugg igen också, även om jag har fått skumma kommentarer. R beskådade underverket och påpekade att du ser ut precis som du gjorde när du kom hit, men du såg ju bra ut då. Observera då:t som smög sig in i den meningen.

Frisören lät mig veta att hon tycker det är hemskt när folk kommer in och säger att de ska ha lugg. Det är ju flera år av folks liv jag klipper bort, menade hon. Jag var dock mycket cool under hela klippningen. När hon, Johanna, återigen höll upp en 15 cm av mitt hår där det är som längst och talade om att nu klipper jag då, såhär mycket, viftade jag lite nonchalant med näven i luften för att försäkra henne om att det var okej. Visst, visst, kör på, ju mer desto bättre, pep jag. När hon sedan mätte upp hur mycket hår hon skulle klippa lugg av såg hon mig oroligt i ögonen, är du inte rädd för att det ska bli för mycket?, frågade hon. Nej då, log jag, jag litar på dig Johanna! Hon blev om möjligt än försiktigare i och med det. Dessutom lät hon mycket överaskad efteråt när hon konstaterade att jag faktiskt passade i lugg. Stackarn.

Jag vill ändå tro att jag är ett tacksamt klippoffer. Jag går med på allt och är naiv nog att tro att det kommer att bli bra i slutändan oavsett vad de gör. Det finns ju alltid hårspännen att ta till om man blir väldigt missnöjd. Så länge håret inte är för kort för att sätta upp i en tofs kan resultatet aldrig bli helt fel. Inbillar jag mig åtminstone. I alla fall så har jag den ultimata hårlängden nu. Det når säkert en 2-3 dm nedanför axlarna, helt perfekt längd. Långt, men ändå inte så långt att jag ser ut som en av de tre bockarna bruse.

This one's for you J

Vet du vad Muhammads lina som vi defaultsurfar på nu är av för slag?

Gissa.

Igen.

Japp.

Fitou is Frost@c-f59472d5.151-2-64736c15.cust.bredbandsbolaget.se * -

I say no more.